Det går upp och ner. Dels humöret, livsglädjen och vikten (antar jag, eftersom det går bra/dåligt med maten om vartannat). Det känns skönt att jag har ett jobb så jag får rutiner. Jag menar det är lättare att motstå att trycka i sig ett halvt kilo choklad om en kommer hem klockan åtta på kvällen och börjar 6 på morgonen efter än om en är ledig och har all tid i världen.
Trivs helt okej på jobbet men det är stressigt så in i helvete. Lite orolig för när min "chef" går på semester, för då ska jag verkligen ha hela ansvaret själv. Nervigt! Pallar fan inte med stress har jag märkt alltså, när det blir för mycket att hinna med bryter jag typ ihop.
I helgen ska jag åka iväg! Hem till min finaste vän. Jag, en kompis och den där speciella grabben sen jaaa, hur många år sen det nu blir...ska dit. Jag är så sjukt förvånad att han ska med. Var verkligen inte inställd på att han skulle det, menar han har ju sin sambo och sitt jobb och sitt allt. Varför hänga med oss? Men glad blir jag ju såklart! Ser framemot det så galet mycket! Men nervös också. Alltid denna jävla nervositet, förstår inte.
Glad för att det är den 11e juli redan och jag INTE har sockerfrossat varenda jävla dag sen jag "sommarlov". Det brukar liksom vara det vanliga för mig. Att förfalla totalt ner i träsket på sommaren. Kan inte säga att jag varit duktig lchf:are, men jag lyckades till exempel förra veckan hålla mig i 5 dagar från att hetsäta. Visst låter kanske inte som någon större deal, men för mig är det jäkligt bra gjort på sommaren relativt sett.
Nämen mera kaffe nu och sen jobb! Later!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar