När jag får ett ögonblick över att tänka, efter jag försökt tränga bort alla tankar genom att trycka i mig skit tills jag tror att jag spy, och lite till, så känns det åt helvete. Jag är ensam, jag har bara mig själv och litar inte på någon här, jag blir överväldigad av ovisshet och rädsla och får panik. Jag vill bara hem till mamma och pappa och sova i mitt barndomsrum och känna lite trygghet.
Detta är första gången jag bor helt själv. Och knappt känner någon i staden. På vissa sätt är det skönt, man blir som anonym. Men det är också skrämmande, för det gör det så jäkla mycket enklare att hetsäta/överäta. För det mesta är jag ju ensam på min lediga tid, och som jag skrivit tidigare, ledighet leder ofta till rastlöshet (eller iallafall rädsla för att bli rastlös) för mig och då tycker kloka jag att det bästa sättet att underhålla mig själv är att äta. Jag måste försöka se till att hitta andra saker att underhålla mig med. Kompisar, organisationer, aktiviteter..whatever, någonting som gör det svårare och minskar möjligheterna och suget efter hetsätningarna eller överätningarna.
Gud vad jag svamlar. Jag är så himla trött efter igår. Men det var en kul kväll, allt som allt! Skriver mer om det senare ifall jag kommer ihåg.
1 kommentar:
Jag flyttade till en ny stad för sju år sedan, långt bort ifrån släkt och vänner och jag tror som du att det är viktigt att aktivera sig i någon mån. Det finns ofta en hel del att välja på om man letar - läsa kurser på Medborgarskolan, hjälpa till ideellt i någon förening, spela tennis, simma, vara med i en bokcirkel etc.
Hoppas att du hitta någonting som passar dig och att du har en bra dag!
Kram
Skicka en kommentar