Jag som tänkt starta fresh idag började redan när jag gick och la mig igår (efter 3 timmars konstant ätande=400 g choklad, chips, ost.. osv) tänka att jag kanske skulle skjuta upp omstarten till måndag eftersom "det är ju trotsallt påsk". Jag inser att en av de största anledningarna till att jag planerar dessa sessioner är rastlöshet. Och med rastlösheten kommer ångesten och paniken. Vad ska jag göra om jag inte äter liksom? Och eftersom jag är ledig på måndag får jag panik, jag har ingenting att göra på 2 dygn. Kvällarna blir outhärdliga om jag inte kan fly från verkligheten med några serier och massvis med choklad. Orkar inte känna. Därför bestämde jag mig direkt när jag vaknade att nä, jag är duktig på måndag istället. Åh vad jag är patetisk! När jag skriver ner det såhär så inser jag verkligen det.
Jag känner mig fruktansvärt ofräsch också. Uppsvälld. Tjock och äcklig. Men jag får ju skylla mig själv för det. Jag undrar hur mycket det egentligen syns på mig, jag ser väldig skillnad på mig själv efter en veckas konstant ätande. Jag tänker ju att andra ser det direkt med, men rent logiskt och, förhoppningsvis, så gör dom nog inte det. Bara för att jag går runt och tänker att min dubbelhaka syns extra mycket nu så hoppas jag att andra har vettigare saker att tänka på.
2 kommentarer:
Det är verkligen jobbigt att fastna i det där överätningsträsket, då man liksom använder maten som sällskap och tröst. Och oboy vad jag känner igen mig i det här med att "starta om" på måndag/lämpligt datum/efter den här dagen/när jag varit på det mötet etc. Det är någonting av det som jag måste träna mig allra mest på, att inte skjuta upp allting, utan ta tag i ångest och livet i stort direkt. Men det är svårt, riktigt svårt.
Och jag tror att det är mycket mer synligt för en själv det här med viktuppgången. Där jag ser tio extrakilon ser andra ingenting. Efter "bara" en hetsätning kan jag tycka att jag "fettat på mig" så att det är synligt, vilket förstås inte är fallet.
Hoppas att du kommer på rätt spår snabbt och att du finner nya strategier för att hantera tristess och ångest.
Kram
Helle
Gud vad jag känner igen mig i det där med rastlöshet= lust att äta!
Jag vet inte men du kanske kan gå och träna när de där rastlöshetskänslorna kommer? För mig kan det hjälpa. Mina hunger och sugkänslor verkar regleras av träning.
Take care!
Skicka en kommentar