Jag har i stort sett hela veckan, sen i måndags tror jag det var, planerat för helgen. Jag har sen i onsdags varit runt i lite olika affärer och köpt på mig grejer, lösviktsgodis ( i två olika affärer), mjölkchoklad, ska handla chips idag och kanske semlor.. har inte ätit det på fyra år tror jag, trots att jag älskar det. Det är roligt hur mycket jag ser framemot helgen egentligen. Och det är skrämmande egentligen hur mycket möda jag lägger ner på det här. Åker runt hela stan för att handla in onyttigheter på olika affärer så att det som jobbar där inte ska börja undra, planera för hur och när jag ska kunna vara ensam och äta det, hur mycket nödlögner jag har använt mig, och hur många undanflykter jag har kommit med.
Ibland kommer jag på mig själv med att bli arg på folk (vänner/familj) som "förstör" min chans till att vara ensam och trycka i mig skit. Jag blir irriterad på dem för att de inte lämnar mig ifred. Jag vet att det är helt irrationellt, och att jag borde bli glad för att de vill umgås med mig. Men i min hjärna sker den totala motsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar