Sista sommarkvällen

Idag får bannemig vara sista dagen för den här dekadensen som sommaren inneburit. Imorgon är det 1a september och då välkomnar jag hösten och ett nyttigare, friskare och finare liv. Så typiskt att "börja om" på när det är ny vecka, ny månad eller nytt år. Men jag antar att det är så vi funkar. Det blir som lättare då på något sätt kan jag tycka.

Hösten ska iallafall innebära: LCHF/Paleo-aktigt fullt ut. INGET SOCKER! INGET MJÖL! För jag orkar inte vara en slav under mitt sockerberoende mer. Jag har klarat av de senaste 3 höstarna såhär, så jag kan ju inte vara sämre nu i höst! Känner mig såååå taggad på att köra igång och faktiskt äta riktigt mat. Inte proppa magen full med socker tills jag nästan spyr varje kväll. För OJ, vad jag gjort det i sommar...men ja, ikväll blir alltså sista kvällen med det, sen jävlar!

Jag vet att det kommer bli tungt så inihelvete. Men det gäller att fokusera på allt det positiva som det ger mig. Alla fördelar. Vinsten.

Coming home

Så var jag tillbaka! Med en förkylning och rejäla jävla lock för öronen efter flygresan som inte går bort. Mitt huvud är som i en bubbla. Trodde att huvudet skulle sprängas när vi skulle landa, har aldrig varit med om något liknande, det gjorde så förbannat jävla ont. Dessutom fick jag galna stickningar/ilningar/nåt obehagligt i ansiktet, främst bakom ögonen och käkarna, som kom från locket från öronen alltså, fyfan vad hemskt det var.

Har haft det bra borta med mina vänner men det är ruskigt skönt att ha kommit hem. Fastän jag haft det mysigt så har jag ändå haft en liten, liten oroskänsla i magen hela tiden. Räknat ner dagarna tills hemfärd. Jag älskar dem till månen och tillbaks men jag har ändå haft den här ensam-trots-att-rummet-är-fullt-med-folk-känslan. Att jag är annorlunda, att jag inte hör ihop med dem.

Vad ska jag säga om maten då? Tjaaaeee...har väl ätit som en hyfsat "normal" människa. Försökt hålla mig borta från de värsta carbsen. Har ätit 3 gånger per dag, vilket inte har hänt på...ja, jag minns inte ens senast? År sedan. Försökt mota bort ångesttankarna och det har väl gått hyfsat, har helt enkelt inte orkat brytt mig.

Och nu är det alltså back to reality. Mindre än en vecka till skolan börjar och sommarens frossande har tagit ut sin rätt. Känner mig som en valross. Samtidigt har jag ingen energi till att skärpa till mig nu heller när jag är sjuk. Orkar inte ta tag i det helt enkelt. Suuuck...vågar knappt gå ut för min dörr. Tycker det är råjobbigt att gå på affären, livrädd för att möta någon bekant.

Börjat se om Sex and the City nu. Satan vad bra det är! Såg alla säsongerna för ett par 5-6 år sen kanske. Känns som att jag kan relatera bättre nu, eller typ, faktiskt fattar vad de snackar om..haha.

Åker iväg då

And I'm out! Drar iväg nu och spenderar över 4 dygn med vänner. Normalt att vara nervös över det? Skulle inte tro det...min magkänsla är att jag inte borde göra det här, ska jag inte bara vara hemma istället, i tryggheten? Men rent rationellt så vet jag att det kommer bli bra och nyttigt för mig. Ibland måste en göra saker som kanske kortsiktigt inte känns särskilt bra, men där den långsiktiga konsekvensen är positiv och värdefull!

Seeeeemester!

Här var det ju livat!

Har jobbat för fulla muggar och när jag inte jobbat har jag ätit och sett serier. Och sovit. Har känt för att hoppa ut genom fönstret mest hela tiden men nu har jag äntligen, äntligen, semester! I några veckor för sen drar skolan igång igen. Men jag är rädd. Rädd för att jag inte kan vända, inte ta mig ur, det här jävla svarta djupa hålet jag grävt åt mig själv. Jag vill inte träffa mina närmsta kompisar eller min familj, men mest av allt vill jag inte träffa mina klasskompisar för jag vill inte att de ska se hur jag lyckats bli så grotesk under bara en sommar. Jag skäms och skammen växer sig bara större för varje dag jag proppar mängder med skit i munnen. Men jag kan inte sluta. Vaknar upp och tänker att det här ska bannemig bli en bra dag, men varje kväll sitter jag där ändå med en fet godispåse, en stor chokladkaka och annan skit. Disciplin, någon?


Jag har verkligen ett grått, trist, händelselöst liv. Speciellt nu i sommartider. Kan typ räkna på en hand de gånger jag faktiskt umgåtts med folk.

Everybody dies but not everybody lives.

wake me up

Har ingenting nytt att komma med egentligen, trots att det gått mer än en vecka sedan jag sist skrev. Jobbar, äääter och sover (eller ah, försöker sova, stirrar mest upp i taket och vänder och vrider på mig). Är otroligt oglad, om det ens går att säga så. Men ni förstår ju.

Den här sommaren skulle ju bli annorlunda. Jag skulle INTE sitta hemma varje kväll med kilovis av choklad och godis som enda sällskap. But that's pretty much what my summer has looked like. Ångest och stress över jobbet. Kan inte hantera/döva det på något annat sätt än med överätning av socker, det är ju så jag alltid gjort. Bara en vecka kvar nu men jag ser ändå inte ljuset i tunneln angående matsituationen...för då är jag ju ledig i några veckor innan skolan börjar vilket innebär en jäkla massa fritid(dötid) vilket ofta brukar resultera i att jag tar till det jag vet bäst. Fan vilket jävla liv en har alltså. Allt det handlar om är när, var, vad jag ska (inte) äta.

En rolig sak är iallafall att jag ska åka iväg tillsammans med två av mina barndomskompisar och hälsa på fler barndomsvänner om två veckor! Ser framemot det samtidigt som jag bävar inför det också. Vilket är självklart, jag menar, vad vore en resa inte utan den obligatoriska oron, ångesten och paniken över att behöva "äta normalt" tillsammans med sina vänner?

Angående grabben där, så har jag inte haft någon kontakt med honom alls sen vår lilla tripp för en månad sen förutom en kort träff på en krog tillsammans med några andra en kväll för typ tre veckor sen så... och nu är han ute och reser ett tag. Har en liten önskan om att han medan han är borta kommer till sin insikt och inser att det inte funkar med sin flickvän och att han borde vara med mig istället....en kan ju drömma! Hehe. Har dock hört från två olika källor att deras förhållande inte alls är särskilt bra, de bråkar ständigt (bl.a. om pengar????) och gör typ ingenting tillsammans. 

Hemmakväll

ÄNTLIGEN har jag ledigt 2 dagar i rad!! Hela helgen dvs, sååååå efterlängtat! Har jobbat 9 dagar/kvällar i sträck, så rätt less. Ska ba försöka njuta så mycket jag kan av helgen. Det är finväder och det vankas kanske grillning och alcohoool imorgon. Ikväll blir det däremot vad som ses på bilden. Hemmakväll+gotta och annan skit. Kan inte bryta mig ur den onda cirkeln, har överätit skit i flera veckor nu:(:(:( Jag orkar verkligen inte. Tur som fan att mitt jobb är riktigt fysiskt, så det är inte katastrof med vikten, ÄN.

Efter jobbet idag drog jag till en sjö i närheten. Låg där ensam (förutom en satans massa barnfamiljer) med min kaffetermos och bara njöt av ledigheten. Kände mig såklart rätt äcklig och fet, men inte så att det inte gick att ligga kvar där. Bara att försöka mota bort de tankarna. Inte dömer jag någon annan på stranden, varför ska de döma mig då. Deras problem isåfall om de finner mig motbjudande ju... försöker jag intala mig själv.

Fuckwads

Usch, jag har sån ångest över jobbet. Jobbar hela helgen, och har nya uppgifter, och har i stort sätt ingen att fråga. Igår blev jag lämnad ensam på kvällen när det var dags att sluta, ingen av de andra två som var kvar frågade hur det gick eller om jag behövde hjälp. De sa inte ens hejdå. Kände mig så jävla utstött. Vafan, vem säger inte hejdå, till en newbie som de vet inte riktigt vet vad hon ska göra? Idioter. Blev sjukt förbannad. Och ledsen, är jag så hemsk/konstig/ovärdig att jag inte ens förtjänar ett hejdå? Fan att jag ska vara så blödig också, ögonen tårades när jag fattade att de redan dragit därifrån.

Snart börjar jag igen. VILL INTE. Men slutar iallafall 20.00 ikväll, så inte så farligt. Och när jag kommer hem ska jag äta chokladchoookladchoklad, det är det enda just nu som håller mig uppe lite.

Run for your life!

Jag har varit ledig idag! Så skönt. Begav mig in till city en sväng, mestadels för att fylla upp godisförrådet (suck...) eftersom det finns flera affärer där, så jag kan sprida ut inköpen lite så att det blir mindre skämmigt (suck igen.....). Fyllde upp alkoholförrådet i samma veva också, såklart.

Sen har jag läst. Och druckit kaffe. Efter det fick jag ett ryck, att kanske ska jag ge mig ut och springa? Minns inte senast jag var ute och sprang. Tänkte att jag kan väl ge mig ut en sväng iallafall så får jag se hur mycket jag orkar, bättre med 15 minuter än ingenting alls liksom. Said and done, troligtvis tack vare kaffet sprang jag i 25 minuter!!!! Så himla nöjd! Och sen körde jag lite upphopp och armhävningar hemma också. Helt mör i benen nu, men fruktansvärt skönt det. Men så bra är jag inte, sitter här nu och överäter en massa skit. Försöker döva någonting i mig, eller kanske bara fördriva tiden på något sätt? Jag vet inte ens själv.

Imorgon är det jobb igen. Jag vill inte, jag orkar inte.

Maybe I'm a girl and you're the only man

Så i fredags åkte vi iväg, jag och två killkompisar (varav den ena är han jag är så "förtjust" i låt oss kalla han för X) till min bästa vän som är i sin hemstad under sommaren. Vi fyra har en rätt speciell gruppdynamik, vi funkar otroligt bra tillsammans och har alltid riktigt roligt. Vi har känt varann i drygt 4 år nu och under hela tiden har X haft flickvän. Men jag och han har ändå ofta varit rätt flirtiga med varann. Det finns definitivt attraktion mellan oss, och vi skulle vara så otroligt bra tillsammans, från första gången jag träffade honom har jag känt att vi klickat. Men det har gått i vågor också, från hans sida då, i vissa perioder har han hållt mig på avstånd och varit ganska så kall mot mig. Antar att det är för att han inte vill att jag ska få för mig något, att jag inte ska få falska förhoppningar osv. Fast vad vet jag.

Så därför jag var lite orolig för hur han skulle vara i helgen. Men han har varit på bra humör och varit retsam och smyg-flirtatious med mig hela helgen. Lättad! Och så himla, himla kul. Vi kom fram på fredagkväll, började direkt dricka vin och chilla och snacka på hennes terrass. Satt hela tiden med en enda tanke "just såhär vill jag stanna för evigt, här känner jag mig så lycklig". Var typ full redan efter ett glas vin. 

Vid midnatt eller så blev det snack om att ta ett nattdopp. Första reaktionen var: fan vad kul! andra reaktionen: panik!!! vill inte visa mig i underkläder!!!! men det blev så att vi gick till sjön, men jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle bada eller inte. X var mest taggad. De andra två skulle inte hoppa i. Väl på bryggan kände jag att, "fan jag måste göra det kan inte chicken out nu". Så jag kastade av mig kläderna (badade i bh och svarta spetstrosor) och kastade mig i vattnet direkt, allt för att ingen skulle hinna kolla in min kropp. Och X följde efter, och så roligt som jag hade där i vattnet tillsammans med X kan jag inte minnas senast jag hade. Vi lekte, busade och tävlade, retades, klängde på varann.... alltsååååå ååh! Bara jag tänker på det, låter kanske löjligt, men det var så underbart!

Senare var det ju kruxet hur vi skulle sova också. Blev ju såklart att jag och X sov i samma säng. Medan de andra två sov på andra våningen. Var så himla, himla mysigt. Låg först och pratade rätt länge om allt möjligt. Sen höll han om mig bakifrån, lite smekningar över brösten/magen/rumpan.... och alltså, han har ju tjej så jag skulle aldrig ta något initiativ till något. Men, alltså, jag säger ju inte nej i det där läget! Det är ändå hans ansvar. Vi var så jävla kåta på varann, älskade att känna hans stånd mot min rumpa. Men ja, eftersom omständigheterna ser ut som de gör så gjorde vi inget mer än så.

Var rädd att han skulle få lite panik/ångest dagen efter och bli sådär kall mot mig igen. But no, han var på bra humör. Vi gjorde en massa olika utflykter, hade picknick osv, gick ut och åt på resturang. Har inte haft någon ångest eller så över maten whatsoever under helgen faktiskt. Sen blev det alkohol, musik och snack på terrassen igen. Långt in på natten. Sov i samma säng som X igen.

Och när jag kom i söndags till min lilla lya kändes allt så tomt. Ensamt. Lycklig över helgen. Så glad över allt, men samtidigt, nu har jag dragit upp min känslor för honom till max IGEN. Tänker inte på något annat. Skrattar för mig själv när jag tänker tillbaka på småsaker som hände i helgen. Och jag är rädd. För framtiden. För att ingenting kommer att ändras. Han är tillbaka med sin flickvän och jag sitter här ensam och fantiserar om what could've been. Och det kommer aldrig bli vi. Samtidigt som jag är kär och glad över helgen är jag orolig för att det bara kommer bli jobbigare nu. För det är inte roligt att vara kär i någon som inte vill ha en. Fast det är ju just det också, jag vet ju att han vill ha mig, men inte tillräckligt mycket. Vet inte hur jag ska gå vidare nu, ska jag ignorera allt och hålla mig på avstånd? Eller ska jag jag försöka hålla lite kontakt, typ skicka nåt sms? I don't knoooow what to do!

Vilket svammelinlägg, och milslångt, så grattis om du tagit dig ner hit! Ska sluta nu innan detta blir en hel roman.

Time of your life

Åh, jag har haft en sån fantastisk helg!!!!! Är helt slut nu, brist på sömn + alkohol i mängder + massa känslor och tankar som virvlar runt. Känslor som legat rätt latent senaste året har blossat upp och jag vet inte om det är bra eller inte (talar såklart om den där grabben jag alltid tyckt om). Tiden får väl utvisa....

Uppdaterar och berättar mer imorgon!

Oh life

Det går upp och ner. Dels humöret, livsglädjen och vikten (antar jag, eftersom det går bra/dåligt med maten om vartannat). Det känns skönt att jag har ett jobb så jag får rutiner. Jag menar det är lättare att motstå att trycka i sig ett halvt kilo choklad om en kommer hem klockan åtta på kvällen och börjar 6 på morgonen efter än om en är ledig och har all tid i världen.

Trivs helt okej på jobbet men det är stressigt så in i helvete. Lite orolig för när min "chef" går på semester, för då ska jag verkligen ha hela ansvaret själv. Nervigt! Pallar fan inte med stress har jag märkt alltså, när det blir för mycket att hinna med bryter jag typ ihop.

I helgen ska jag åka iväg! Hem till min finaste vän. Jag, en kompis och den där speciella grabben sen jaaa, hur många år sen det nu blir...ska dit. Jag är så sjukt förvånad att han ska med. Var verkligen inte inställd på att han skulle det, menar han har ju sin sambo och sitt jobb och sitt allt. Varför hänga med oss? Men glad blir jag ju såklart! Ser framemot det så galet mycket! Men nervös också. Alltid denna jävla nervositet, förstår inte.

Glad för att det är den 11e juli redan och jag INTE har sockerfrossat varenda jävla dag sen jag "sommarlov". Det brukar liksom vara det vanliga för mig. Att förfalla totalt ner i träsket på sommaren. Kan inte säga att jag varit duktig lchf:are, men jag lyckades till exempel förra veckan hålla mig i 5 dagar från att hetsäta. Visst låter kanske inte som någon större deal, men för mig är det jäkligt bra gjort på sommaren relativt sett.

Nämen mera kaffe nu och sen jobb! Later!

Working working

Alltså, jag jobbar på nytt jobb och försöker överleva samtidigt som jag bara känner mig för att lägga mig ner och dö. Men jag återkommer, promise!

Family time

Midsommar imorgon och jag har nada planer. Nada, nada, nada. Men lika bra är det. Då kanske jag inte gör bort mig totalt, skämmer ut mig fullständigt eller ställer till det utav helvete. Istället ska jag väl bara vara hemma och äta mig lite fetare, jamen bra!

Familjemiddag ute idag då. Trodde att det skulle bli lite basic middag och prat i MAX 3 timmar. Lol. Blev typ över 5 timmar...mysigt var det iallafall, men ansträngande, speciellt i början men efter en del vin så kändes det bättre. It always does. Jag älskar min familj men det är så lite de vet om mig egentligen. De känner bara den duktiga, glada, flickan med toppbetyg. Inte den självdestruktiva, deprimerade, självhatande personen jag är bakom fasaden. Men det är väl lika bra det, då slipper de oroa sig.

Efter att jag kom från middagen (trerätters....) så hade jag sån oro i kroppen och huvet (speciellt efter mycket prat om vikt/muskler/snygghet/kroppar/socker/mat osv) att jag tog till de tunga artilleriet; marabouchokladen, jordnötssmör, lösviktsgodis, ost, smör osv. Helt jävla sjukt. Var redan mätt (men som matmissbrukare/sockerberoende aldrig belåten) efter middagen men ändå proppade jag i mig en massa mer skit när jag kom hem, fast jag egentligen bara vill sova. Har jag nämnt att jag är värdelös? @gkrghtk'"@eg

Need.to.get.my.shit.together

Ouch. Jag är verkligen en hejare på att ställa till det för mig själv. Eller ja, göra (dumma) saker jag inte borde. En kan ju undra hur mycket jag hatar mig själv egentligen som bara fortsätter och fortsätter förstöra (för) mig själv.

Det blev ännu en karatefylla i helgen. Och ännu ett nytt ONS med en killkompis typ bästa kompis. Not fucking smart. Usch vilken ångest. Det är som att jag bara vill att något ska hända också styr jag upp dessa idiotiska saker på fyllan. Antar att min killkompis vet om det här och det är INTE bra. Detta är en grabb som gillar att snacka. Och bre på historier rätt bra. Not fucking great. Det gör det inte bättre att alla mina vänner är kompis med honom också. Vill inte ha slampa-ryktet. Fast jag hatar i och för sig när folk ska sätta stämplar på andra (nästan alltid på tjejer). Om en tjej "ligger runt" är hon en slampa, om en kille gör det är det ingen som bryr sig. Typ.

Äter socker och skit vareviga kväll. Märks att det är sommar.... är uppenbarligen beroende av destruktivitet. Äter socker tills jag nästan spyr, dricker alkohol tills jag knappt kan prata och än mindre stå upp och ligger med första bästa kille som visar mig minsta lilla tecken på intresse. Självkänsla?

Börjar snart jobba och hoppas att det kommer bli lite bättre då. Rutiner är extremt viktiga för mig. Blir lättare för mig att inte överäta/hetsäta varenda kväll, lättare att avstå från alkohol och lättare att lyckas sova hyfsat bra och regelbundet.

Imorgon vankas resturangbesök med familjen. Både längtar att träffa hela familjen men bävar också litegrand, det är ändå en ansträngning att sätta på ansiktet som visar att jag mår bra. Att allt är okej. Och "oooj vad gott det här var!" utan att visa ett uns av ångest.

Know-how

Jahapp, det har inte riktigt lugnat ner sig helt än. Och jag inser verkligen hur mycket det tar på krafterna för mig att umgås med folk (speciellt nykter då). Är ofta helt slut när jag kommer hem efter att ha varit med vänner, det spelar ingen roll att det är nära vänner det tar energi ändå. Vissa människor får energi från att umgås med andra, vissa töms på energi utav det och det är till den gruppen jag hör. Med det INTE sagt att jag INTE gillar att umgås med vänner/bekanta/familj/peeps i allmänhet!

Har festat mycket, i snitt 3 gånger i veckan. Och hårt har det varit. Efterfest i tisdags (onsdagsmorgon dvs) och nu verkar allt tagit ut sin rätt och jag har blivit förkyld. Riktigt jävla seg är jag och mitt huvud känns typ fyllt med snor. Annars är det lugnt. Ikväll vankas det festligheter igen, såklart, men jag vet inte...funderar faktiskt på att stanna hemma och bara glo på serier och käka choklad (...) för imorgon ska jag verkligen ut då det är mer planerat så då vill jag vara hyffsat pigg.

Maten och LCHF:andet har gått käpprätt åt helvete. Men än känner jag mig inte så äcklig och pluffsig som jag brukar göra. Men det kommer ju. Överätandet och frossandet i carbs har inte varit så fatalt ändå. Har såklart ätit för mycket och fel saker, men det kunde (brukar) varit(vara) så mycket värre! Grejen är den att jag nu inte kommer lyckas ta mig ur det här och hela sommarn riskerar att bli en enda jävla frossarfest vilket kommer resultera i att:

1. Jag går upp 10450770603 kg
2. Jag blir deprimerad, trött och isolerar mig

VILL INTE. Jag orkar inte med ännu en sommar fylld av sånt jävla självhat. Sån extrem nedstämdhet. Ångest. Isolering. Och den ständiga tröttheten.

Full rulle

Jäklarns vad frånvarande jag varit här. Det beror helt enkelt på att senaste 10 dagarna har varit helt galna. Och hektiska.

Men jag har haft kul. Tagit examen, druckit en jävla massa alkohol, legat på en filt och solat, och haft en jävla massa sex. Mmmyees, har inte hunnit tänka så mycket på hur ful jag är eller hur mina lår dallrar när jag går eller magen korvar sig när jag sitter ner. Jag har knappt hunnit fundera på mat! Då kanske en kan förstå hur mycket jag haft för mig, för en gångs skull.

Haft sex med 3 olika grabbar inom loppet av 3 dygn. Vettefan vad jag tänker med ibland. Aja. Är väl bara ung en gång i livet... så det får vara okej ändå. Nu är det kaffe + uppiffning inför kvällen! Middag ute och sen troligtvis fest igen. Tror min lever hatar mig.

2 kokta ägg, tack!

Har endast ätit 2 kokta ägg + 20 gram smör + några gurkstavar per dag sedan i söndags.
Är trött så in i helvete. Och var så jävla nära på att dra fram alla mina gömmor med godis, choklad, chips och bara moffa i mig. Men lyckades stå emot det ikväll ändå, på nåt vänster.

Känner ljuset i tunneln gällande skolan. Bara en dag kvar nu.....!!!

Det gör ont som fan att träffa grabben jag har varit kär i över 3 och ett halv år nu. Fy satan. Speciellt ont gör det när jag vet att han också tycker om mig, men han beter sig lite kallt mot mig. Som att jag inte ska få för mig nåt igen, han måste hålla mig på lite avstånd. Det gör ont. Det kanske var en tid då han var redo att offra vad han har med sin flickvän, men så är det inte längre. I sommar lär jag inte träffa honom särskilt ofta iallafall. Och samtidigt som det känns skönt att få lite distance så känns det jobbigt också. Hans leende får mitt hjärta att smälta (lol som fan, men sant.....)

Mnåh. I helgen ska det drickas och firas och grillas och njutas i vilket fall som helst. Yes.

Bröstsnack

Hade redan på gymnasiet rätt stora bröst, typ 75D (borde nog haft mindre omrkets runt egentligen). När jag var som smalast (ca bmi 19,2) så hade jag väl i och för sig en aning mindre. Nu, med de senaste årens viktuppgång så fyller jag upp 75H. H!!!! Det är helt jävla sjukt ju. Tycker själv inte att det ser ut som att jag har riktigt så stora tuttar, men nog jävlar är dom stora dock. Och det har jag fått höra kan jag lova..

Men det är så extremt jobbigt.

1. Att handla BH:ar, typ omöjligt att hitta någon som passar som inte ser ut som något ens mormor skulle ha på sig. Och att behöva betala mindre än 500 kr för EN är ju bara att glömma.
2. Kläder överhuvudtaget! Ingenting passar. Allting stramar över brösten och tar jag större storlekar, ja då blir det för stort på alla andra ställen förutom över brösten. Typ enda som funkar är stretchigt bomullsmaterial
3. Jag känner mig alltid sexualiserad.
4. Jag ser större ut, totalt sett, i "vanliga" kläder, som inte är så tight.
5.  Dom hänger för att dom är så jäkla tunga. Scnyggggt.....not!
6. Det är tungt, otympligt, ivägen, svettigt.
osv osv.

Jaha, då har man lyckats med bedriften att skriva ett helt inlägg om bröst. Good job! Borde kanske ägnat den tiden åt att skriva på min jäkla opposition som sakta men säkert suger livslusten ur mig. Sen sliter sockermonstren i mig också, försöker få mig att gå och handla och sätta mig och ba proppa i mig en massa skit....FDg,fdlg orkar inte med det här!

Helgen o lite annat

Senaste dagarna har varit sjukt hektiska, och de kommande dagarna kommer bli det också. Vill få bort så mycket plugg som möjligt innan helgen så att jag kan slappna av och ha kul. Utan att noja över stressen. För nu är det nära, nära. Tar snart examen, då har jag pluggat hela 4 år på universitetet. Och klarat mig med bravur. Inte utan ångest, men egentligen, har heller inte behövt anstränga mig alltför mycket för att få bra betyg. Vet hur kämpigt vissa kompisar har det med inlärning, så jag är otroligt tacksam för att jag ändå har lätt för det.

Men nu ska jag ju faktiskt lägga till ett år på min utbildning också så än är jag inte färdigutbildad. Kommer vara en riktig nörd som pluggat 5 år, därav en 2-årig master. Men det känns så mycket bättre än att bege sig ut i arbetslivet på riktigt. Jag är livrädd för det. Jag är rädd att jag aldrig kommer få något jobb, att arbeta dag ut och dag in, tristessen, jobbångest osv.

Min helg var fantastisk. Vädret har varit underbart så vi grillade ju som sagt i fredags. Så himla mysigt! Satt ute hela kvällen och drack. Spelade kubb. Och hade det bara allmänt härligt. Sen gick vi ut på krogen. Vilket oftast är så sjukt onödigt för det är nästan aldrig roligt tycker jag, förutom de gånger då alla håller ihop och man röjer dansgolvet tillsammans. Gick iallafall hem med SV. Det var efterlängtat...snackade en massa roliga grejer också..sen bestämde vi i princip att vi skulle ses kvällen efter också, jag och han. Har aldrig hänt tidigare sådär. Trodde i och för sig inte att det skulle bli av, men se på fan, killen hörde av sig! Så han kom hem till mig ett tag. Chillade ett tag, sen låg vi, och testade lite grejer vi snackat om kvällen innan. Det är i stort sett allt vår "relation" består av. Men jag klagar inte. Är inte intresserad av honom på något annat sätt så..

Maten då? Mjae, det har gått helt okej. Helgen var dålig, som alltid nuförtiden. Men hela förra veckan, samt igår och idag har gått bra hitills. Måste se till att hålla i det här nu! Sommarvärme här nu ju. Inte redo för bikini. Har i och för sig inte varit redo för bikini sedan jag var typ 15. Fast fan, det är bara mitt eget huvud som sätter stopp för det, egentligen är alla redo för bikini!

Veckans bästa dag

Har sovit så himla kasst inatt. Först kunde jag inte somna, sen vaknade jag 5.45 och då var det omöjligt att somna om. Fyfan vad jag hatar att inte få sova. Så är det dock ofta för mig. Så att gå och lägga sig är oftast bara det en liten oro över om jag kommer kunna sova eller måste ligga och vrida, vända och stirra upp i taket hela natten.

Men tjooho idag är det fredag, veckans bästa dag enligt mig! Hela helgen ligger framför och samtidigt är det ingen "riktig vardag" heller, iallafall inte för mig. Nånting att vara glad över. Det är superfint väder här, blå himmel, strålande sol och uppemot 20 grader. Kan inte klaga! Också blir det alkohol ikväll. Längtat hela veckan. Vi, jag och ett gäng klasskompisar ska nog grilla också..det blir nog stämning när det är såhär fint väder för första gången den här "våren". Vill egentligen inte äta med folk idag men det ska nog gå bra. Tror jag grillar kycklingfilé och gör någon sallad till.

Ska snart hoppa in i duschen. Sen ser jag framemot att bara göra mig i ordning i stort sett hela dagen. Se på serier och fila samt måla naglarna samtidigt. Dricka en massa kaffe. Smörja in mig ordentligt. Sminka mig! Som jag inte gjort på typ en vecka. Och efter mer än 4 dygns halvfasta så känns det rätt roligt att välja kläder också. Kanske en klänning bara för att det är så fint väder?

Sååå, ringde SV förra helgen efter krogen (vi hade varit där tillsammans, men han gick typ hem tidigare?) och frågade om vi skulle sova tillsammans. Det skulle vi inte för han var redan hemma och tyckte väl att det var för jobbigt att gå de 1000m hem till mig...suck. Tror faktiskt det var första gången jag ringde honom. Vi kommer dock ses ikväll. Så får väl se om det blir något nattligt äventyr sen. Känns som att det var ett tag sen och jag längtar fan efter lite närhet och bra sex.