Längtar tillbaka till i våras då jag jobbade hela dagarna och sen gick och handlade massa choklad som jag käkade framför en massa serier. Det känns så lockande just nu. Tänker jag efter lite till, lite noggrannare, kommer jag på hur fruktansvärt jävla dåligt jag mådde också.
Sådär är det alltid för mig. Glömmer bort allt det negativa och romantiserar som fan. Att det är så underbart med mina socker-överätar-skit-perioder. Jag hatar mig själv när jag väl är inne i dom. Men sen längtar jag tillbaka, tänker att det vore så skönt. Också halkar jag dit.
I should know better.
1 kommentar:
precis sådär tänker jag också, fast om min smala och vältränade period då jag åt max 700 kcal om dagen och tränade fem dagar i veckan i minst två timmar, ibland tre. jag hade väldig ångest i perioder och det var då mina hets/kräk-mönster formades på riktigt. jag var slut vid nio varje kväll och valde bort mina vänner och familj för träningen och den strikta kosten. jag vet att det var allt annat än ultimat men samtidigt som jag skriver det här längtar jag som fan och känner hur underbart det vore att vara tillbaka. vi människor är dumma djur.
Skicka en kommentar