I did it!

Och det med besked! FAN SÅ SKÖNT. Joggade i 35 (!!!) minuter, nog för att det inte var sånt jättetempo, men ändå, sjukt stolt! Det är typ det längsta jag sprungit, tidsmässigt, sedan jag slutade med all sport jag höll på med när jag var 17-18 år.

Det bästa av allt var att det inte var så jäkla jobbigt. Alltså missförstå mig rätt, jag ser ut som en övermogen tomat i ansiktet och mina ben skakar och det är typ ett tryck i skallen på mig men just där och då under tiden var det ändå överkomligt. Åh vilken endorfinkick. Nu ska jag bannemig komma ihåg den här känslan så att jag kan göra löpningen till rutin.