Family time

Midsommar imorgon och jag har nada planer. Nada, nada, nada. Men lika bra är det. Då kanske jag inte gör bort mig totalt, skämmer ut mig fullständigt eller ställer till det utav helvete. Istället ska jag väl bara vara hemma och äta mig lite fetare, jamen bra!

Familjemiddag ute idag då. Trodde att det skulle bli lite basic middag och prat i MAX 3 timmar. Lol. Blev typ över 5 timmar...mysigt var det iallafall, men ansträngande, speciellt i början men efter en del vin så kändes det bättre. It always does. Jag älskar min familj men det är så lite de vet om mig egentligen. De känner bara den duktiga, glada, flickan med toppbetyg. Inte den självdestruktiva, deprimerade, självhatande personen jag är bakom fasaden. Men det är väl lika bra det, då slipper de oroa sig.

Efter att jag kom från middagen (trerätters....) så hade jag sån oro i kroppen och huvet (speciellt efter mycket prat om vikt/muskler/snygghet/kroppar/socker/mat osv) att jag tog till de tunga artilleriet; marabouchokladen, jordnötssmör, lösviktsgodis, ost, smör osv. Helt jävla sjukt. Var redan mätt (men som matmissbrukare/sockerberoende aldrig belåten) efter middagen men ändå proppade jag i mig en massa mer skit när jag kom hem, fast jag egentligen bara vill sova. Har jag nämnt att jag är värdelös? @gkrghtk'"@eg

Need.to.get.my.shit.together

Ouch. Jag är verkligen en hejare på att ställa till det för mig själv. Eller ja, göra (dumma) saker jag inte borde. En kan ju undra hur mycket jag hatar mig själv egentligen som bara fortsätter och fortsätter förstöra (för) mig själv.

Det blev ännu en karatefylla i helgen. Och ännu ett nytt ONS med en killkompis typ bästa kompis. Not fucking smart. Usch vilken ångest. Det är som att jag bara vill att något ska hända också styr jag upp dessa idiotiska saker på fyllan. Antar att min killkompis vet om det här och det är INTE bra. Detta är en grabb som gillar att snacka. Och bre på historier rätt bra. Not fucking great. Det gör det inte bättre att alla mina vänner är kompis med honom också. Vill inte ha slampa-ryktet. Fast jag hatar i och för sig när folk ska sätta stämplar på andra (nästan alltid på tjejer). Om en tjej "ligger runt" är hon en slampa, om en kille gör det är det ingen som bryr sig. Typ.

Äter socker och skit vareviga kväll. Märks att det är sommar.... är uppenbarligen beroende av destruktivitet. Äter socker tills jag nästan spyr, dricker alkohol tills jag knappt kan prata och än mindre stå upp och ligger med första bästa kille som visar mig minsta lilla tecken på intresse. Självkänsla?

Börjar snart jobba och hoppas att det kommer bli lite bättre då. Rutiner är extremt viktiga för mig. Blir lättare för mig att inte överäta/hetsäta varenda kväll, lättare att avstå från alkohol och lättare att lyckas sova hyfsat bra och regelbundet.

Imorgon vankas resturangbesök med familjen. Både längtar att träffa hela familjen men bävar också litegrand, det är ändå en ansträngning att sätta på ansiktet som visar att jag mår bra. Att allt är okej. Och "oooj vad gott det här var!" utan att visa ett uns av ångest.

"Glad" Påsk?

Drömde om han inatt. Det var så fint. Fast det var bara en jättekort dröm. Han lekte med min hand och skrattade ihjäl sig åt ett skämt som jag drog. På nåt vänster förstod jag att jag drömde, och jag minns hur jag tänkte nejnejnej inte vakna nu fortsätt drömma om det här!!! Sen vakna jag förstås. Och somna om och drömde om nåt annat onödigt istället.

FUCK alltså spårar alltid ur under påsken. Påskarna (säger man så?) 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och nu 2013 har endast innehållit frossandet i kilovis med godis och skit samt isolering från allt och alla.. förutom min familj som jag varit tvungen att träffa. Har nu frossat i skit sedan i tisdags. Och idag kämpar jag som fan med sockermonsten. Fan, hade lovat mig själv att cleansa mig själv nu från och med idag. Men såklart, så dyker ju andra tankar upp idag..........känner mig så jävla äcklig.

Ja, som sagt, har inte gjort någonting alls i påsk förutom att äta samt cyklat till olika affärer för att handla skiten. Eller ja, en dag var jag och åkte slalom med min bror, råskönt att komma ut och göra nåt i solen. Också var jag på middag hemma hos päronen igår, med mina bröder. Orkade typ inte snacka nåt, orkade inte lyssna på dem heller. Kände mig så himla nere och ville bara åka därifrån till mitt eget hem och döva känslorna med ännu mer socker. Vilket jag också gjorde sen då. FML.

Flowerbomb

Dagarna går fort och tur är väl det för jag vill bara att det ska bli fredag. Veckan innehåller skolarbete som vanligt. Skriver på examensarbetet. Känner mig lite lugnare med det nu så det är skönt. Jag känner att jag kommer klara av det till slut. Veckan innehåller också en kamp att inte ge in för sockermonstret förrän fredag, vilket är min kompromiss nuförtiden. Men det sket sig ju i söndags, såklart. Så jag kommer fan ingenvart. Jag blir iallafall inte större, men tanken är ju att jag ska bli mindre. Så det här är inte hållbart.

Min favvoparfym. Viktor & Rolf Flowerbomb (extreme?).

Mamma ringde mig för någon dag sen. Tvekade på om jag skulle svara. Gjorde det iallafall. Och fan vad awkward det var. Vi har typ ingenting att snacka om, blir bara jobbiga tystnader. Som att hon väntar på att jag säga något, men jag har ju ingenting att säga henne, och hon verkar inte ha något att säga mig heller.

Dessa perfekta jävla människor

Idag är ingen bra dag. Läser studenttidningar som är relaterade till min utbildning och som troligtvis är tänkta att vara inspirerande och peppande inför arbetslivet. För mig har de bara motsatt effekt. Får ångest, panik och känner bara fullkomlig hopplöshet inför framtiden.

Vill spy på dessa perfekta människor med deras perfekta utbildningar och deras engagemang i 10-tals olika aktiviteter, kårer, projekt vid sidan om studierna och med arbetsgivare som bara radar upp sig framför fötterna på dem. Samtidigt som de är extremt sociala, smarta och snygga. Kul för dem liksom, men jag känner mig värdelös och har inte en chans att tävla med dem.

Sen föll jag för sockret igår också. Vafan sysslar jag med. Fredag, lördag och söndag = fail fail fail. Idag har jag suget from hell och vill bara ge in för att jag känner mig så jävla less på allt och alla. Men jag ska inte. Inte inte inte.

Har egentligen haft en bra helg. Riktigt rolig festkväll i fredags. Följt av lite shopping i lördags, och filmkväll i min ensamhet, skönt, på kvällen. Sen tog jag och mina brorsor bilen igår och körde iväg för lite utförsåkning. Fint att umgås med dem. Och så härligt att vara ute en hel dag, göra något aktivt, få frisk luft och motion! Fast det gjorde att jag blev helt slut, och tyckte typ att jag "förtjänade" att moffa framför serier......jag lär mig aldrig!

