Hade redan på gymnasiet rätt stora bröst, typ 75D (borde nog haft mindre omrkets runt egentligen). När jag var som smalast (ca bmi 19,2) så hade jag väl i och för sig en aning mindre. Nu, med de senaste årens viktuppgång så fyller jag upp 75H. H!!!! Det är helt jävla sjukt ju. Tycker själv inte att det ser ut som att jag har riktigt så stora tuttar, men nog jävlar är dom stora dock. Och det har jag fått höra kan jag lova..
Men det är så extremt jobbigt.
1. Att handla BH:ar, typ omöjligt att hitta någon som passar som inte ser ut som något ens mormor skulle ha på sig. Och att behöva betala mindre än 500 kr för EN är ju bara att glömma.
2. Kläder överhuvudtaget! Ingenting passar. Allting stramar över brösten och tar jag större storlekar, ja då blir det för stort på alla andra ställen förutom över brösten. Typ enda som funkar är stretchigt bomullsmaterial
3. Jag känner mig alltid sexualiserad.
4. Jag ser större ut, totalt sett, i "vanliga" kläder, som inte är så tight.
5. Dom hänger för att dom är så jäkla tunga. Scnyggggt.....not!
6. Det är tungt, otympligt, ivägen, svettigt.
osv osv.
Jaha, då har man lyckats med bedriften att skriva ett helt inlägg om bröst. Good job! Borde kanske ägnat den tiden åt att skriva på min jäkla opposition som sakta men säkert suger livslusten ur mig. Sen sliter sockermonstren i mig också, försöker få mig att gå och handla och sätta mig och ba proppa i mig en massa skit....FDg,fdlg orkar inte med det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar