Förbannat jävla trött

Åt helvete med allt. Så förbannat jävla trött på uppsatsen. Så förbannat jävla trött på mitt händelselösa, meningslösa, hopplösa liv. Så förbannat jävla trött på att ha ångest inför framtiden. Så förbannat jävla trött på att försöka men aldrig lyckas med att söka ett enda ynka jäkla jobb. Så förbannat jävla trött på att ha ett så fuckat förhållande till att äta. Så förbannat jävla trött på att vara så förbannat jävla trött hela tiden.

 Men imorgon, då är det fredag och det inger ändå lite hopp. Dricka vin och vara i en annan värld, det är min plan för större delen av helgen. Fy så skönt det ska bli. Också ska jag äta choklad och ohhh så gott det ska bli. Men mest ska jag dricka vin.

Försöker skriva ett personligt brev. Blir mest bara en massa crap. Hej jag heter blabllaba och jag är totalt inkapabel till det här jobbet, jag har inga arbetslivserfarenheter, jag lider av ätstörningar och whatnot, och allt som oftast vill jag inte stiga upp på morgonen. Anställ mig va! Klarar ju inte ens av att skriva ett personligt brev, hur ska jag då klara av ett jobb?

When you aint got nothing, you got nothing to lose

Så det gick bra i söndags. Eller nä, det gick inte bra efter att jag kom hem för då tyckte jag tydligen att det var en god idé att trycka i mig en massa choklad, lösgodis och chips. Bra jobbat!! Men hemma hos mami and papi var det ganska trevligt iallafall, god mat (lchf) som fan men dock bjöd de på efterrätt, vispad grädde och bär vilket jag resulterade i att jag tänkte att nu var dagen förstörd så då kan jag lika gärna fortsätta äta när jag kommer hem. Dumfan. Pappa var såklart helt lila i käften när jag kom dit redan vid 16.30. Men han verkade på rätt bra humör ändå. Min ena bror är är deprimerad och sa inte mycket alls. Vill bara hjälpa honom, fyfan alltså...han är världens roligaste och så sjukt smart, men när han mår som han mår så märks inte det. Sen jag då, vet inte om någon märker att något inte står rätt till eller om dom tror att allt bara är fint. Jag vet inte faktiskt. Helt ärligt så är det ingen i min familj som känner mig riktigt. Dom vet inte ett skit om mig förutom vad jag åstadkommit akademiskt och sportsligt typ. Dom vet inte hur jag egentligen mår, hur mina tankar går, hur jag fungerar, ingenting. På ett sätt vill jag ha det så, men samtidigt är jag avundsjuk på människor som verkar ha såna fina, öppna förhållanden med sina föräldrar.

Sen söndagens fail har jag iallafall skött mig med maten. Men det här håller ju inte. 4 dagars "halvfasta" följt av 3 dagars moffande av kolhydrater och alkohol ger inga resultat. Blir ju inte fetare iallafall. Men jag vill neeeeer. Orkar inte med fettvalkarna längre. Inga kläder sitter ju fint.

Har inte korrläst det här inlägget eller nåt så det kan vara helt osammanhängande. Ber om ursäkt isåfall!

Viktigt vin

Vad ska jag skriva här egentligen? Dricker kaffe, som vanligt på eftermiddagarna. Skriver faktiskt lite, men bara lite, på min uppsats. Bra där. Ska hem till mina föräldrar på familjemiddag idag också. Ska gå om någon timme, jag bor nästan en mil från dem men jag ska nog gå till centrum iallafall, vilket är ungefär halvvägs. Det är superfint väder ute, soligt och några plusgrader. Det var samma igår och då tog jag en cykeltur till stor ICA och fick såna vårkänslor så det var inte sant.

Samtidigt som det känns skönt att det går mot ljusare tider så kommer jag ändå att sakna mörket, snön, kylan, vinterkläder, tända ljus. Jag tycker det är mysigt att det blir mörkt klockan två på eftermiddagen och snön faller och allt är bara lugnt och stilla på något sätt. Det passar oftast min sinnesstämning mer än vad vårens ljus och fågelkvitter gör. Jag får mer ångest av vår, det känns som att pressen att göra saker, att vara "fräsch", att vara glad helt enkelt, är större.

Middagen ikväll då. Det känns mysigt att komma hem har inte träffat hela min familj sedan julas typ. Men söndagar är oftast inte optimala dagen för pappa. Då har han hunnit dricka mycket innan vi kommer. Fredagkväll går det nog ner mer än de andra vardagskvällarna. Sen lördag, ja då börjas det redan vid 12-13 tiden på dagen och fortsätter tills sänggåendet vid 23 tiden. Samma visa på söndagen. Så på söndagen är han oftast mest lättretlig och inte på så bra humör, ganska mycket i sin egen värld. Och om saker går snett så är det aldrig hans fel utan vi andra ska ju såklart veta vad han tänker! Nu låter det som att han är världens fyllo. Och ja, han har alkoholproblem. Men..det är inte så att han kört onykter någongång, eller att han tar sig nåt innan jobbet (eller på jobbet), eller att han inte klarar av att sköta sitt jobb eller hemmet. Han klarar allt sånt. Än. Och inte heller blir han fysiskt aggressiv. Oftast blir han som gulligast efter två vinglas ungefär, sen blir han bara jobbigare. Men ja. Det är ju inte roligt att ens pappa mår så dåligt att hans enda väg ut är att ta till vinflaskan. Viktigt vin helt enkelt, gud förbjude att lagret hemma skulle vara tomt.

Fina fredag

Så var det fredagseftermiddag igen. Detta är kanske veckans bästa stund. Lugn men förväntansfull. Nu vet jag snart får ta mig lite choklad. Äntligen. Lägger skolarbete åt sidan för dagen, sippar kaffekopp på kaffekopp. Filar naglar. Läser bloggar. Slår på ett avsnitt av någon bra serie jag följer för tillfället, och sen ger jag in. Och det är så sött. Och det är sån befrielse. Eftersom jag ska ut på kvällen lyckas jag lätt hålla mig till en någorlunda bestämd mängd sedan innan, för jag vill inte känna mig äcklig och smutsig.

Sedan är det dags att göra sig i ordning för kvällen. Och då kommer verkligheten ifatt en.

Sjukling

Så åkte även jag på en riktig förkylning med feber och grejer. Bröt ut i lördags, tror det var en aaaaaning mycket alkohol på fredagskvällen. Mådde verkligen skit dagen efter men trodde jag bara var bakis, men tydligen så skulle jag bli sjuk på riktigt också. Men det börjar blir bättre nu, och så farligt har det inte varit heller. Jobbigast på natten mest, med vidrig slemhosta och feberfrossa/svettningar. Med lite tur är jag fit for fight på fredag igen iallafall!

Tydligen hade jag lite "game" i fredags på en australiensk snubbe som tydligen såg bra ut, men så jäkla packad att jag inte ens minns detta själv. Slutade med att jag gick hem själv iallafall, och tur var väl det med tanke på hur jag mådde på lördagen. Fast fyllekäkade som en galning.

Min mamma var förbi en sväng idag och lämnade lite grejer till mig. Var bara jobbigt. Ska det vara så? Vi har knappt snackat på flera veckor, men ändå har vi ingenting att säga till varandra. I helgen ska jag hem på middag med hela familjen. Ska bli kul att träffa min syskon, önskar att vi hängde mer med varandra.

Ikväll ska jag bli full och lycklig

Som vanligt på helgen blir det fest ikväll. Är så jävla uttråkad på allt, det finns seriöst inget annat att göra än att festa. Jag har inget intresse, ingenting som lockar mig. Anyways, jag har just duschat sitter här med håret i en handduksturban och känner mig very sexy, verkligen. Näääää för jag fick mens inatt. Fyfaaaaaan vad drygt. Jag var råtaggad på att dra hem någon inatt och bara fly litegrann, känna nåt annat typ. Skapa lite action i mitt annars extremt händelselösa liv. Så det förstörde min pepp för ikväll en del. Men det blir skönt ändå, bara fly till en inte lika verklig värld, där allt inte känns fullt lika meningslöst.

Alltså Alicia Keys första album och andra album (Songs in A Minor och the Diary of Alicia Keys)  är ju så sjukt bra! Love 'em! Typ Rock Wit U på första skivan, så jävla skön. Har inte lyssnat någonting på hennes senare album förutom singlarna hon släppt då, men jag har fått känsla att hon skaffat sig ett mer mainstream sound.. så känner mig inte så intresserad av att lyssna mer på de albumen. Men det kanske är värt ändå?

Jag har ångest över att jag inte gör saker som jag borde. Typ skriva på mitt arbete. Och när jag får ångest över det blir det ännu svårare att ta tag i det. Som en ond cirkel. Fan. Måste ta tag i mig själv.

Förresten kolla in den här artikeln: What kind of guy does a girl who look like Lena Dunham deserve? Den avhandlar kritiken som ett Girls-avsnitt fick där Hannah (Dunham) hookade med en man, ansedd som en riktig hunk. Manliga nöjesskribenter som tyckte att det var typ orealistiskt att han skulle vilja vara med Hannah. Tragiskt som det är så har jag en känsla av att majoriteten av människor tänker som dom.

Jag vet ju det

Vet inte riktigt vad jag sysslar med nu. Förra veckan köpte jag på mig en massa chokladkakor så att jag har en gömma i mitt rum. Åt endast av det på fredag och lördag. Igår åkte jag ner till city endast i syfte att köpa "gott" lösgodis på en affär där det inte är 79% chans att träffa någon jag känner (som det är i mitt nya område). Också köpte jag chips på en annan affär. Och alkohol såklart. Jag kommer varken röra chokladen eller alkoholen förrän helgen. Just nu är det det som funkar. Jag äter en måltid om dan (lchf, ca 500-600 kcal) söndag-torsdag. Sen fredag och lördag får jag äta lite som jag vill. Choklad, alkohol, godis osv osv. Det jobbigaste är dock att återgå back to business på söndagen. Då sitter suget i som fan. Men det blir ändå lättare än om jag har ett totalförbud och käkar strikt lchf, eftersom jag vet att det att jag får äta vad jag vill kommande fredag. Då går det bättre att motivera sig.

Jag förstår ju att det är ohälsosamt som fan. Samtidigt känns det så bra. Livet känns friare på något sätt. Också känner jag ju att jag krympt ihop rätt bra under endast några (2) veckor. Längtar till om någon månad. Jag har ett mål tills min födelsedag som är om ungefär 2 ½ månad. Då vill jag komma i mina favoritjeans, som jag hade på gymnasiet i 3an. Som jag inte kunnat ha sen dess. Det borde inte var totalt omöjligt.

Sen känner jag mig så jäkla tvådelad att skriva här. Jag älskar att skriva av mig. Att vara totalt ärlig. Men samtidigt vill jag inte påverka någon negativt. Jag vill inte bidra till svält, självhat och fuckade kroppsideal, till en tro att allt som spelar någon roll är hur man ser ut. Jag vet ju det egentligen, att det är så jävla trivialt, utseende alltså.

Fettisdagen

Jag lever! Ganska innehållsrik, bra, rolig helg har jag haft. Festade både fredag och lördag. Känt mig lite wanted för en gångs. Gick hem med en kille efter fredagen (sv) och en annan efter lördagskvällen. Låg ej med kille nr 2, och inte fick han sova hos mig heller.. känns bra såhär i efterhand att jag drog lite gränser.

Maten ja, har gått bra.. förutom i fredags och lördags då jag åt en massa choklad..och drack en jäkla massa vin. Men det känns ändå helt okej för jag hade inga problem att ta mig upp på banan igen i söndags så..tror det var för att jag var ganska glad och uppspelt efter helgen. Det är nog så, att när jag är ledsen eller uttråkad som jag känner det största behovet av att äta.

Fettisdagen idag har jag sett. Har inte ätit en semla sen februari 2007. Trots att jag tycker det är fantastiskt smarrigt. Aldrig att det blir någon i år heller.

Annars rullarna dagarna på. Får panikkänslor lite då och då. Typ, är det här allt livet är? Jag vågar inte. Jag vill bara dra täcket över huvudet och gömma mig. Jag känner mig rädd för allt. Speciellt framtiden.

Ny headerrubrik och beskrivning

Så. Jag kände att jag var tvungen att ändra lite här på bloggen. Dels rubriken uppe i headern, samt beskrivning här till höger om bloggen. Min förra headerrubik "kampen för ett hälsosamt liv" kändes inte riktigt rättvisande just nu. Visst, i grund och botten är ju det såklart vad jag vill. Jag önskar verkligen att jag kunde jobba mig till ett någorlunda normalt, avslappnat förhållande till mat, att jag kunde jobba bort sockerfrosserier, hetsätningar och svältperioder. Men jag är verkligen inte där just nu och jag vet ju själv att jag faktiskt inte riktigt försöker på riktigt att bli frisk och hälsosam. Jag har period då jag är någorlunda hälsosam. Men jag har fler och längre perioder då jag inte är det. Och ärligt talat just nu kämpar jag inte heller. Så tyckte att nya beskrivningen och rubriken bättre står för vad den här bloggen faktiskt handlar om. Jag vill inte missleda någon liksom.

Light

Har halvfastat varje dag sen i söndags, bara ätit en "normal" måltid per dag (lchf ofc) på kvällen. Känns så bra. Mycket vätska har släppt, har behövt kissa på nätterna, stööörande men överkomligt eftersom jag ändå ser det som något positivt att vätskan släpper. Men jag känner och ser ändå att jag lagt på mig ganska mycket efter senaste månadens kolhydratsfrossande. Mina jeans som satt löst i midjan och under rumpan vid nyår är riktigt tighta i midjan nu. Hoppas jag tappar hetsvikten snabbt pallar inte gå runt och känna mig så jäkla obekväm. Försöker att inte känna mig så jäkla less och besviken på mig själv, jag menar jag hade ändå kommit någonvart där innan nyår och hade inte så fruktansvärt långt kvar innan jag skulle kunna känna mig någorlunda nöjd och sen går jag bara och förstör allt............men men försöker att inte tänka negativt, det löser sig.

I helgen blir det fest och åter fest för fulla muggar! Känns kul faktiskt. Hade ju en vit helg förra helgen. Roligare att gå ut nu också när jag inte hetsätit i veckor i sträck.

HAHA förresten så har jag reggat mig på en "dejtingsite" typ. Guuud vad det känns töntigt. Men det är ganska roligt också ska jag erkänna. Meeeeen ahhaha ändå, lol.

Nytt nytt nytt

Så var det ny vecka igen. Nya möjligheter (varför är det här tänket så himla vanligt? det behöver väl inte vara måndag eller ett ett nytt år eller ny månad för att göra en förändring egentligen, men kan ändå inte bryta en ond cirkel utan det). Nytt boende också!

Bor själv, i min stad i Sverige igen. Så himla skönt. Inte i världens fräschaste eller största lägenhet. Men det är mitt eget iallafall, och om jag får säga det själv så har jag fått det ganska mysigt trots äckelgula tapeter med fläckar och 80-talsmönstrad plastmatta. Jag har mycket ljus, söta plåtburkar att förvara grejer i, stora kuddar.. jag trivs, än så länge helt enkelt! Kanske lägger upp någon bild senare;);)

Jag bröt också den där jävla onda cirkeln jag varit inne i nu i sen typ nyår igår. Höll på med flytten hela dagen och på kvällen var jag så fruktansvärt trött så fastän jag kände tvånget att trycka i mig en massa så orkade jag verkligen inte. Jag orkade inte gå till Ica, jag orkade inte äta, jag orkade ingenting helt enkelt. Istället vaknade jag upp idag och känner mig lite, lite lättare till mods. Hoppas det håller i sig. Jag känner att det kommer gå bra idag iallafall! Jag har mycket i skolan just nu och har helt enkelt inte tid att hetsäta. För jäklar, om någonting stjäl tid ur mitt liv så är det just det. Slukar tid som ingenting annat. Men mycket i skolan innebär också press och stress och jag får panik. Jag har aldrig haft såhär svårt att ta tag i saker, har aldrig tyckt det känts så jobbigt, och ohanterbart som just nu. Jag känner mig som på gränsen till ett sammanbrott typ. Som att jag ska bryta ihop totalt när som helst, lamslagen av stress. Och grejen är att det är inte så jävla mycket som ska göras egentligen bara det att jag har fått grova problem med stress och press senaste året typ. Klarar verkligen inte av det. Jag är verkligen livrädd för den här sista terminen, speciellt när det är eget ansvar, det är jag själv som måste styra upp allt. Det är liksom inte föreläsning, hem och plugga repeat nästa dag och sen tenta efter 4 veckor. Utan nu är det uppsatsskrivande som verkligen är on-going hela terminen. Usch vad jag önskar att det bara var vanliga kurser. Där allt redan är uppstyrt åt en.