Att äta för lite

Det går fortfarande bra i det att jag menar att jag varken har hetsätit eller överätit på två och en halv vecka, inte ens på LCHF-mat. Däremot så har jag långt ifrån ett avslappnat förhållande till mat och ätande. Det tar emot, psykiskt, att äta. Och de senaste veckorna så har jag bara kommit upp i som oftast mellan 500-800 kcal om dagen. Vilket är waaaay to little och det vet jag ju egentligen men ändå så känner jag mig nöjd när jag går och lägger mig på kvällen.

Det är inte hållbart i längden. Det är klart att det leder till överätning/hetsätning (med stor risk på kolhydratsbomber då) så småningom, och näringsbrist. Samtidigt som jag är så väl medveten om det så går det inte att äta mer. Jag får ångest, känner mig misslyckad och äcklig. Varför kan man ju fråga sig, för att jag äter som en normal person? Försöker träna på det men det är svårt. Får börja med små steg antar jag.

Jag hatar mina tjockisfingrar.

Idag ska jag dammsuga (extremt välbehövligt!), börjar plugga lite smått (dito) samt träffa min grupp för en av mina kurser här och börja styra upp vårt grupparbete...ZzZzzzzzz.