Jahapp, det har inte riktigt lugnat ner sig helt än. Och jag inser verkligen hur mycket det tar på krafterna för mig att umgås med folk (speciellt nykter då). Är ofta helt slut när jag kommer hem efter att ha varit med vänner, det spelar ingen roll att det är nära vänner det tar energi ändå. Vissa människor får energi från att umgås med andra, vissa töms på energi utav det och det är till den gruppen jag hör. Med det INTE sagt att jag INTE gillar att umgås med vänner/bekanta/familj/peeps i allmänhet!
Har festat mycket, i snitt 3 gånger i veckan. Och hårt har det varit. Efterfest i tisdags (onsdagsmorgon dvs) och nu verkar allt tagit ut sin rätt och jag har blivit förkyld. Riktigt jävla seg är jag och mitt huvud känns typ fyllt med snor. Annars är det lugnt. Ikväll vankas det festligheter igen, såklart, men jag vet inte...funderar faktiskt på att stanna hemma och bara glo på serier och käka choklad (...) för imorgon ska jag verkligen ut då det är mer planerat så då vill jag vara hyffsat pigg.
Maten och LCHF:andet har gått käpprätt åt helvete. Men än känner jag mig inte så äcklig och pluffsig som jag brukar göra. Men det kommer ju. Överätandet och frossandet i carbs har inte varit så fatalt ändå. Har såklart ätit för mycket och fel saker, men det kunde (brukar) varit(vara) så mycket värre! Grejen är den att jag nu inte kommer lyckas ta mig ur det här och hela sommarn riskerar att bli en enda jävla frossarfest vilket kommer resultera i att:
1. Jag går upp 10450770603 kg
2. Jag blir deprimerad, trött och isolerar mig
VILL INTE. Jag orkar inte med ännu en sommar fylld av sånt jävla självhat. Sån extrem nedstämdhet. Ångest. Isolering. Och den ständiga tröttheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar