The wheels go round and round

Så lördagskvällen blev bra ändå, och att oroa mig för att inte ta mig hem...sov hos killen som bjöd på förfesten. Vet inte vad jag sysslar med egentligen. Hade sex på balkongen. Borde inte gjort det, för vi var kompisar, eller kunde ha varit men nu kommer jag inte vara nåt mer än ett av hans ligg. Samtidigt är jag så jävla obrydd. Blev pissfull också.

Och allt snurrar på. En vecka klarade jag. Nu har jag överätit choklad sen torsdags. Saknar att vara inne i ett bra flow dietmässigt.

Game face on.

Ikväll

Jag är nervös inför ikväll. Känner ingen där speciellt bra men framförallt litar jag inte på någon av dem. Jag har en känsla av dom don't give a fuck om mig i slutändan. Jag är typ lite som luft känns det ibland. När vi skildes åt igår och jag sa hejdå och skulle svänga av var dom nåt steg före mig, men alltså dom tittade inte ens bak när dom sa hejdå, bara fortsatte gå. Så det känns lite oroligt att gå ut på en klubb jag inte har någon aning om hur jag tar mig hem ifrån, i en stad jag inte känner med människor jag inte litar på.

Men det blir säkert bra. Jag ska försöka ha en positiv inställning!

Fredagsbabbel

Sitter hemma som vanligt, en fredagkväll. Har köpt jordgubbar, käkar choklad och lite annat gotte. Måste ju lyxa till det lite när det äntligen är helg. Imorgon ska jag iallafall festa "på riktigt" för första gången på ett par veckor. Nu när jag tänker efter är det mer än en månad sen jag druckit mig full. Blev ju så jäkla packad och galet bakis efter det så har inte varit sugen alls faktiskt. Fast känns ändå som att jag druckit vin mer eller mindre var dag ändå. Dock inte såna mängder.

I veckan har det varit snuskigt varmt. Det är en plåga att sitta på kontoret framför datorskärmen medan låren klibbar fast i stolen. Lika mycket som att klä sig varje morgon, frågan vad tusan jag ska ha på mig..vill ju täcka så mycket som möjligt, speciellt mina armar och rygg. Men det går inte i den här värmen. Alltså jag avskyr verkligen mitt ryggfett!! Jag har verkligen valkar på ryggen som jag skäms så otroligt mycket för. Förstår inte varför så mycket av fettet sätter sig just där? I och för sig ska jag väl vara glad att mycket av det har satt sig på brösten och rumpan. Men det är såklart för mycket. Har 75G i BH-storlek, dvs en rejäl hylla. Och jag kan lova att det inte bara är positivt. De är alltid ivägen, det är omöjligt att hitta BH:ar i rätt storlek till ett rimligt pris, och kläder passar aldrig över bysten. Knappar går inte att stänga där. Dragkedjor går inte att dra upp. Så vi ska inte ens ta upp min rumpa. Kläder i vanliga affärer är verkligen inte anpassade för kvinnor med bröst och rumpa.

En veckas frihet

I'm back! Har varit iväg på en långhelg i London. Mina föräldrar bjöd mig dit. Första gången jag var i London och jag gillade det verkligen, också hade vi ju sån tur med vädret! Fantastiskt. Skönt också att träffa mina föräldrar, saknar dom och tryggheten dom tillför på något sätt. Fast när jag vi skiljdes åt och jag satt på tåget tillbaka höll jag på att bryta ihop. Och när jag kom tillbaka till min mörka lägenhet kändes det som att jag var nära på att få en panikattack. Det kändes verkligen fruktansvärt.

Annars var det välbehövligt att komma bort också, eftersom jag äntligen äntligen lyckats ha ett break från socker och överätning i en vecka! Tydligen klarar jag bara av det om det inte finns någon möjlighet alls till det. De första dagarna är ju alltid svårast så att vara borta då och utan möjligheter gjorde det så mycket lättare. Sen har jag fortsatt på rätt spår sen jag kom tillbaka också. Dock känns det som att jag kommer snart snart... jag har så duktigt handlat hem proviant som jag lagt till i förrådet. Varför känns livet så jäkla trist och grått och värdelöst utan socker? Och när jag är nere i träsket känner jag mig själv trist och värdelös. En vecka är iallafall det längsta jag klarat sen jag vet inte när.. mars kanske? Lite duktig ska jag allt känna mig.

5 bekännelser

1. Jag har aldrig fått orgasm tillsammans med någon annan
2. Jag har gått från att vara en strl 34-36 i kjolar till strl 42
3. Min pappa är ("funktionerande") alkoholist
4. Jag kan inte se mig själv ha ett förhållande med någon, nånsin
5. Jag spenderar typ 80% av mina "mat"utgifter på choklad och annan skit

Quiet people

6 Misleading Assumptions You Make About Quiet People

I min misär satt jag och googlade på tystlåtenhet, "quiet people" och en massa annat igårkväll. Hittade den där artikeln som jag tyckte var sjukt intressant och stämmer fruktansvärt bra. Jag har aldrig riktigt reflekterat tidigare över att jag skulle vara en speciellt tyst person, och jag har definitivt inte mått dåligt över det tidigare. Men sen jag flyttade hit för 4 månader sen så har jag fått det påpekat till mig x antal gånger. Såklart att jag tar åt mig, och med mitt dåliga självförtroende så börjar jag också tänka mer och mer på det och må dåligt över det. Typiskt mig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Förutom att jag inte bara är tyst för att jag har dåligt självförtroende, utan mer bara för att jag inte känner något behov att prata hela tiden eller att jag inte har något att bidra med för tillfället.

Nu ska jag laga kycklingklubbor så att jag kan göra matlådor till jobbet i veckan. Cheers.

Alla dessa onda cirklar

Så blev det helg igen. Oerhört efterlängtat måste jag säga. Det är inte det att jag inte trivs på jobbet, mina kollegor är toppen, men det är pressen jag inte klarar av. Det är annorlunda mot att vara student, för när jag är student har jag bara så mycket press som jag själv sätter på mig själv. Nu när jag jobbar har jag ansvar mot andra också, mina kollegor och mina överordnade förväntar sig ju med all rätt att jag ska åstadkomma saker. Även om de inte uttryckligen sätter press på mig så känner jag så. Och jag klarar inte av att hantera det. Jag mår dåligt när jag vaknar och måste gå till jobbet. Och känner jag såhär nu, hur ska det då bli när jag har "ett riktigt jobb"?

Sen tror jag också att stressen och pressen jag känner över jobbet leder till att jag överäter/hetsäter mer. Det är det enda sätter jag "hanterar" det på, det blir min lilla oas då jag kan slappna av efter arbetsdagen är slut. Samtidigt förstår jag ju också att varför jag mår så dåligt över att ha lite ansvar och lite press på mig troligtvis hänger ihop mycket med min ätproblematik och mitt dåliga självförtroende. Det blir den onda cirkeln igen.

sucksucksuck

I suck!!!!!

En liten lista

Vad gjorde du för 10 år sedan? 10 år sedan var jag 12 år. Jag gick i sexan, spelade fotboll och innebandy och tävlade i friidrott. Umgicks med 3 fantastiska människor i klassen, vi var ganska utstötta och ja, nästan mobbade, för att vi var "nördar" eftersom vi var duktiga i skolan och gjorde som läraren sa. Det var nu jag också började tänka på vikt och min kropp, och för första gången började tänka på vad jag stoppade i mig.

Vad gjorde du för ett år sedan? För ett år sedan spenderade jag hela sommaren med att se på serier och ätaätaäta i min ensamhet. Isolerade mig själv för att jag skämdes så mycket, träffade mina vänner otroligt sällan trots att jag inte jobbade alls. Spenderade dagarna i solen vid vattnet vid någon vik där ingen kunde se mig. Såg framemot hösten och min allra första utlandsstudie. Var otroligt nedstämd för att det aldrig blev något med killen jag tyckt om i 2 år (är fortfarande svag för honom), och nu skulle jag inte träffa honom på åtta månader.

Fem snacks du gillar? Haha, frågan borde snarare vara fem snacks jag inte gillar. Hur som helst, jag älskar choklad, det kan väl inte ha undgått någon som läst min blogg. Chips, speciellt chips med ostsmak. Räknas lufttorkad skinka och ost som snacks? Isånnafall kommer det lätt på listan. Är inte särskilt förtjust i popcorn eller smågodis faktiskt.

Fem sånger du kan hela texten till?  Hanging by a Moment med Lifehouse, Be Mine med Robyn, Sideways med Citizen Cope och Best for Last med Adele och Vill ha dig med Freestyle.
Fem saker du skulle göra om du var miljardär? Oj. Jag skulle resa, besöka jordens alla världsdelar. Köpa hus i Sverige och utomlands. Köpa kläder och SKOR, skaffa mig en personlig tränare, skänka pengar till välgörenhet, gå på spa & massage flera gånger i veckan..jaaa.

Fem dåliga vanor? Haha var ska jag börja. Kan väl starta med att jag inte kan äta normalt. Antingen alldeles för mycket, eller alldeles för lite. Jag stressar upp mig för småsaker. Jag har vissa "tvångstankar", till exempel så kan jag inte tvätta håret vissa dagar, eller lyssna på en viss sång för många gånger på för kort tid, och tvångstankarna när det gäller mat ska vi inte ens snacka om. Isolerar ofta mig själv och ljuger då ofta för att kunna göra det. Dricker för mycket alkohol, har ingen gräns när jag väl börjar dricka.

Efter sex

Förresten, är det bara jag som kan bli (ganska) äcklad av en person efter att ha legat med den? Jag låg ju med en kille från jobbet för några veckor sen (smart där!) och sen dess har jag utvecklat någon slags aversion mot han. Lika känslor har jag utvecklat för de flesta andra jag legat med också. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag tror att det delvis är någon slags försvarsmekanism, för att jag inte ska känna mig så "billig" (sjukt att tjejer får rykte som slampa om de har flera one night stands, medan det är totalt accepterat för killar). Dels tror jag att det är för att jag har sådana äckelkänslor för mig själv och om en kille ligger med mig, ja, vad är det då för fel på honom? Hur kan han ligga med en så äcklig tjej som mig? Det måste ju vara något konstigt med han då!

Är det bara jag?

erase me

Egentligen älskar jag kläder. Men just nu hatar jag alla kläder jag äger, ingenting passar bra längre, allt sitter för tajt och ger mig panik. En bra sak med att vara tjock är iallafall att jag inte vill spendera pengar på kläder, jag måste ju bli smal först. Det är en massa saker jag avstår, avböjer, undviker, bara för att jag inte känner mig bekväm och tror att jag måste vara smal för att kunna njuta av det. Till exempel, jag älskar att vara vid havet och bada, spela volleyboll på stranden med en massa kompisar osv men jag har inte gjort det på år och dar för att jag vantrivs och skäms för mycket över min kropp.

Det är så jäkla sorgligt egentligen. Och det gör mig ju bara mer ont att isolera mig själv, jag blir bara mer deprimerad vilket i sin tur leder till mera hetsätningar / överätningar.