wake me up

Har ingenting nytt att komma med egentligen, trots att det gått mer än en vecka sedan jag sist skrev. Jobbar, äääter och sover (eller ah, försöker sova, stirrar mest upp i taket och vänder och vrider på mig). Är otroligt oglad, om det ens går att säga så. Men ni förstår ju.

Den här sommaren skulle ju bli annorlunda. Jag skulle INTE sitta hemma varje kväll med kilovis av choklad och godis som enda sällskap. But that's pretty much what my summer has looked like. Ångest och stress över jobbet. Kan inte hantera/döva det på något annat sätt än med överätning av socker, det är ju så jag alltid gjort. Bara en vecka kvar nu men jag ser ändå inte ljuset i tunneln angående matsituationen...för då är jag ju ledig i några veckor innan skolan börjar vilket innebär en jäkla massa fritid(dötid) vilket ofta brukar resultera i att jag tar till det jag vet bäst. Fan vilket jävla liv en har alltså. Allt det handlar om är när, var, vad jag ska (inte) äta.

En rolig sak är iallafall att jag ska åka iväg tillsammans med två av mina barndomskompisar och hälsa på fler barndomsvänner om två veckor! Ser framemot det samtidigt som jag bävar inför det också. Vilket är självklart, jag menar, vad vore en resa inte utan den obligatoriska oron, ångesten och paniken över att behöva "äta normalt" tillsammans med sina vänner?

Angående grabben där, så har jag inte haft någon kontakt med honom alls sen vår lilla tripp för en månad sen förutom en kort träff på en krog tillsammans med några andra en kväll för typ tre veckor sen så... och nu är han ute och reser ett tag. Har en liten önskan om att han medan han är borta kommer till sin insikt och inser att det inte funkar med sin flickvän och att han borde vara med mig istället....en kan ju drömma! Hehe. Har dock hört från två olika källor att deras förhållande inte alls är särskilt bra, de bråkar ständigt (bl.a. om pengar????) och gör typ ingenting tillsammans.