Ouch. Jag är verkligen en hejare på att ställa till det för mig själv. Eller ja, göra (dumma) saker jag inte borde. En kan ju undra hur mycket jag hatar mig själv egentligen som bara fortsätter och fortsätter förstöra (för) mig själv.
Det blev ännu en karatefylla i helgen. Och ännu ett nytt ONS med en killkompis typ bästa kompis. Not fucking smart. Usch vilken ångest. Det är som att jag bara vill att något ska hända också styr jag upp dessa idiotiska saker på fyllan. Antar att min killkompis vet om det här och det är INTE bra. Detta är en grabb som gillar att snacka. Och bre på historier rätt bra. Not fucking great. Det gör det inte bättre att alla mina vänner är kompis med honom också. Vill inte ha slampa-ryktet. Fast jag hatar i och för sig när folk ska sätta stämplar på andra (nästan alltid på tjejer). Om en tjej "ligger runt" är hon en slampa, om en kille gör det är det ingen som bryr sig. Typ.
Äter socker och skit vareviga kväll. Märks att det är sommar.... är uppenbarligen beroende av destruktivitet. Äter socker tills jag nästan spyr, dricker alkohol tills jag knappt kan prata och än mindre stå upp och ligger med första bästa kille som visar mig minsta lilla tecken på intresse. Självkänsla?
Börjar snart jobba och hoppas att det kommer bli lite bättre då. Rutiner är extremt viktiga för mig. Blir lättare för mig att inte överäta/hetsäta varenda kväll, lättare att avstå från alkohol och lättare att lyckas sova hyfsat bra och regelbundet.
Imorgon vankas resturangbesök med familjen. Både längtar att träffa hela familjen men bävar också litegrand, det är ändå en ansträngning att sätta på ansiktet som visar att jag mår bra. Att allt är okej. Och "oooj vad gott det här var!" utan att visa ett uns av ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar