Buuuuuu jag vill bara ta ledigt från livet ett tag. Får jag?

Jag mår skit just nu, både psykiskt och fysiskt.
Allt jävla överätande har tagit ut sin rätt och jag ser nu ut som en jävla michelingubbe.Känner mig värdelös hela tiden också. Kan inte säga nej till socker och annan skit, kan inte göra något rätt nånsin, känner mig som en utböling på jobbet också..................suck.

Ursäktar whine-inlägget...

Hemmakväll

ÄNTLIGEN har jag ledigt 2 dagar i rad!! Hela helgen dvs, sååååå efterlängtat! Har jobbat 9 dagar/kvällar i sträck, så rätt less. Ska ba försöka njuta så mycket jag kan av helgen. Det är finväder och det vankas kanske grillning och alcohoool imorgon. Ikväll blir det däremot vad som ses på bilden. Hemmakväll+gotta och annan skit. Kan inte bryta mig ur den onda cirkeln, har överätit skit i flera veckor nu:(:(:( Jag orkar verkligen inte. Tur som fan att mitt jobb är riktigt fysiskt, så det är inte katastrof med vikten, ÄN.

Efter jobbet idag drog jag till en sjö i närheten. Låg där ensam (förutom en satans massa barnfamiljer) med min kaffetermos och bara njöt av ledigheten. Kände mig såklart rätt äcklig och fet, men inte så att det inte gick att ligga kvar där. Bara att försöka mota bort de tankarna. Inte dömer jag någon annan på stranden, varför ska de döma mig då. Deras problem isåfall om de finner mig motbjudande ju... försöker jag intala mig själv.

Fuckwads

Usch, jag har sån ångest över jobbet. Jobbar hela helgen, och har nya uppgifter, och har i stort sätt ingen att fråga. Igår blev jag lämnad ensam på kvällen när det var dags att sluta, ingen av de andra två som var kvar frågade hur det gick eller om jag behövde hjälp. De sa inte ens hejdå. Kände mig så jävla utstött. Vafan, vem säger inte hejdå, till en newbie som de vet inte riktigt vet vad hon ska göra? Idioter. Blev sjukt förbannad. Och ledsen, är jag så hemsk/konstig/ovärdig att jag inte ens förtjänar ett hejdå? Fan att jag ska vara så blödig också, ögonen tårades när jag fattade att de redan dragit därifrån.

Snart börjar jag igen. VILL INTE. Men slutar iallafall 20.00 ikväll, så inte så farligt. Och när jag kommer hem ska jag äta chokladchoookladchoklad, det är det enda just nu som håller mig uppe lite.

Run for your life!

Jag har varit ledig idag! Så skönt. Begav mig in till city en sväng, mestadels för att fylla upp godisförrådet (suck...) eftersom det finns flera affärer där, så jag kan sprida ut inköpen lite så att det blir mindre skämmigt (suck igen.....). Fyllde upp alkoholförrådet i samma veva också, såklart.

Sen har jag läst. Och druckit kaffe. Efter det fick jag ett ryck, att kanske ska jag ge mig ut och springa? Minns inte senast jag var ute och sprang. Tänkte att jag kan väl ge mig ut en sväng iallafall så får jag se hur mycket jag orkar, bättre med 15 minuter än ingenting alls liksom. Said and done, troligtvis tack vare kaffet sprang jag i 25 minuter!!!! Så himla nöjd! Och sen körde jag lite upphopp och armhävningar hemma också. Helt mör i benen nu, men fruktansvärt skönt det. Men så bra är jag inte, sitter här nu och överäter en massa skit. Försöker döva någonting i mig, eller kanske bara fördriva tiden på något sätt? Jag vet inte ens själv.

Imorgon är det jobb igen. Jag vill inte, jag orkar inte.

Maybe I'm a girl and you're the only man

Så i fredags åkte vi iväg, jag och två killkompisar (varav den ena är han jag är så "förtjust" i låt oss kalla han för X) till min bästa vän som är i sin hemstad under sommaren. Vi fyra har en rätt speciell gruppdynamik, vi funkar otroligt bra tillsammans och har alltid riktigt roligt. Vi har känt varann i drygt 4 år nu och under hela tiden har X haft flickvän. Men jag och han har ändå ofta varit rätt flirtiga med varann. Det finns definitivt attraktion mellan oss, och vi skulle vara så otroligt bra tillsammans, från första gången jag träffade honom har jag känt att vi klickat. Men det har gått i vågor också, från hans sida då, i vissa perioder har han hållt mig på avstånd och varit ganska så kall mot mig. Antar att det är för att han inte vill att jag ska få för mig något, att jag inte ska få falska förhoppningar osv. Fast vad vet jag.

Så därför jag var lite orolig för hur han skulle vara i helgen. Men han har varit på bra humör och varit retsam och smyg-flirtatious med mig hela helgen. Lättad! Och så himla, himla kul. Vi kom fram på fredagkväll, började direkt dricka vin och chilla och snacka på hennes terrass. Satt hela tiden med en enda tanke "just såhär vill jag stanna för evigt, här känner jag mig så lycklig". Var typ full redan efter ett glas vin. 

Vid midnatt eller så blev det snack om att ta ett nattdopp. Första reaktionen var: fan vad kul! andra reaktionen: panik!!! vill inte visa mig i underkläder!!!! men det blev så att vi gick till sjön, men jag hade fortfarande inte bestämt mig för om jag skulle bada eller inte. X var mest taggad. De andra två skulle inte hoppa i. Väl på bryggan kände jag att, "fan jag måste göra det kan inte chicken out nu". Så jag kastade av mig kläderna (badade i bh och svarta spetstrosor) och kastade mig i vattnet direkt, allt för att ingen skulle hinna kolla in min kropp. Och X följde efter, och så roligt som jag hade där i vattnet tillsammans med X kan jag inte minnas senast jag hade. Vi lekte, busade och tävlade, retades, klängde på varann.... alltsååååå ååh! Bara jag tänker på det, låter kanske löjligt, men det var så underbart!

Senare var det ju kruxet hur vi skulle sova också. Blev ju såklart att jag och X sov i samma säng. Medan de andra två sov på andra våningen. Var så himla, himla mysigt. Låg först och pratade rätt länge om allt möjligt. Sen höll han om mig bakifrån, lite smekningar över brösten/magen/rumpan.... och alltså, han har ju tjej så jag skulle aldrig ta något initiativ till något. Men, alltså, jag säger ju inte nej i det där läget! Det är ändå hans ansvar. Vi var så jävla kåta på varann, älskade att känna hans stånd mot min rumpa. Men ja, eftersom omständigheterna ser ut som de gör så gjorde vi inget mer än så.

Var rädd att han skulle få lite panik/ångest dagen efter och bli sådär kall mot mig igen. But no, han var på bra humör. Vi gjorde en massa olika utflykter, hade picknick osv, gick ut och åt på resturang. Har inte haft någon ångest eller så över maten whatsoever under helgen faktiskt. Sen blev det alkohol, musik och snack på terrassen igen. Långt in på natten. Sov i samma säng som X igen.

Och när jag kom i söndags till min lilla lya kändes allt så tomt. Ensamt. Lycklig över helgen. Så glad över allt, men samtidigt, nu har jag dragit upp min känslor för honom till max IGEN. Tänker inte på något annat. Skrattar för mig själv när jag tänker tillbaka på småsaker som hände i helgen. Och jag är rädd. För framtiden. För att ingenting kommer att ändras. Han är tillbaka med sin flickvän och jag sitter här ensam och fantiserar om what could've been. Och det kommer aldrig bli vi. Samtidigt som jag är kär och glad över helgen är jag orolig för att det bara kommer bli jobbigare nu. För det är inte roligt att vara kär i någon som inte vill ha en. Fast det är ju just det också, jag vet ju att han vill ha mig, men inte tillräckligt mycket. Vet inte hur jag ska gå vidare nu, ska jag ignorera allt och hålla mig på avstånd? Eller ska jag jag försöka hålla lite kontakt, typ skicka nåt sms? I don't knoooow what to do!

Vilket svammelinlägg, och milslångt, så grattis om du tagit dig ner hit! Ska sluta nu innan detta blir en hel roman.

Time of your life

Åh, jag har haft en sån fantastisk helg!!!!! Är helt slut nu, brist på sömn + alkohol i mängder + massa känslor och tankar som virvlar runt. Känslor som legat rätt latent senaste året har blossat upp och jag vet inte om det är bra eller inte (talar såklart om den där grabben jag alltid tyckt om). Tiden får väl utvisa....

Uppdaterar och berättar mer imorgon!

Oh life

Det går upp och ner. Dels humöret, livsglädjen och vikten (antar jag, eftersom det går bra/dåligt med maten om vartannat). Det känns skönt att jag har ett jobb så jag får rutiner. Jag menar det är lättare att motstå att trycka i sig ett halvt kilo choklad om en kommer hem klockan åtta på kvällen och börjar 6 på morgonen efter än om en är ledig och har all tid i världen.

Trivs helt okej på jobbet men det är stressigt så in i helvete. Lite orolig för när min "chef" går på semester, för då ska jag verkligen ha hela ansvaret själv. Nervigt! Pallar fan inte med stress har jag märkt alltså, när det blir för mycket att hinna med bryter jag typ ihop.

I helgen ska jag åka iväg! Hem till min finaste vän. Jag, en kompis och den där speciella grabben sen jaaa, hur många år sen det nu blir...ska dit. Jag är så sjukt förvånad att han ska med. Var verkligen inte inställd på att han skulle det, menar han har ju sin sambo och sitt jobb och sitt allt. Varför hänga med oss? Men glad blir jag ju såklart! Ser framemot det så galet mycket! Men nervös också. Alltid denna jävla nervositet, förstår inte.

Glad för att det är den 11e juli redan och jag INTE har sockerfrossat varenda jävla dag sen jag "sommarlov". Det brukar liksom vara det vanliga för mig. Att förfalla totalt ner i träsket på sommaren. Kan inte säga att jag varit duktig lchf:are, men jag lyckades till exempel förra veckan hålla mig i 5 dagar från att hetsäta. Visst låter kanske inte som någon större deal, men för mig är det jäkligt bra gjort på sommaren relativt sett.

Nämen mera kaffe nu och sen jobb! Later!

Working working

Alltså, jag jobbar på nytt jobb och försöker överleva samtidigt som jag bara känner mig för att lägga mig ner och dö. Men jag återkommer, promise!