When you aint got nothing, you got nothing to lose

Så det gick bra i söndags. Eller nä, det gick inte bra efter att jag kom hem för då tyckte jag tydligen att det var en god idé att trycka i mig en massa choklad, lösgodis och chips. Bra jobbat!! Men hemma hos mami and papi var det ganska trevligt iallafall, god mat (lchf) som fan men dock bjöd de på efterrätt, vispad grädde och bär vilket jag resulterade i att jag tänkte att nu var dagen förstörd så då kan jag lika gärna fortsätta äta när jag kommer hem. Dumfan. Pappa var såklart helt lila i käften när jag kom dit redan vid 16.30. Men han verkade på rätt bra humör ändå. Min ena bror är är deprimerad och sa inte mycket alls. Vill bara hjälpa honom, fyfan alltså...han är världens roligaste och så sjukt smart, men när han mår som han mår så märks inte det. Sen jag då, vet inte om någon märker att något inte står rätt till eller om dom tror att allt bara är fint. Jag vet inte faktiskt. Helt ärligt så är det ingen i min familj som känner mig riktigt. Dom vet inte ett skit om mig förutom vad jag åstadkommit akademiskt och sportsligt typ. Dom vet inte hur jag egentligen mår, hur mina tankar går, hur jag fungerar, ingenting. På ett sätt vill jag ha det så, men samtidigt är jag avundsjuk på människor som verkar ha såna fina, öppna förhållanden med sina föräldrar.

Sen söndagens fail har jag iallafall skött mig med maten. Men det här håller ju inte. 4 dagars "halvfasta" följt av 3 dagars moffande av kolhydrater och alkohol ger inga resultat. Blir ju inte fetare iallafall. Men jag vill neeeeer. Orkar inte med fettvalkarna längre. Inga kläder sitter ju fint.

Har inte korrläst det här inlägget eller nåt så det kan vara helt osammanhängande. Ber om ursäkt isåfall!

Viktigt vin

Vad ska jag skriva här egentligen? Dricker kaffe, som vanligt på eftermiddagarna. Skriver faktiskt lite, men bara lite, på min uppsats. Bra där. Ska hem till mina föräldrar på familjemiddag idag också. Ska gå om någon timme, jag bor nästan en mil från dem men jag ska nog gå till centrum iallafall, vilket är ungefär halvvägs. Det är superfint väder ute, soligt och några plusgrader. Det var samma igår och då tog jag en cykeltur till stor ICA och fick såna vårkänslor så det var inte sant.

Samtidigt som det känns skönt att det går mot ljusare tider så kommer jag ändå att sakna mörket, snön, kylan, vinterkläder, tända ljus. Jag tycker det är mysigt att det blir mörkt klockan två på eftermiddagen och snön faller och allt är bara lugnt och stilla på något sätt. Det passar oftast min sinnesstämning mer än vad vårens ljus och fågelkvitter gör. Jag får mer ångest av vår, det känns som att pressen att göra saker, att vara "fräsch", att vara glad helt enkelt, är större.

Middagen ikväll då. Det känns mysigt att komma hem har inte träffat hela min familj sedan julas typ. Men söndagar är oftast inte optimala dagen för pappa. Då har han hunnit dricka mycket innan vi kommer. Fredagkväll går det nog ner mer än de andra vardagskvällarna. Sen lördag, ja då börjas det redan vid 12-13 tiden på dagen och fortsätter tills sänggåendet vid 23 tiden. Samma visa på söndagen. Så på söndagen är han oftast mest lättretlig och inte på så bra humör, ganska mycket i sin egen värld. Och om saker går snett så är det aldrig hans fel utan vi andra ska ju såklart veta vad han tänker! Nu låter det som att han är världens fyllo. Och ja, han har alkoholproblem. Men..det är inte så att han kört onykter någongång, eller att han tar sig nåt innan jobbet (eller på jobbet), eller att han inte klarar av att sköta sitt jobb eller hemmet. Han klarar allt sånt. Än. Och inte heller blir han fysiskt aggressiv. Oftast blir han som gulligast efter två vinglas ungefär, sen blir han bara jobbigare. Men ja. Det är ju inte roligt att ens pappa mår så dåligt att hans enda väg ut är att ta till vinflaskan. Viktigt vin helt enkelt, gud förbjude att lagret hemma skulle vara tomt.

Big news

Fick en positivt överraskning idag (om än lite chockartat) också. Blir en förändring på boendefronten nämligen, från och med februari. Känns fantastiskt skönt att få bo själv igen och slippa dömande (okej, det är de säkert inte egentligen men jag inbillar mig det) blickar från mina föräldrar och slippa ta hänsyn till någon annan vad gäller tider, mat och ljudnivå (förutom ev. grannar då såklart). Såklart finns det ju nackdelar också, jag kommer vara ensam mycket = större risk för hetsätningar/svårare att stå emot sockerskiten. Samt att det kostar ju en massa pengar också såklart. Men det känns värt det, för frihetskänslan. Att bo hemma igen efter att bott själv i 1,5 år är inget jag rekommenderar någon direkt.

Jag känner på mig att mamma vill inte att jag ska flytta. För hennes egna själviska orsaker, hon vill ha mig som sin barriär mellan henne och pappa. De har ingenting gementsamt, de pratar knappt med varandra, gör aldrig någonting tillsammans och de är verkligen verkligen inte kära i varann, tror inte ens de älskar varann. När vi äter middag pratar de i stort sätt bara med mig. Så jag hamnar liksom alltid i mitten och jag orkar inte med det. Pappa däremot tror jag är lite mer okej med att jag flyttar, inte för att inte gillar att ha mig hemma men jag tror han tycker det är lite jobbigt när jag är hemma också. Varför? Jo för att han dricker över 1 flaska vin per dag, mer på helgen då han ofta börjar dricka mitt på dagen. Och jag tror han skäms över det för mig. Han har aldrig behandlat mig dåligt eller så pga hans drickande tack o lov, och jag är inte särskilt rädd att han ska göra det heller. Han är oftast väldigt snäll mot mig, och jag älskar honom. Men mer om hans drickande i ett annat inlägg kanske.

Idag är jag såååååå fruktansvärt sjukt jäkla sugen på choklad!!! Orka. 

Min jul

Goder afton och god fortsättning!

Ja, då var större delen av julen över för i år också. Det går så fort, för fort. Det har varit supermysigt för det mesta och väldigt, väldigt lugnt. Ätit mycket, druckit mycket kaffe, pratat, spelat spel och gått promenader i vinterkylan. Känner alltid nåt slags vemod och lite ångest, som inte går att sätta fingret på, på juldagskvällarna.. och om jag minns rätt så fick jag nog min första panikångestattack någonsin en juldagskväll, tror det var 2008. Hoppas jag slipper det ikväll, men det tror jag nog. Händer trots allt otroligt sällan vilket jag ska är tacksam över för fyfan vad obehagligt det är.

Iallafall, ätit mycket har jag gjort ja. Inte fruktansvärt mycket men för mycket för att det ska kännas bra, ja. Och imorgon ska jag ut så då måste jag äta ganska rejält också, fastän det jag helst skulle vilja är att antingen fasta eller ge all in på en sockerfrossa. Sockersuget/hetssuget har ökat markant dessa dagar, mycket beror nog på att jag känner att jag "failat" lite när jag ätit så mycket redan så då kan jag lika gärna fortsätta med allt, och lite beror nog suget på att jag ätit mer liberalt; mörk choklad, lite frukt och mycket mer grädde än vanligt har slunkit ner så.

Men i det stora hela är jag nöjd med årets jul. Det har varit mysigt och jag har inte överätit så fasligt. Otroligt skönt. Imorgon blir det hemvändarfest. Oj vad jobbigt det känns. Orkar egentligen inte träffa folk, visst kul med närmsta kompisarna, men att typ stöta på bekanta påk krogen........suck! Alltid så himla falskt bara.

Trötter

Åh alltså jag förstår inte denna trötthet! Jag känner mig som en säck potatis. Allt är så jobbigt. Det är jobbigt att resa sig upp för att gå på toa, det är jobbigt att läsa, men mest av allt är jobbigt att tycka att allt är jobbigt. Men det blir nog bättre imorgon, eftersom jag kommer bryta min halvsvält/superstrikta kost då. Har ätit omkring 800 kcal i 9 dagar nu. Det tar sin rätt antar jag.. ska bli så himla himla gott med julmat imorgon! Jag älskar julbord. Sill, lax och prinskorv, också hemmagjord mimosasallad, det är mina favoriter det.

Men det blir inge avvikande från lchf. Förutom den lilla frukten i mimosan då.. också några ischoklad (vilket i och för sig bara är mörk choklad och kokosfett så inte så farligt). Extremt skönt att hela min familj äter såhär. Då slipper jag fundera på om jag kanske,kanske ska ta en pralin ur aladdinasken? Eller en liten pepparkaka kanske? De möjligheterna finns inte nu, så inget att fundera på, skönt! Mycket mat kommer det dock bli om jag känner mig själv rätt. Allt eller inget som vanligt, alltså kommer jag vilja "passa på" imorgon, äter ju bara julbord en gång om året.

Det ska bli så mysigt iallafall. Det blir bara vi, lilla familjen som vanligt. Lovar det kommer bli asdålig stämning för nån skitsak ändå...skulle inte förvåna mig.

Granen står så grön och grann i stugan

Åh vad jag tycker om den hår årstiden. Det är så mörkt ute hela tiden, fast snön ljusar upp rejält, som allt som oftast passar min sinnesstämning. Julmusik spelas i affärerna. Massa julljus, julskyltningar och dekorationer överallt. Det är så fint och mysigt! Också klädde vi granen idag, adderar alltid lite extra stämning.

Längtar till julafton och julbordet. Längtar till att träffa mina bröder då. Fastän vi inte är den tightaste familjen och fastän vi sopar ganska mycket problem under mattan så brukar det vara mysigt att umgås på julafton. Det är i stort sätt den enda dagen på året då vi umgås under en hel dag.

Gått mycket i snömodden idag, till och från city vilket blir cirka 8 km, plus gått omrking i olika butiker. Handlat de sista julklapparna. Eller egentligen borde jag kompensera pappas klapp litegrann, men det är ju tanken som räknas så det kanske får va. Onödigt att köpa något bara för att köpa nåt.

Nä nu ska jag ta och se Bad Santa. Jag har varit såååååå trött om kvällarna den senaste veckan, jag förstår inte! Sover sjukt mycket också. Kan ju kanske bero på att jag satsar stenhårt på att gå nernerner till julafton.

Min mamma och jag

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har min mamma läst min dagbok och en almanacka där jag gjort en del noteringar. Hur vet jag det? Jo för att jag inte är bättre själv. Jag är lika äcklig själv. Jag har läst hennes dagbok. Jag får väl skylla mig själv, men det är fan inte kul att läsa att hon tycker att jag blivit fetare och har "mycket mage och rumpa", skrivet i somras, hoppas fan det står att jag blivit lite smalare snart. Fyfan alltså. Min dagbok läste hon för längesen, efter att jag förstod det har jag lagt mina dagböcker i en låda med lås på. Men almanackan har hon läst nyligen och tydligen blivit väldigt oroad av hur mycket jag dricker?! Och att jag skulle ha varit borta från jobbet flera dagar pga detta? Detta är såklart inget hon har tagit upp med mig.. men hon snedvrider ju så djävulskt, jag var borta från jobbet i EN gång i våras för att jag var så jävla bakis. EN gång. Inget att bli oroad av direkt.

Sen tycker hon att vi inte pratar, vilket är sant. Varför? För att jag vet inte, jag har något slags agg mot henne. Dels för att hon har svikit mitt förtroende och låter mig uppenbarligen inte ha något privatliv (men som sagt, jag är ju inte bättre själv egentligen). Dels för att hon är så jävla lik mig på många sätt och vis, och eftersom jag har agg mot mig själv så projicerar jag såklart det på henne också. Orättvist nog, kanske. Jag skulle vilja ha en bättre relation med min mamma men jag vet inte hur det ska gå till utan tillit och förtroende.

Jag känner att jag kan inte göra något utan att hon snokar och tittar och dömer.
Och det är störande som fan.