Big news

Fick en positivt överraskning idag (om än lite chockartat) också. Blir en förändring på boendefronten nämligen, från och med februari. Känns fantastiskt skönt att få bo själv igen och slippa dömande (okej, det är de säkert inte egentligen men jag inbillar mig det) blickar från mina föräldrar och slippa ta hänsyn till någon annan vad gäller tider, mat och ljudnivå (förutom ev. grannar då såklart). Såklart finns det ju nackdelar också, jag kommer vara ensam mycket = större risk för hetsätningar/svårare att stå emot sockerskiten. Samt att det kostar ju en massa pengar också såklart. Men det känns värt det, för frihetskänslan. Att bo hemma igen efter att bott själv i 1,5 år är inget jag rekommenderar någon direkt.

Jag känner på mig att mamma vill inte att jag ska flytta. För hennes egna själviska orsaker, hon vill ha mig som sin barriär mellan henne och pappa. De har ingenting gementsamt, de pratar knappt med varandra, gör aldrig någonting tillsammans och de är verkligen verkligen inte kära i varann, tror inte ens de älskar varann. När vi äter middag pratar de i stort sätt bara med mig. Så jag hamnar liksom alltid i mitten och jag orkar inte med det. Pappa däremot tror jag är lite mer okej med att jag flyttar, inte för att inte gillar att ha mig hemma men jag tror han tycker det är lite jobbigt när jag är hemma också. Varför? Jo för att han dricker över 1 flaska vin per dag, mer på helgen då han ofta börjar dricka mitt på dagen. Och jag tror han skäms över det för mig. Han har aldrig behandlat mig dåligt eller så pga hans drickande tack o lov, och jag är inte särskilt rädd att han ska göra det heller. Han är oftast väldigt snäll mot mig, och jag älskar honom. Men mer om hans drickande i ett annat inlägg kanske.

Idag är jag såååååå fruktansvärt sjukt jäkla sugen på choklad!!! Orka.