The Beginning

Kan jag lyckas kravla mig ur det här djupa mörka hålet någon gång? Jag har ingenting att förlora. Bara allt att vinna. Livet med stort L bara passerar förbi, jag lever det inte. All min tid spenderas med att tänka på mat, planera för hetsätning, hur jag ska kompensera det, hur jag ska gå ner i vikt, hur jag ska bli snygg och perfekt.

Vad var det som gick snett? Hur hamnade jag här egentligen? Jag var en sån livfull liten tjej som älskade livet och alltid hade något för sig. Sen fick jag för mig att jag  behövde banta. Jag isolerade mig själv mer och mer, orkade inte med att vara med kompisar, ville bara vara för mig själv. Jag vet egentligen inte vilket som kom först, isolationen eller bantningen, eller om det började samtidigt. Jag minskade mitt matintag ganska rejält och smalnade av. Jag var 13 år gammal och bantade. Tyckte att jag var tjock och att vara större än smal var inte acceptabelt i mina ögon. Jag har alltid varit en godisråtta. Efter att jag började banta så limiterade jag mitt godisintag till fredagar och lördagar, och de blev de dagar jag levde för. I det här skedet hetsåt jag inte, men jag hade redan börjat min resa mot en ätstörd värld.