Ja, det gick ju inte alltför bra att hålla sig som ni kanske förstår. Det sprack sent igårkvälll. Faaan också.. vet hur resten kommer se ut nu alltså.
 |
| Det värsta är att jag inte ens tycker detta ser ens lite vidrigt ut. |
torsdag 23 februari 2012
Tanken, suget, tvånget
Hur gör man? När tanken, suget, idén, tvånget, att man måste ätaätaäta slagit en, hur gör man för att komma ifrån det? För när det väl satt sig i hjärnan är det allt jag kan tänka på. Ibland, väldigt sällan dock, är det lätt, tanken finns knappt där, det känns milslångt bort. Men oftast är det svårt. Nästintill omöjligt skulle jag vilja säga, att trycka undan det. För friska människor verkar det så enkelt, de blir sugna på "något gott" ibland men kan lätt skjuta undan det eller ta EN chokladbit och sen vara nöjda. Hur gör dom?! Tar jag EN chokladbit är det enda jag kan tänka på att jag måste ha mermermer.
Ja, det gick ju inte alltför bra att hålla sig som ni kanske förstår. Det sprack sent igårkvälll. Faaan också.. vet hur resten kommer se ut nu alltså.
Ja, det gick ju inte alltför bra att hålla sig som ni kanske förstår. Det sprack sent igårkvälll. Faaan också.. vet hur resten kommer se ut nu alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
sv: ja, jag gick ju ner 10kg på en månad genom att "sluta äta" när jag först blev ätstörd sen började jag hetsa på helgerna, så fick fasta och träna som en galning mån-tors för att hålla vikten.
Men tillslut gav jag upp, började hetsa på heltid och slutade även träna helt. Gick upp ca 25kg på 3 veckor ;)
så ja, jag kommer aldrig "sluta äta" igen, och med det menar jag äta typ 1 mål om dagen bestående av ca 200 kcal.
Men ah. Det spelar nog ingen roll om jag äter 500kcal om dagen eller 1000kcal om dagen. Jag går nog ner lika långsamt iaf.
Sv: haha ja! verkar som att vi har mer gemensamt än så också :P lol..
tack för kommentaren, nu har jag en till blogg jag vill läsa :) känner igen mig så i det du skriver.
får man fråga hur gammal du är?
Jag blev först sjuk i anorexia när jag var 14, har nog haft störda tankar om mat och kropp innan dess också utan att ha förstått det själv. Känns som att jag varit sjuk längre än så, minns inte hur det är att vara frisk ens.
Jag läste ditt första inlägg och såg att varit sjuk också sedan 14 års ålder, har ätstörningen ändrat form eller har den alltid varit av samma sort?
Skicka en kommentar