Up up and away

Jag känner mig fortfarande nere, men kanske en aning hoppfullare än igår. Lyckades hålla mig borta från sockergömman i mitt rum jag skaffat mig sedan jag kom hem. Var helt inställd hela dagen på att hetsa hela kvällen, men på något under lyckades jag vända tankarna igårkväll igen! Idag vet jag dock inte hur det kommer gå.... vi ska ha familjemiddag och med både förrätt och efterrätt vilket säkerligen kommer sätta igång suget, fastän det är lchf.

Imorgon är det nyårsafton och det ska firas med middag med några vänner och sedan vidare på någon liten fest. Är varken peppad eller opeppad. Förhoppningsvis kommer jag väl känna mig lite fin iallafall. Finare än om jag carbfrossat 4 kvällar i rad.

egftolhtblgädäsd,gv,mh

Idag hjälpte inte kaffet nämnvärt.
Känns ändå pissigt.
Kan inte bestämma om jag ska skita i allt ikväll och bara moffa.
Jag vill så gärna.
Men jag vill också vara fin på nyår.
Varför vet jag inte ska ju ändå inte träffa en jävel som jag känner att jag måste vara fin för.

Depp

Mår inte bra alls.
Känner mig trött, hängig och deprimerad.
Ingen livslust.
Att stiga upp ur sängen på morgonen är en pina,
det känns fullkomligt meningslöst.

Tur att kaffet står på bryggning.
Allt brukar kännas en aning mer hoppfullt efter någon mugg av det svarta guldet.

Stay strong

Varit helt inställd på att fortsätta ikväll i samma spår som igår. MEN! Jag lyckades vända tankarna, och vid 21 ikväll var jag helt säker på att NEJ, jag ska fan inte trycka i mig en massa skit ikväll. Jag vill känna mig fin på nyår! Jag vill inte känna mig uppsvälld, äcklig och tjock. Att jag lyckas vända tankarna sådär är inte ofta kan jag säga, för när jag väl väckt sockermonstret då jävlar lever det om kan jag lova. Men jag är sjukt stolt!

Jag kan vinna.

Sockermonstret är väckt

Jaaa vad hände igår. Såg han, den där, som jag bara vill vara nära. Tillsammans med sin flickvän. Hade tur och såg dem på håll, hade varit fruktansvärt att möta och behöva prata med dem. Han var lika fin som vanligt. Och hon blir också bara finare och finare...

Blev helt skärrad av det iallafall. Jag har haft känslor för den här killen i 3 års tid nu liksom. Att se honom, tillsammans med sin flickvän sen snart 4 år tillbaka, gör ont. Det påminner. Mådde konstigt resten av dagen.

Sen var det dags för tacos då. Och det gick väl bra egentligen, käkade bara köttfärs och grönsaker. Inte optimalt pga. tacokryddan i färsen och för mycket tomat och sådär, men ändå helt okej egentligen. Tydligen inte tillräckligt strikt för att lyckas undgå tankarna som sockermonstret envisades med. Ska jag, ska jag inte?

Slutade iallafall med 200g marabou och lösviktsgodis, kanske en 150g eller så, alltså ingen extrem hets/överätning men inte okej på nåt plan. Kan inte förklara hur det blev så. Kände mig otroligt misslyckad efter det iallafall, var ju knappt gott, och det kändes bara så jävla meningslöst efteråt.  
Är det verkligen det här jag har längtat efter? Och igår kändes det lätt såklart att säga att nä fuck this, nu ska jag fasta tills nyår! Idag känns det inte alls lika självklart. Idag är jag sugen på att äta ännu mer socker.

När man väl väckt sockermonstret ur sitt ide..

Fail

FAIL BIG TIME. Så inte värt det. Knappt gott ju.

Lonely girl

Varför känner jag mig så mycket fetare efter jag ätit frukost? Det blir bara kaffe idag, fram tills kvällen. Men jag står inför ett jävla jobbigt val och jag har sån sjuk beslutsångest.....Ska jag träffa mina närmsta vänner och ha tacokväll med dem (faila lchf alltså..), komma med någon lam ursäkt och vara duktig med maten, komma med någon lam ursäkt och äntligen äntligen ge mig in i en sockerfrossa? eller vara med på tacokvällen och sen åka hem och fortsätta äta..........ORKAR INTE att jag är så jävla fuckad. Varför kan jag bara inte vara noooooooooormal???

Gårdagskvällen var helt OK. Inget speciellt ute på krogen hände. Faktiskt väldigt händelselös kväll överhuvudtaget. Kände mig ensam på förfesten trots att rummet var fyllt med folk. Kände mig... inte utanför, men som att inte en jävel skulle bry sig om jag var där eller inte och ingen var intresserad av att snacka med mig.

Jag känner mig så jävla fel bland folk bara. Ensam. Misfit.

Resultat!

Just det, jag mätte mig ju på morgonen på i måndags, julaftons alltså. Jag hade ju som mål att komma under 70 cm i midjan tills dess. Såååå, gav förra veckan något resultat då? Tjaaaa..

Mått 24/12 (förra måtten, 16/12 inom parentes)
Midja: 69 cm (72,5)
Lår: 56,5 (58)
Rumpa: 100 (102)

YES!! Råstolt faktiskt. Visst att det är en bra bit kvar, speciellt lår/rumpa och armarna (som jag inte ens orkade mäta) men jag är på rätt väg. Hade varit intressant om jag tagit måtten där i slutet i augusti efter sisådär typ 4 månaders sockerfrossa, och jämfört med måtten idag..men det är inte så jäkla kul att väga sig eller ta sina mått eller testa gamla kläder när man vet att man bara kommer bli äcklad av sig själv.

Nu efter två dagar där det känts som att man ätit konstant så känner jag mig inte lika slimmad, men det känns inte särskilt farligt heller eftersom jag i stort sätt ätit bra mat så. Men ikväll blir det alkohol, sänker väl en flaska rödvin och sen är det ut och dansa som gäller..och fan vad snygg jag ska fixa till mig idag, finns ju risk att man träffar på folk man känner till och gärna vill göra ett gott intryck på....heheeee!

Min jul

Goder afton och god fortsättning!

Ja, då var större delen av julen över för i år också. Det går så fort, för fort. Det har varit supermysigt för det mesta och väldigt, väldigt lugnt. Ätit mycket, druckit mycket kaffe, pratat, spelat spel och gått promenader i vinterkylan. Känner alltid nåt slags vemod och lite ångest, som inte går att sätta fingret på, på juldagskvällarna.. och om jag minns rätt så fick jag nog min första panikångestattack någonsin en juldagskväll, tror det var 2008. Hoppas jag slipper det ikväll, men det tror jag nog. Händer trots allt otroligt sällan vilket jag ska är tacksam över för fyfan vad obehagligt det är.

Iallafall, ätit mycket har jag gjort ja. Inte fruktansvärt mycket men för mycket för att det ska kännas bra, ja. Och imorgon ska jag ut så då måste jag äta ganska rejält också, fastän det jag helst skulle vilja är att antingen fasta eller ge all in på en sockerfrossa. Sockersuget/hetssuget har ökat markant dessa dagar, mycket beror nog på att jag känner att jag "failat" lite när jag ätit så mycket redan så då kan jag lika gärna fortsätta med allt, och lite beror nog suget på att jag ätit mer liberalt; mörk choklad, lite frukt och mycket mer grädde än vanligt har slunkit ner så.

Men i det stora hela är jag nöjd med årets jul. Det har varit mysigt och jag har inte överätit så fasligt. Otroligt skönt. Imorgon blir det hemvändarfest. Oj vad jobbigt det känns. Orkar egentligen inte träffa folk, visst kul med närmsta kompisarna, men att typ stöta på bekanta påk krogen........suck! Alltid så himla falskt bara.

Trötter

Åh alltså jag förstår inte denna trötthet! Jag känner mig som en säck potatis. Allt är så jobbigt. Det är jobbigt att resa sig upp för att gå på toa, det är jobbigt att läsa, men mest av allt är jobbigt att tycka att allt är jobbigt. Men det blir nog bättre imorgon, eftersom jag kommer bryta min halvsvält/superstrikta kost då. Har ätit omkring 800 kcal i 9 dagar nu. Det tar sin rätt antar jag.. ska bli så himla himla gott med julmat imorgon! Jag älskar julbord. Sill, lax och prinskorv, också hemmagjord mimosasallad, det är mina favoriter det.

Men det blir inge avvikande från lchf. Förutom den lilla frukten i mimosan då.. också några ischoklad (vilket i och för sig bara är mörk choklad och kokosfett så inte så farligt). Extremt skönt att hela min familj äter såhär. Då slipper jag fundera på om jag kanske,kanske ska ta en pralin ur aladdinasken? Eller en liten pepparkaka kanske? De möjligheterna finns inte nu, så inget att fundera på, skönt! Mycket mat kommer det dock bli om jag känner mig själv rätt. Allt eller inget som vanligt, alltså kommer jag vilja "passa på" imorgon, äter ju bara julbord en gång om året.

Det ska bli så mysigt iallafall. Det blir bara vi, lilla familjen som vanligt. Lovar det kommer bli asdålig stämning för nån skitsak ändå...skulle inte förvåna mig.

Lilla Jul

(alla bilder från weheartit.com)

Yes som rubriken lyder. Ska strax iväg och träffa mina vänner för traditionellt julmys. A.k.a. en träff fylld av ton av socker och stärkelse. Det kommer bli jobbigt, men jag ska fan inte äta nåt. Wish me luck.

edgfghkghmmfd

Lördagmorgon. Vaknade upp (av alarmet såklart) efter 10 timmars sömn, kände mig absolut inte utvilad. Det låter och bubblar i min mage på morgonen också, har gjort det hela veckan, undrar om det är magnesiumtillskottet jag tar på kvällen innan som gör sitt?

Iallafall, otroligt stolt över att jag inte överåt alls igår. Att jag inte överäter (kolhydratfrossar eller lchf-moffar) på fredag och lördagkvällarna här hemma hos mina föräldrar har inte hänt sen jag var 17. SJUKT!!! Men jag kände verkligen inget sug efter att äta. Såg bara Bad Santa och gick och la mig tidigt. Men den här stoltheten jag känner nu.. ja, den kommer jag inte känna länge till. Mina destruktiva tankar har lagt in högsta växeln nu, vilken dag blir dagen D? Tankarna säger åt mig hur fruktansvärt jävla nice det ska bli att isolera mig själv, köpa på mig stora lager med carbsssss att bara välja och vraka bland, och se en massa serier och filmer i någon vecka. Låter ju sjukt kanske att det handlar om veckor också... det är inte bara en kväll jag längtar efter, utan verkligen en period. VARFÖR fattar jag verkligen inte. Jag mår så jävla dåligt då och känner mig så jävla äcklig misslyckad och deprimerad. Och självkänslan försvinner totalt. Jag är ju inte miss self-confident annars heller direkt. Mnåååhåhhåhå.......jag behöver ju verkligen inte sockerfrossa, jag är inte sugen fysiskt. Men det är psykiskt alltså,  jag förstår som inte hur jag ska kunna fortsätta leva såhär om jag inte får ta en paus och ba frossa ett tag...

Hursomhelst, mådde skumt som fan idag. Började må illa när jag åt dagens första mål. Känner mig inte hungrig på nåt sätt, men tror att det har med det att göra. Ju "duktigare" jag är desto mer sporrad blir jag att fortsätta och vara ännu "duktigare" vilket leder till minimalt med mat.. Allt eller Inget som vanligt.

Granen står så grön och grann i stugan

Åh vad jag tycker om den hår årstiden. Det är så mörkt ute hela tiden, fast snön ljusar upp rejält, som allt som oftast passar min sinnesstämning. Julmusik spelas i affärerna. Massa julljus, julskyltningar och dekorationer överallt. Det är så fint och mysigt! Också klädde vi granen idag, adderar alltid lite extra stämning.

Längtar till julafton och julbordet. Längtar till att träffa mina bröder då. Fastän vi inte är den tightaste familjen och fastän vi sopar ganska mycket problem under mattan så brukar det vara mysigt att umgås på julafton. Det är i stort sätt den enda dagen på året då vi umgås under en hel dag.

Gått mycket i snömodden idag, till och från city vilket blir cirka 8 km, plus gått omrking i olika butiker. Handlat de sista julklapparna. Eller egentligen borde jag kompensera pappas klapp litegrann, men det är ju tanken som räknas så det kanske får va. Onödigt att köpa något bara för att köpa nåt.

Nä nu ska jag ta och se Bad Santa. Jag har varit såååååå trött om kvällarna den senaste veckan, jag förstår inte! Sover sjukt mycket också. Kan ju kanske bero på att jag satsar stenhårt på att gå nernerner till julafton.

Träningsvärken of doom

Alltså mina ben dööööödar mig idag! Körde knäböj med skivstång igår (55kg) för första gången på typ.. gud jag minns inte senast, vad hemskt. Men nån gång i vintras, kanske i februari senast. Och galet, körde inte många set heller, men ändå så otroligt stel. Ser ut som en gammal tant när jag går.

Trots det ska jag ta mig en promenad in till city, cirka 4 km, och försöka hitta lite julklappar till min familj. Jag ska INTE köpa några kläder till mig själv. Har rensat min garderob på hur mycket som helst men det är fortfarande överfullt. Speciellt har jag extremt många tjocktröjor/koftor som jag väldigt sällan använder... men ändå är det det jag dras till i butikerna.

Det var jättemysigt igår faktiskt. Var nervös (!) innan jag plingade på dörren, där flera av mina barndomsvänner befann sig.Vi kramades och det dukades fram en massa julfika och kaffe. Jag tog en liten kopp kaffe, men skippade allt annat.. fastän chokladtryfflarna lockade enormt. Det var iallafall ingen som påpekade att jag inte åt av något vilket var otroligt skönt. Alla påpekade dock hur snygg jag var i håret och hur bra jag passade i min hårfärg. Jag älskar seriöst komplimanger, de kan göra hela min dag. Bara sånadär små komplimanger liksom.

omgomg SAY WHAAT

Extas!!! Testade mina vita shorts i linne, i storlek 36 som jag hade senast sommaren 2009. Vågade inte testa dem för 2 dagar sen, men idag tänkte jag att vafan, jag testar och ser hur mycket det fattas innan jag kan stänga dom. MEN, här till det sjuka! Det gick aslätt att stänga dom!!!!!!! SÅ JÄVLA GLAD!! Visst sitter dom för tight över rumpan och låren, men ändå, typ perfekt i midjan! GLAD TJEJ.

Bittersweet melodies

Jag undrar om jag inbillar mig, eller om jag verkligen slimmat till mig relativt mycket sedan jag kom hem. Det är 4 dygn sen, och sedan dess har jag varit riktigt strikt, periodisk fasta (ätit mellan typ 13-18) och ätit lite men hög fett E%. Dessutom blev det en 26-timmars fasta fredag-lördag.

Ska mäta mig på söndag och hoppas verkligen på att ha minskat litegrann.
Speciellt hoppas jag att midjemåttet ska vara under 70 cm då.

Också har jag sovit mycket. Seriöst, jag minns inte senast jag sov så här många nätter i rad såhär många timmar (typ 10!) och djupt, utan problem att somna. Jag kommer inte ihåg alltså. Fruktansvärt skönt dock. Och det känns som att jag behöver det just nu...Hoppas verkligen inte att jag får sota för att jag skrev det här nu! Blir väl insomnia ikväll.

Idag ska jag träffa några av mina barndomsvänner, var längesen vi sågs. De ska äta middag, jag bangade middagen med en ursäkt.. orkar inte, det går så jävla bra nu så jag vill inte förstöra nåt. Det ska bli mysigt att träffa dom, men jag känner lite oro över det också. Mest handlar det om att det kan bli jobbigt med maten och sådär, jag vill inte att någonting ska komma ivägen för mitt flyt just nu. Det kan vara det jobbigaste med att vara extrem lchf-are, att fasta och att vara sockerberoende. Om ens vänner inte förstår det så blir det svårt. Och jag har aldrig riktigt pratat med nån av dem som jag ska träffa ikväll om det.. så.. jag vet inte, jag är typ rädd för att de ska döma mig och komma med pikar och hetsiga argument om att lchf är skadligt och att det enda rätta är att "äta av allt, men begränsat". Lol, äter jag av allt så finns det inte chans i världen att jag KAN äta begränsat.

Min mamma och jag

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har min mamma läst min dagbok och en almanacka där jag gjort en del noteringar. Hur vet jag det? Jo för att jag inte är bättre själv. Jag är lika äcklig själv. Jag har läst hennes dagbok. Jag får väl skylla mig själv, men det är fan inte kul att läsa att hon tycker att jag blivit fetare och har "mycket mage och rumpa", skrivet i somras, hoppas fan det står att jag blivit lite smalare snart. Fyfan alltså. Min dagbok läste hon för längesen, efter att jag förstod det har jag lagt mina dagböcker i en låda med lås på. Men almanackan har hon läst nyligen och tydligen blivit väldigt oroad av hur mycket jag dricker?! Och att jag skulle ha varit borta från jobbet flera dagar pga detta? Detta är såklart inget hon har tagit upp med mig.. men hon snedvrider ju så djävulskt, jag var borta från jobbet i EN gång i våras för att jag var så jävla bakis. EN gång. Inget att bli oroad av direkt.

Sen tycker hon att vi inte pratar, vilket är sant. Varför? För att jag vet inte, jag har något slags agg mot henne. Dels för att hon har svikit mitt förtroende och låter mig uppenbarligen inte ha något privatliv (men som sagt, jag är ju inte bättre själv egentligen). Dels för att hon är så jävla lik mig på många sätt och vis, och eftersom jag har agg mot mig själv så projicerar jag såklart det på henne också. Orättvist nog, kanske. Jag skulle vilja ha en bättre relation med min mamma men jag vet inte hur det ska gå till utan tillit och förtroende.

Jag känner att jag kan inte göra något utan att hon snokar och tittar och dömer.
Och det är störande som fan. 

Lyckokänslor och mina mått

Lycka! Testade mer gamla kläder idag. Som jag inte använt sen hösten 2010 för att ja, jag inte kunnat helt enkelt. Att dra på sig en kjol i storlek 36, som sitter bra i midjan det är fan härligt! Att dra på sig ett par Levi's jeans i storlek 3, som oftast suttit jävligt tight och valkarna bara runnit över, men nu sitter perfekt är också härligt! Att dessutom kunna ha en rätt tight tröja till jeansen utan att känna sig som en valross är pricken över i:et!

Tog mina mått igår också för första gången på typ, längeee..Senaste nerskrivna är när jag hade en riktigt bra höst, 2010. Så ja, 2 år senare är jag tillbaka där jag var då måttvis typ.

Midja (strax över naveln) : 72,5 cm
Lår (där som tjockast): 58 cm
Vad: 36 cm
Rumpa: 102 cm
Byst: 103 cm
Överarm: 32 cm (suuuck...)


Nu i veckan blir det hårdkörning fram till julafton. Fan alltså, jag har flyt nu men orkar inte att jag kommer faila kapitalt mellan jul och nyår...

Mitt vackra vinterland

Jag är hemma igen. I kalla, snöiga men ack så fina, vackra Norrland. Bor hos mina föräldrar och redan efter två nätter har jag börjat oroa mig för hur det ska gå. Jag orkar inte det här, inget privatliv...inte kunna komma och gå och göra som jag vill, äta när jag vill, äta vad jag vill hur som helst. Fanfanfan vad jobbigt det kommer bli. Visst känns det mysigt över jul och så, men sen skulle jag så gärna vilja ha mitt eget ställe att landa på.

Tack gode för att de också käkar lchf. Jag har varit så fruktansvärt sugen på att köpa allt möjligt gott, alla mina favoriter liksom, och sen bara sitta och moffa i en vecka typ. Det lockar otroligt mycket, trots att jag egentligen vet att när jag väl sitter där så finns det ingen njutning, bara ångest och självhat. Dessutom har jag tankar på att försöka med något jag aldrig gjort förut, och jag vet att det är så totalt idiotiskt, men jag kan inte hjälpa att det lockar lite.

Jag har iallafall lovat mig själv, och jag är väldigt säker på att jag kommer lyckas med det; att inte fucka up innan jul. Först på annandag jul är det OK isåfall. Helst aldrig, men det vet jag inte kommer ske i denna livstid så..

Tills nästa inlägg kommer en liten cliffhanger; min mamma snokar som fan och har läst min dagbok och almanacka. Cheers!

vi hörsssss

Kommer bli tyst här ett tag, åker nämligen till BERLIN med bästis! Taggad till tusen faktiskt. Hon vet såklart hur jag är noga med vad jag äter och är väldigt förstående angående det så det känns inte särskilt jobbigt med maten, det löser sig nog bra.

Tills vidare!

Tre sockerfria månader

Igår firade jag 3 sockerfria månader. 3 månader med strikt lchf, och kalorirestriktion (undantaget vin). Under dessa månader har jag dessutom lyckats hålla över/hetsätningarna långt borta för det mesta, har överätit vid några tillfällen (speciellt på helgkvällarna då jag tycker att jag förtjänar att "unna mig" lol) men bara lchf-grejer så ingen större fara skedd alltså, förutom att det tär på psyket.

Iallafall, så "firade" jag med att äta mindre än på länge. Drack endast mitt "julkaffe" och sen köttfärs med stekt vitkål till middag. Gick på bio på kvällen och när jag kom hem kurrade magen och jag hade grym beslutsångest om jag skulle ta mig något eller inte. Men det gjorde jag inte. Och det kändes så bra. Sen kunde jag såklart inte sova då..dels för att jag var hungrig men dels för att jag var så exalterad över hur "duktig" jag var.

Förövrigt, var jag typ hög utav fasta igår. Alltså, jag var helt hyper och glad hela eftermiddagen och kände mig bara allmänt skum typ. Testade kläder och grejer, äntligen ser jag lite resultat...

Coming home..

Snart flyttar jag hem igen. Alltså, hem till mina föräldrar och Sverige. Åh herregud, hur ska detta gå? Jag har liksom inte bott hemma hos dem på över 1 ½ år. Och nu har jag börjat med så konstiga, obsessive compulsive rutiner typ att jag vet inte hur jag ska komma undan med dom. Att äta middag med mina föräldrar varje kommer bli jobbigt som fan, tack o lov så äter de lchf, men de använder mejeriprodukter vilket jag undviker till största grad. Och sen att inte veta hur mycket energi maten innehåller kommer också bli stört jobbigt....och på hela hösten har jag inte ätit någon fast föda förutom ett mål mat om dagen, annars bara bullet coffee. Mina föräldrar kommer börja tjafsa om jag inte äter frukost och grejer. Vill inte börja smussla igen. Smutsa ner tallrikar och ställa in i diskmaskinen så att det ser ut som att jag ätit.
Sjukt beteende.

Jag ska nog erbjuda mig att laga middag ganska ofta ändå, så att jag får lite mer kontroll. Dessutom gillar jag ju att laga mat egentligen så. Men ja det kommer verkligen bli en utmaning att bo hemma igen, att behöva anpassa sig och inte kunna göra som man vill när man vill.

Boy, you got me good

Gårdagens restaurangbesök gick över förväntan faktiskt. Hade på hela dagen bara druckit kaffe med litelite smör i och två äggulor (länk: God julig kaffedryck). Så jag kände mig skönt tom innan, gick en sväng på stan och julhandlade lite innan vi möttes upp. Hade på mig ett par svarta jeans som jag inte haft på 10 dagar, och jäklar, de satt faktiskt mycket lösare nu! Speciellt under rumpan och i knävecken, men visst kändes det i midjan också. Motiverande!!! Vad har jag gjort annorlunda då senaste veckorna? Det är typ det jobbiga för jag ser inget konkret riktigt som jag ändrat på.. men det kan nog vara promenaderna ändå.

På restaurangen fanns det ganska många valmöjligheter som tur var. Dock fortfarande jobbigt att inte veta exakt vad det är och innehåller. Men jag valde torskfilé som serverades med grönsaker (och någon potatis som jag inte åt av) och äkta aioli. Drack lite rödvin också, såklart..

Ikväll blir det fest igen. Vet inte om jag är taggad eller inte. Var inte det för en timma sen, men nu sitter jag med en kopp (aka fet mugg) kaffe och då blir man ju lite mer peppad. Well.. allt blir bra efter några glas vin.

Fantastiskt fin solnedgång längs Franska Rivieran.

You got that medicine i need

Sjunker bara djupare och djupare i självhatstankar. Läste en massa bloggar igår, och jag vet inte om det kanske påverkar mig negativt. Jag tycker det är intressant att läsa och blir inspirerad, samtidigt som jag känner mig mer självdestruktiv.

Var helt låg sen på kvällen när vi skulle festa. Det var bara jag och min bästa som drack vin först. Kom på mig själv titt som tätt med att sväva ur och försvinna helt i mina egna tankar. Om att jag borde fasta. Om att det vore fruktansvärt härligt med en riktig jävla hetsätning. Om att jag måste bli smal. Suck. Var tyst igår också, hade ingenting att säga för jag var så inne i min egna tankar.

Det var iallafall otroligt kul på klubben vi gick till. Mycket folk, rätt bra musik så vi dansade i flera timmar. Kul som fan! Var inte heller så extremt full vilket känns skönt idag måste jag säga. Bara sådär segbakis ni vet, inte så att jag vill dö.

Ikväll ska jag på restaurang med några kompisar. ORKAR INTE. Vill bara vara hemma ikväll, ensam, med tända ljus, mysiga kläder och tjocksockar, en stor kopp kaffe och sen en massa god mat.... Men istället måste jag alltså gå på något ställe och betala typ 20 euro för nån halvtörr måltid som jag inte har någon aning vad den innehåller och som bara kommer ge mig ångest. Jippie.

Viktsnack

Jag tror att det jag är inne i en bra viktminskningsperiod just nu, skolan har äntligen lugnat ner sig och jag har mycket fritid. Därför har jag äntligen, äntligen kommit igång med promenader. Har tagit en morgonpromenad på 45 minuter varje morgon senaste veckan. I hyffsat kämpig terräng. Det är så skönt efteråt, fylld med energi och så känner jag mig lättare. Har lyckats ta kvällspromenader också, samt fortsätter med mina kvälls-magövningar såklart. Jag skymtar lite resultat. Fast det går såklart för sakta.

Men det är så skönt att röra på sig lite mer. Har rört mig så minimalt lite det senaste halvåret att jag skäms. Faktiskt känns det som att energiförbränning kommer igång med promenaderna, sant eller inte, det gör väl ingenting om jag tror det iallafall. Sen sover jag ganska konstigt, drömmer konstigt, och vaknar tidigt på morgonen och känner mig hungrig. Från tidigare år vet jag att det är tecken på att jag viktminskar. Härligt som fan om det är så.

Jag har ju absolut gått ner på de här månaderna med riktigt strikt lchf och kaloriunderskott, med ytterst få över/hetsätningar. Och inget socker alls. Sen den 8/9. 3 månader på lördag alltså. Mina kläder sitter mycket bättre och vissa grejer är nästan för stora. Hade varit intressant att veta hur många kilon som jag tappat..men har man inte vägt sig på över 3 ½ år så..

dance dance dance

Ikväll blir det alkohol. Hoppas bara jag inte blir sådär jävla tröttfull som jag blir för det mesta nuförtiden. Det suger.

Vill dansa. Jag känner ju ändå ingen här så jag behöver ju inte skämmas så mycket.

Nu & då

Läste i min gamla dagbok ikväll, konstigt hur saker fortfarande är exakt likadant nu som för tre år sedan. Hur jag tänker likadant, fastän jag har sett så mycket, gjort så mycket och rest så mycket sen dess. När ska jag växa upp, inse fakta och gå vidare med livet?

mhmm

Tankarna på choklad, bakelser, glass, hamburgare, fan vet jag, växer sig bara starkare och starkare. Precis och paradoxalt nog samtidigt som tankarna om att jag måste måste måste NER nu. Önskar att jag kunde vara 'normal' och gå på café och ta en fika i sin rätta bemärkelse, njuta av det och inte börja planera för den obligatoriska efterföljande sockerhetsen, istället för att ta den alltid lika släta koppen kaffe.

And I hate myself for what I've done

Känner mig så förvirrad hela tiden. Obeslutsam. Vill äta allt men samtidigt vill jag inte stoppa en till sak innanför min mun innan jag blivit smal.

Och jag hatar mig själv för vad jag har gjort mot mig själv. Jag var ju där. Jag hade nått min målvikt på 52 kg, detta var 3 ½ år sen nu. Men jag var fortfarande inte helt nöjd, ville gå ner till 48 kg till mina 165 cm. Sen förstörde jag allt med hetsa, hetsa, överäta, hetsa utan något stopp. Nu har jag ingen aning vad jag väger för jag har inte vågat ställa mig på vågen sen dess. Livrädd för att möta verkligheten.

God julig kaffedryck

Vill bara tipsa om en riktigt god, nyttig varm dryck såhär på första december (galet förresten!) som jag experimenterat fram.

• Brygg kaffe eller gör presskaffe, och häll i lite kanel i filtret (om du brygger) eller blanda lite kanel med själva kaffet innan du häller i vattnet (om du pressar)
• Smält osaltat smör i en mugg, valfri mängd! Jag tar mellan 5-10 gram
• Separera ett ägg och se till att ingen äggvita är kvar runt äggulan
• Blanda i äggulan i smöret och rör om så att det blir krämigt
• Fyll sedan upp muggen med kanelkaffet (jag tar typ 2 vanliga koppar i en mugg), and voilà!  

 Jag tycker det blir otroligt gott och känns verkligen julmysigt med kanelsmaken. Dessutom ger äggulan en massa vitaminer samtidigt som det inte är samma fettbomb som vanligt "lchf-kaffe" och därför inte alls lika energirikt. 

Testa vettja och säg vad ni tycker:)  

Lite stolt

Idag gick jag och handlade, bara lchf-mat då, typ köttfärs, kyckling, smör, ägg, fläskkött och brysselkål. Många verkar tycka att det är skitjobbigt att käka lchf för att man måste vara så noga med vad man äter, och att det då tar så mycket tid att handla t.ex. Men grejen är ju den, enligt mig, att det nästan är lättare på något sätt. Kanske inte första veckorna, men sen när man kommit in i det eftersom valmöjligheten minskar så blir också beslutsprocessen när man ska handla enklare. Nu spårade jag dock ur vad det var jag skulle skriva i det här inlägget..

Det jag skulle komma till var att jag är obotligt sugen på skita i allt idag. Jag är bakis vilket ofta förvärrar den känslan för mig. Och sen att hur mycket olika fina julchoklad-förpackningar är på display överallt gör inte saken bättre. Hur som, när jag gick ut från affären över parkeringen, fick jag världens impulsinfall och vände för att gå tillbaka till affären och köpa upp halva deras chokladlager. Men på något vänster lyckades jag efter cirka 20 meter motstå impulsen och ändra tankesätt och vände tillbaka mot bussen igen.
Jag är stolt ändå.