Varje dag är en kamp. Igår lyckades jag inte. Det som gör mig mest rädd i min situation är att jag ofta rättfärdigar mitt beroende. "Det är inte mitt fel att jag har problem," tänker jag. Det som då händer är att jag använder det till ursäkt för att hetsäta. Jag måste komma ihåg att jag alltid har ett val, och att "det inte är mitt fel" borde inte användas som argument för en hetsätning. Jag får inte ta på mig offerkoftan sådär och bara ge upp. Jag måste kämpa!
Jag föll igår alltså. Så besviken på mig själv. Och för att inte tala om ångesten efteråt. Den är alltid värst när jag är så nära på att lyckas avstå men sen faller. Jag har iallafall tränat idag. Och så skönt det var! Jag älskar det. Det är lätt att glömma hur skönt det är om man inte gör det på ett tag, men när man väl gör det så. Känner mig riktigt slut och mör i kroppen nu. I like it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar