torsdag 31 januari 2013

Svett och snö och skam

Har sprungit runt som en galning i flera timmar nu. Städat hela huset, dammsugit, torkat golv, städat badrum och toaletterna. Kört två tvättmaskiner och hängt en massa tvätt. Diskat. Torkat. Och fortsatt packa. Tänkte gymma idag också men vettefan om det blir av är redan helt stel och har träningsvärk i axlarna och korsryggen efter typ en och en halvtimmes snöskottande igår (bara vräkte ner blötsnö hela dagen). Jag hade gymmat idag, men jag ska laga middag åt min bästa kompis som kommer hit idag så blir alltför stressigt om jag ska hinna duscha också innan hon kommer. Fan vad det känns som att jag kommer med lama ursäkter.

Som sagt hon kommer ikväll, i ett försök att bryta den onda jävla spiralen jag är inne i just nu. Kanske kan hennes sällskap ikväll få mig på andra tankar så att jag lyckas stå emot tvånget jag känner att plocka fram chokladen och all skit när hon åker hem. Fast jag måste ju ha nån kortslutning i hjärnan ändå. För jag gick ändå till Ica idag och köpte choklad och chips ("måste ju ha back-up"). Så jävla pinsamt att gå och handla sånt kl 14 en torsdag, fick världens svettattack i kön. Livrädd för att träffa någon jag känner. En bekant till mig jobbar där, och hon var såklart där....skämdes sönder..vet inte om hon såg exakt vad jag köpte. Men ändå. Var typ helt genomblöt när jag kom ut ur affären. Fräsch tjej!


onsdag 30 januari 2013

Hallåhej

Det har varit tyst här längre än vanligt. Då kanske man kan tro att jag gjort något vettigt? Men nejnej. jag med skjuter undan allt jag behöver göra egentligen, alla tankar som dyker upp som börjar med "jag måste" trycks undan direkt. Istället slösar jag min tid på ingenting. Och att äta. Ätaätaäta. Jag visste väl egentligen att det skulle bli så här eftersom jag är helt ensam i ett stort hus i veckan. Spenderar mina kvällar framför tv:n med serier, choklad, godis och chips. Trycker i mig tills jag är helt snurrig. Och illamående. Tills jag inte får ner en tugga till. Tills jag tänker att, fyfan vad det här är värdelöst. ORKA att jag gör såhär mot mig själv.

 Så det är inte så konstigt kanske att jag känner mig äcklig, värdelös och ful som stryk just nu. Min hy är fruktansvärd (massa finnar + megatorr) och jag har svullnat upp rejält. Känns fräscht. Tänker inte visa mig för någon på ett bra tag. Måste nog avböja festande i helgen, som jag ser ut och som jag känner mig. Hatar att festa när jag hets/överätit en längre tid dels för att jag känner mig så äcklig på alla sätt vis och är helt låg och tyst.

Det var iallafall trevligt i helgen när jag hade besök. Samtidigt som jag älskar och blir så himla glad av att umgås med honom så gör det så jävla ont också. Men alla som kom verkade ha kul, så jag känner mig nöjd. Det var en bra kväll.

lördag 26 januari 2013

Kvällen

Jobbigt värre är det. Känslor som bara bubblar under ytan, men jag vet inte vad det är för känslor. Det kommer lite folk till mig ändå, de flesta som skrev till har faktiskt hört av sig. Så då känns det ju lite bättre. När folket väl är på plats är väl förhoppningsvis den minst jobbiga delen i att vara värdinna.

Har ingen aning om vad jag ska ha på mig ikväll heller. Känner mig halväcklig eftersom jag tryckt socker två kvällar i rad (vill inte skriva det här egentligen, skäms). Jävla idiotiskt. Kör väl på det vanliga "party-sminket" och plattat hår. Sen får jag slänga på mig några trasor.

Puuh nervös alltså! Och haaaaaan kommer. Vad händer?! Gudgudgud.

torsdag 24 januari 2013

Big news

Fick en positivt överraskning idag (om än lite chockartat) också. Blir en förändring på boendefronten nämligen, från och med februari. Känns fantastiskt skönt att få bo själv igen och slippa dömande (okej, det är de säkert inte egentligen men jag inbillar mig det) blickar från mina föräldrar och slippa ta hänsyn till någon annan vad gäller tider, mat och ljudnivå (förutom ev. grannar då såklart). Såklart finns det ju nackdelar också, jag kommer vara ensam mycket = större risk för hetsätningar/svårare att stå emot sockerskiten. Samt att det kostar ju en massa pengar också såklart. Men det känns värt det, för frihetskänslan. Att bo hemma igen efter att bott själv i 1,5 år är inget jag rekommenderar någon direkt.

Jag känner på mig att mamma vill inte att jag ska flytta. För hennes egna själviska orsaker, hon vill ha mig som sin barriär mellan henne och pappa. De har ingenting gementsamt, de pratar knappt med varandra, gör aldrig någonting tillsammans och de är verkligen verkligen inte kära i varann, tror inte ens de älskar varann. När vi äter middag pratar de i stort sätt bara med mig. Så jag hamnar liksom alltid i mitten och jag orkar inte med det. Pappa däremot tror jag är lite mer okej med att jag flyttar, inte för att inte gillar att ha mig hemma men jag tror han tycker det är lite jobbigt när jag är hemma också. Varför? Jo för att han dricker över 1 flaska vin per dag, mer på helgen då han ofta börjar dricka mitt på dagen. Och jag tror han skäms över det för mig. Han har aldrig behandlat mig dåligt eller så pga hans drickande tack o lov, och jag är inte särskilt rädd att han ska göra det heller. Han är oftast väldigt snäll mot mig, och jag älskar honom. Men mer om hans drickande i ett annat inlägg kanske.

Idag är jag såååååå fruktansvärt sjukt jäkla sugen på choklad!!! Orka. 


onsdag 23 januari 2013

Tänk om ingen vill komma då?

Det är tack och lov lite lättare att andas idag. Allt känns inte riktigt lika hopplöst, om än att det ändå känns..ja, fortfarande hopplöst men jag bryr mig inte lika mycket idag. Inte lika stressad.

Mina päron åker bort på lördag och är borta en vecka vilket betyder friiiiiheeeet! Och om jag känner mig själv rätt så kommer det också innebära isolation och moffande av skit för att jag tänker dumt nog att "nu, nu måste jag ju passa på!!). Suck. Hur som helst så har jag bjudit hem några klasskamrater i helgen för lite mat och fest(förfest?) osv. Skickade bara ett vanligt simpelt facebook-meddelande men nu får jag panik för att typ ingen svarar. Tänk om ingen vill komma och tycker att jag är helt dum i huvudet som bjuder in dem, att jag tror att de vill komma liksom! ........Ja dessa låg-självkänsla-tankar igen. Rent logiskt och från erfarenhet vet jag att dessa människor jag bjudit inte direkt är de som svara direkt på sånt där, och definitivt inte med någon entusiasm, dock så brukar de ändå uppskatta att bli inbjudna till grejer. Ahmen vi ser väl hur det blir. 


tisdag 22 januari 2013

Helgen och han

Det blev fest både på fredag och lördag. Och yes, han var där. Jag har inte sett honom på typ 8 månader och jäklar vilken skillnad. Han har alltid varit väldigt smal men nu hade han blivit riktigt muskulös. Och han såg väl bättre ut än nånsin. Ett virrvarr av känslor efter fredagkvällen iallafall. Jag tycker ju om honom och jag är så besviken att det aldrig blev vi, på nåt sätt. Och åh vad jag vill vara med honom och jag vet att han har velat det tidigare också.....nu känns det dock som att han håller sitt avstånd till mig och ser på mig på ett annat sätt. Jag saknar hans intensiva blickar från andra sidan rummet. För fan, vad uppskattad jag kände mig då.

Sååå när jag kom hem där natten mot lördag fyllefrossade jag av rang. Ville bara mota bort alla känslor som jag ändå inte kunde sätta fingret på. Verkligen tryckte i mig choklad, pepparkakor med ost och smör på, chips....Blev en likadan fyllefrossa efter lördagens festande med. Bra jobbat!Kom därför inte i säng förrän efter kl 5 på morgonen bägge nätterna. Lika bra jobbat!

Varken fredag eller lördag var speciellt kul. Eller fredagen var rätt kul egentligen men ja, också omtumlande.

Ge mig lite hopp, tack

Jag vet inte hur jag ska klara av den här terminen, sista terminen på min utbildning och det är examensarbete hela terminen. Det vill säga, extremt självständigt arbete utan en massa föreläsningar, träffar och struktur. Jag är livrädd faktiskt samtidigt som jag känner mig apatisk. Jag klarar inte av att ta tag i någonting, oftast sitter jag bara och stirrar ut i tomma intet. Eller på dataskärmen då. Jag hade planerat att skriva CV, börja kolla efter jobb och andra möjligheter nu under julledigheten men det har ju verkligen inte blivit av. Istället är det enda jag gjort varit sovit, sovit, ätit skit, sett serier och sovit lite till.

Sedan i söndags har jag iallafall halvfastat, ätit en måltid (lchf) per dag efter att över/hetsätit varje kväll i typ 3 veckor.  Känns skönt att kicka igång lite. Men suget är extremt och jag funderar varje på dag om jag inte ska traska iväg till affären ändå. Jag håller ut.

Fler och oftare och oftare dyker tankar upp som att jag aldrig kommer få ett jobb, varför skulle någon vilja anställa mig jag kan ju ingenting. Jag kanske kan lyckas på Mcdonalds.. Den där killen är för framgångsrik för mig, varför skulle han vilja vara med mig.. osv osv. Alltså jävligt kassa tankar om mig själv. Jag trycker typ ner mig själv och oftast är det rätt omedvetet men ibland kommer jag på mig själv. Jag måste seriöst ta tag i det här, jag vet ju bättre egentligen. Jag vet att jag är en smart, ödmjuk, rolig, ambitiös människa i grund och botten. Jag vet ju det egentligen. Jag borde tycka det.

Men hur får man livslust, hur känner man livsglädje och hur älskar man sig själv?! Det var så jäkla längesedan jag kände något liknande att jag har glömt.

fredag 18 januari 2013

This town

Uääh, jag är för en gångs skull lite förväntansfull fast jag är ännu mer nervös, och lite orolig. Jag ska nämligen ut ikväll för första gången sedan nyår (som ändå typ sög egentligen) och jag ska kanske på förfest med klassisar som jag inte sett på länge. Och bland dem kommer ju SV troligtvis att vara, fine liksom, spelar ingen roll. Meeeeeen, också, kanske kanske kommer han vara där. Han som mina känslor aldrig tycks försvinna för. Och jag är nervös och jag både vill och inte vill att han ska vara där. Jag vill för att jag saknar honom och vill träffa honom osv osv men jag vill inte för att jag har failat så kapitalt och ser ut som en uppblåsbar val, typ. Men ska iallafall dricka vin med min bästa innan vi går dit isåfall, och efter ett par glas vin brukar ju det mesta kännas bättre, iallafall för ett tag.

Usddöhgl får nervös-ryck hela tiden idag. Vill ju vara snygg ikväll! Jag vill känna mig snygg. Från insidan liksom. Men det gör jag bara när jag har skött maten riktigt bra. Vilket just nu är totala motsatsen till vad jag gjort alltså. Jävla skit. Men orkar inte älta det mer. Gjort är gjort det är bara att försöka lära sig nåt (hahahaha jag har ju inte lärt mig nåt på typ 6 år) och gå vidare och göra det bästa av sin situation.

Känner för att bli plakatfull ikväll.

onsdag 16 januari 2013

I'm the boss of me

YES! Idag fick jag nog, bestämde mig för att det är faktiskt jag som bestämmer. Jag är otroligt sugen på att springa till affären just nu, men det blir inte av. Dessutom har jag en slags krypande ångest under skinnet för att jag kapar allt socker ikväll. Anyways, har gymmat ikväll istället för att se på serier och trycka choklad och chips som jag gjort konstant i 15 dagar. Blev knäböj, med 66 kg totalt med skivstången. Toppade benen med lite upphop. Sedan körde jag bänkpress, 42 kg 4x5. Avslutade med några random underarms och tricepsövningar. Alltid lika skönt efteråt..

Kanske man klarar av att stiga upp innan 12 imorgon då? Vore skönt, och nödvändigt, att vända tillbaka på dygnet litegrann nu. Nästa vecka kommer bli tung när skolan drar igång på riktigt igen. Oroar mig över hur det ska gå med allt, det känns fruktansvärt jobbigt och jag undrar hur jag ska klara av det, jag har ingen energi till någonting, hur ska jag då orka med någonting jag dessutom inte ens motiverar mig lite?

tisdag 15 januari 2013

Fifty shades of fucked up

Jag är inne i en så jäkla dålig period nu och har förtvivlat försökt varje dag i fem dagar att ta mig ur den. Men trots att varje fiber i min kropp skriker NEJ så traskar jag ändå till affären på kvällen. Och varje steg jag tar är med gråten i halsen. Jag vill ju inte hetsäta men kan ändå inte sluta, är inte det sjukt så säg. Och samma tanke varje kväll när jag ligger i sängen; imorgon, imorgon börjar jag om, imorgon blir en bra dag.

Som ni förstår mår jag uselt just nu. Orkar inte göra någonting. Verkligen ingenting, borde svara på lite mail men det går inte. Läser i och för sig en bok just nu, vilket jag inte gjort på evigheter, Fifty Shades of Grey som "alla" snackar om. Har strax under hundra sidor kvar men helt ärligt, jag förstår inte hypen. Den är väl helt okej men inget särskilt ändå. Vill läsa någon bok som verkligen berör så om någon har något tips är det varmt välkommet!


söndag 13 januari 2013

Låt mig vara

Orkar inte älta mina misslyckanden här idag. Säger bara: det är dumt av mig att tro att jag skulle kunna skärpa till mig med kosten när jag vill, väldigt dumt.

Ska träffa lite vänner ikväll. En bit utanför stan, vilket innebär att jag ska köra bil dit. Jag älskar att köra bil! Frihetskänsla på något sätt. Dessutom kommer jag köra själv dit för att jag skippar middagen med dem (orkar inte faila mer) och kommer dit lite senare än de andra. Men det känns faktiskt rätt kul att träffa lite vänner ikväll, är nio dagar sen sist jag träffade någon förutom mina föräldrar. Fast jag ska erkänna att det känns jobbigt också, som vanligt. Men jag behöver komma ut och socialisera mig lite, inse att det pågår grejer utanför min lilla bubbla.

Sitter och dricker kaffe nu. Har druckit kaffe sen tre-tiden. Haha, jag älskar kaffe. Jag älskar att dricka kaffe sakta. Fast eftersom jag inte gillar när kaffet blir kallt så dricker jag ur en termosmugg, kanske ett av de bästa inköpen jag gjort. Sitta och sippa kaffe med tända ljus och surfa runt på bloggar och lyssna på musik.. det är den bästa stunden på dagen.

fredag 11 januari 2013

Where did she go

Jag vill verkligen inte att mitt liv ska se ut som det gör nu. Jag vill vara den glada tjejen igen, som kommer med roliga idéer och är impulsiv! Som allitd är up for anything. Hon är så långt borta just nu. Har varit det alldeles för många år nu.

Jag vill inte vara negativ till livet. Jag vill inte känna sån meningslöshet till att stiga upp varje morgon som jag gör. Jag vill inte dra mig undan mina vänner. Jag vill inte undvika social situationer för att jag inte orkar med dem. Jag vill inte klaga på allt. Jag vill inte känna att allt är falskt, oviktigt och meningslöst. Jag vill inte vara ointresserad av allt. Jag vill inte hata mig själv.

Jag vill bara vara den där glada tjejen igen. Var tog hon vägen? Hur blir jag hon igen?

torsdag 10 januari 2013

Jamen bara en dag till då

Sämst. Jag skulle ju skärpa till mig idag. Istället steg jag upp 12.30 (!!! jag har egentligen en mental spärr vid 11.30 och stiger jag inte upp innan dess får jag ångest det spelar ingen roll hur sent jag somnat). Städade lite för att jag tänkt flytta hem idag, till tryggheten och lämna sockret och all skit bakom mig och börja om fresh. Men nej efter att jag dammsugit så tycker jag att det är en bra idé att gå ut och gå till stormarknaden för en sista kväll fylld med en massa "godsaker". SUCK. Blir så jävla less på mig själv.

Plockade på mig lite lösgodis, en 200g chokladkaka och en 300g chipspåse. Skämdes ihjäl i kassan och livrädd för att någon bekant skulle se mig. Tror jag klarade mig..

MEEEEEENENENENENEEN usch på mig.
Jävlajgsrhjfgjl-thtkghölh jag känner mig helt körd i huvet. Får ingen rätsida på mina tankar och det skriks på mig att nejnejnej ta en sista dag idag, också börjar du om imorgon istället! Bara en sista kväll ikväll...vad gör det..


onsdag 9 januari 2013

Effekter

Här är några negativa effekter jag upplever av att överäta/hetsäta sockerstinna livsmedel utöver de uppenbara viktökning och allmänt hat mot mig själv:

  • dålig hy, finnexplosion!
  • vätskesvullen
  • dålig i magen, behöver göra nr2 flera gånger om dagen
  • fruktansvärd trött- och seghet
  • extremt nere, deppig
  • känner mig mer orolig och stressad
  • blir paranoid
  • öm i kroppen
  • trögtänkt
  • ännu mer folkskygg än vanligt
  • skam
Ändå kan jag inte sluta. Några ytterst få minuter av välbehag, när sockermonstret först blir matat, de överväger tydligen alla dessa negativa effekter. Nej. Men det är vad beroende gör med en. Man vet att man inte borde, att man inte behöver, men ändå.

tisdag 8 januari 2013

Min kväll....



The Loner

Mitt liv är så händelserikt! Heheeehe. Har inte träffat vänner eller deltagit i någon social aktivitet sedan nyårsafton, med undantag för några timmar på fredagkväll. Vet inte vad det värsta är, att det faktiskt gått mer än en vecka utan social aktivitet eller att jag inte känner något som helst sug eller behov av det heller Knappt pratat med någon ens i telefon eller på fb-chatten heller.

Ingen hör av sig till mig. Och jag hör inte av mig till någon heller.

Nu ska jag laga köttfärssås. Götttttttttttt ska det bli.

Den obligatoriska nyårslistan

Okej, fastän det gått över en vecka sen det blev år 2013 så kände jag ändå för att göra en liten nyårslista. Here goes!

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Jag jobbade "på riktigt på ett riktigt företag". Annars har jag bara haft små jobb här och där, inget seriöst. Också besökte jag en flera städer som jag länge velat besöka.

Har du några nyårslöften?
-Nyårslöften är inte min grej. Jag har mer saker jag strävar efter istället, målsättningar. Men nä, inget specifikt just bara för att det är nytt år.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Nej. Många bekanta dock som väntar barn. 

Vilka länder besökte du?
-USA, Schweiz, Belgien, Holland, Spanien, Frankrike, Tyskland och England.

Vad önskar du att du gjort mindre?
-Ätit mindre choklad/socker/skit under våren och sommaren. Isolerat mig mindre.

Bästa minnet från 2012?
-Hm, det var en svår en. Kanske när jag och min bästa dansade sönder en hel natt på en klubb i Barcelona. Eller en dejt jag var på i somras, med en riktigt karlakarl som jag faktiskt började tycka om på en afrikansk restaurang.

Bästa köpet?
-Oj. Eh..har inte köpt så många grejer tror jag. Men mina resor har definitivt varit värda köp!

Vad spenderade du mest pengar på?
- Mat, hyra och flygresor.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Mycket. Bl.a. när jag blev utbjuden på dejt av ovannämnda karlakarl. Eller när jag fick mitt referensbrev av min chef och det var så otroligt smickrande. Och såklart nyligen, när jag mätte mina mått och såg att jag verkligen var på väg..

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Varken eller tror jag. Definitivt inte gladare, men inga djup dalar heller där jag varit extremt ledsen. Mest bara likgiltig.

Favoritprogram på TV?
- Ser ju inte på TV. Men favoritserie då? Hm finns ju så mycket att välja på men Sons of Anarchy ligger alltid högt på listan.


Är det något du sakna 2012 som du vill ha år 2013?
- Ja, kärlek. Och lycka.



Vad ser du mest framemot med år 2013?
- Inget särskilt faktiskt. Inte än.

Listan är från egoinas.se 

måndag 7 januari 2013

Vad vore jag utan detta?

Vad vore jag utan min mat-obsession, utan min ständiga strävan att gå ner i vikt, utan mina destruktiva helvetes sockerhetsperioder, utan försöken att hamna så lågt som möjligt i kaloriintag? Jag vore inte ett jävla skit. Jag lovar, 90-95 % av min tankeverksamhet går åt till att tänka på allt detta. Det är en sån stor del av min identitet, en sån stor del av den jag är. Samtidigt, utåt sett, måste jag anta en helt annan identitet. En annan person. Och till det krävs det mycket energi. Kanske därför jag trivs allra bäst med att vara ensam.

Jag kan verkligen inte föreställa mig hur det skulle vara att ha ett helt normalt förhållande till mat. Jag har så länge jag kan minnas inte haft det. Redan när jag var runt 10 år så var mat en otroligt stor del av mitt liv. Jag var en riktig gottegris, älskade allt sött och rostade mackor var en favorit och kunde äta massor av det. Åt godis i stort sätt varje dag men eftersom jag tränade mellan 15-25 timmar i veckan så märktes det inte på kroppen, eller ja, det gjorde nog ganska mycket skada inuti, och byggde upp sockerberoendet. Men att inte alltid fokusera på, tänka på, utvärdera, uppskatta, längta, hata, älska mat skulle ju defintivt leda till en massa fritid till annat. Vad skulle jag tänka på då?




söndag 6 januari 2013

Hamsterhjulet

Det är inte bara ens psykiska mående som påverkas av kolhydratsintaget. Min mage gör uppror OBSOBS äckelvarning: måste gå och skita flera gånger per dag, och det är inte direkt fast.. sen fiser jag och det luktar surfis. Äckelvarning av.

Oh well. Inte ska det hindra mig? Och att mitt ansikte ser ut som en uppblåsbar badboll gör väl inget heller. Livet är ju fabulous! Eller hur.. Mina dagar de senaste 5 dygnen har sett exakt likadana ut; ställer klockan runt 9.30, snoozar alldeles för länge (typ till 12) för att jag är helt död och ser inte heller någon mening till varför jag ska stiga upp, går ut och går till stan eller så (vilket oftast blir promenad på 1-2 timmar) och handlar (skit). Väl hemma igen är kl runt 15. Slösurfar lite. Gör kaffe. Dricker kaffe och läser bloggar i några timmar. Börjar laga middag, gör nånting med passerade tomater för att jag älskar det men inte äter det när jag kör strikt lchf. Slår på en film och äter framför datorn. Ser klart filmen. Diskar. Slår på någon serie (såg nyss senaste säsongen av Sons of Anarchy, nu är det senaste av Dexter som gäller...anteckna noga heeh!!!) och plockar fram chokladen och lösgodiset från min gömma. Väntar till klockan blir något jämnt (har någon slags tvångstanke där alltså), typ 20.00, 20.30 eller 21.00 tills jag börjar. Moffar och ser serier. Sen däckar jag i sängen, vid 01-02. And repeat, som ett hamsterhjul. Allt detta utförs såklart i ett par slitna rosa mjukisbyxor, en fem år gammal underställströja och en 10 år gammal stooor munktröja. Okammat fett hår och såklart, inget smink.

Fancy!

lördag 5 januari 2013

Bra start

2013 börjar ju bra! Eller inte. Har känt mig sjukt pms-ig sen jag föll tillbaka i sockerträsket. Och deprimerad. Sjukt nog har jag inte känt mig så grotesk och äcklig och svullen som jag kanske borde. Men det kommer nog som ett brev på posten inom ett par dagar.. Just nu har jag ingen motivation så det kommer nog dröja ett tag innan jag tar mig upp ur det här helveteshålet. Jag kanske behöver det här tänker jag, så när jag väl lyckas skärpa till mig igen så är jag mer motiverad än nånsin. Kan ju hoppas iallafall!

Om några veckor, typ två, kommer jag träffa honom. Han som jag varit svag för i tre år. Han som jag såg tillsammans med sin flickvän för nån vecka sedan på håll. Vill ju vara snygg smal och verka lycklig och lyckad när jag träffar honom. Ain't gonna happen.

torsdag 3 januari 2013

Who's the psycho bitch in apartment 3?

Hade fruktansvärd ångest i kroppen hela gårdagen. Jag hatar det där. När jag inte kan sätta ord på tankar, när jag är rädd och orolig fast jag inte vet varför. Spenderade kvällen med mina grabbar i Sons of Anarchy, Marabou och Nyåkers pepparkakor. Sen bröt jag ihop totalt och grät ungefär lika mycket som jag gråtit under hela 2012. Grät för att detta är mitt liv.
Att jag har gjort och fortsätter göra mig själv ensam.
Att jag förstör mig själv på alla sätt och vis.
Att det enda jag bryr mig om är vad jag ska och inte ska äta.
Att jag är en jävla loser.

Sen låg jag och stirrade upp i taket och kunde omöjligt somna.

Har sockerfrossat sedan i söndags. Så mycket känslor som dykit upp sen dess och så mycket mer instabil jag känner mig. Har knappt känt något hela hösten, när jag lchf:at och varit sockerfri, har bara varit totalt nollställd. Nu däremot öser känslor över mig. Men mest bara ångest.

Bor i en kompis lägenhet medan hon är borta. Allt för att få vara ensam och kunna hetsa i min ensamhet i lugn och ro. Inte behöva smyga smussla och låtsas vara normal och att allt är bra inför mina föräldrar. It's not.