I'm back! Har varit iväg på en långhelg i London. Mina föräldrar bjöd mig dit. Första gången jag var i London och jag gillade det verkligen, också hade vi ju sån tur med vädret! Fantastiskt. Skönt också att träffa mina föräldrar, saknar dom och tryggheten dom tillför på något sätt. Fast när jag vi skiljdes åt och jag satt på tåget tillbaka höll jag på att bryta ihop. Och när jag kom tillbaka till min mörka lägenhet kändes det som att jag var nära på att få en panikattack. Det kändes verkligen fruktansvärt.
Annars var det välbehövligt att komma bort också, eftersom jag äntligen äntligen lyckats ha ett break från socker och överätning i en vecka! Tydligen klarar jag bara av det om det inte finns någon möjlighet alls till det. De första dagarna är ju alltid svårast så att vara borta då och utan möjligheter gjorde det så mycket lättare. Sen har jag fortsatt på rätt spår sen jag kom tillbaka också. Dock känns det som att jag kommer snart snart... jag har så duktigt handlat hem proviant som jag lagt till i förrådet. Varför känns livet så jäkla trist och grått och värdelöst utan socker? Och när jag är nere i träsket känner jag mig själv trist och värdelös. En vecka är iallafall det längsta jag klarat sen jag vet inte när.. mars kanske? Lite duktig ska jag allt känna mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar