Lätt idag

Det är så skönt när knappt en tanke på överäta dyker upp under hela dagen. Det har idag känts självklart att jag inte ska göra det, ska inte ljuga och säga att tanken inte slagit mig alls men den har varit lätt att skjuta undan för en gångs skull. Beror nog mycket på att jag inte är ensam i lägenheten längre så det skulle inte ge mig samma "tillfredsställelse" som jag alltid tänker innan att det kommer ge.. it never does. Har haft dålig aptit (på mat) igår och idag. Ingenting känns gott, och det vänder sig i magen på mig när försöker tänka ut olika rätter jag skulle kunna vara sugen på. Fast det är väl lika bra..


Kollade på lite gamla bilder nyss. Jag var ju smal. Jag var ju snygg. Men jag hade samma problem. Valde och väljer fortfarande sockret före livet.

Gissa vilken del av mig som vann då. Klarade inte av att stå emot alltså. Så jävla onödigt.

Nya tag imorgon.

Fanfanfan

Åååååååååååh. Jag orkar inte!!!! Jag vill inte, jag vet hur härligt det skulle vara att låta bli... men oooh så gott det skulle vara ändå, men jo man kanske ska passa på ändå sista timmarna jag är ensam.....men nä ää jag vill inte och jag orkar inte känna mig så fruktansvärt äcklig och jag vill inte vakna upp imorgon och känna mig som en valross och ha ont överallt meeen åhh tänk choklad som bara smälter i munnen, rostade mackor med mycket ost på....sen då? ILLAMÅENDE.

Jag känner mig schizofren.

Tur att det är soligt idag iallafall.

Natti

Efter fyra timmars konstant ätande är jag helt slut. Och extremt mätt. Känner mig så fruktansvärt äcklig, tjock och ful. Har funderat rätt seriöst på att spy ikväll. Men försöker tänka rationellt; det kommer bara dra ner mig djupare i skiten.

Nu vill jag bara vakna upp till en bättre dag. En friskare dag.

Godnatt!

Alcohol

Just nu sitter jag med en kopp kaffe (ha! en kopp, vem lurar jag..en stor mugg rättare sagt som snart kommer fyllas på) och surfar runt på internet i hopp om att finna en riktigt, riktigt bra film som jag kan se ikväll. Har någon något tips?

Igår var jag på förfest med några vänner, sedan gick vi ut på krogen. Blev redigt full i vanlig ordning. Kommer inte ihåg hur vi tog oss till krogen eller riktigt vad jag gjorde väl där. Jag har nog ett riskbeteende när det kommer till alkohol. Hade det inte varit mat, så skulle det nog varit alkohol jag var beroende av. Efter en utekväll brukar jag när jag kommer hem hetsa som oftast. Igår fick jag dock sällskap av en kompis som inte hade någonstans att sova, vilket helt spoilerade mina möjligheter till det. Somnade helt förtvivlad och ångestfylld. Vaknade upp och tänkte "jäklar vad jag måste ta igen det här ikväll.." Vilket psykfall jag känner mig som ibland.

Från extrovert till introvert

En tanke som slår mig ganska ofta är hur min ätstörning förändrat mig som person. När jag var yngre (och bekymmerslös) var jag världens gladaste unge, jag var väldigt aktiv och höll på med flera olika sporter. Jag hade massor av vänner och jag var otroligt positiv, extrovert och impulsiv. Trodde på mig själv! Men i takt med att ätstörningen satte klorna i mig mer och mer blev jag också mer ledsen, jag isolerade mig själv, blev negativ och bitter, introvert och kunde inte alls göra någonting impulsivt längre. Kände mig värdelös.

Och så är jag fortfarande. Jag blir så himla ledsen när jag tänker på det. Hur mycket jag har begränsat mig själv. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut om jag fortsatt varit ätfrisk. Men sen inser jag att jag har alla chanser i världen att ta mig ur den här skiten också, eller iallafall bli en "nykter ätstörd". Men hur funkar det när allt jag vill är bara att bli smal först?

Jag vill ju ha ett liv där jag är glad, lycklig och frisk.

Tanken, suget, tvånget

Hur gör man? När tanken, suget, idén, tvånget, att man måste ätaätaäta slagit en, hur gör man för att komma ifrån det? För när det väl satt sig i hjärnan är det allt jag kan tänka på. Ibland, väldigt sällan dock, är det lätt, tanken finns knappt där, det känns milslångt bort. Men oftast är det svårt. Nästintill omöjligt skulle jag vilja säga, att trycka undan det. För friska människor verkar det så enkelt, de blir sugna på "något gott" ibland men kan lätt skjuta undan det eller ta EN chokladbit och sen vara nöjda. Hur gör dom?! Tar jag EN chokladbit är det enda jag kan tänka på att jag måste ha mermermer.

Ja, det gick ju inte alltför bra att hålla sig som ni kanske förstår. Det sprack sent igårkvälll. Faaan också.. vet hur resten kommer se ut nu alltså.

Det värsta är att jag inte ens tycker detta ser ens lite vidrigt ut.

Passa på?

Jag kommer vara ensam i lägenheten resten av veckan. Och redan har planer börjat ta plats i mitt huvud. Planer på att köpa hem allt jag kan tänkas vara sugen på...och det kommer inte gå att undvika. Smäller det inte ikväll så smäller det imorgon. Vill bara försöka skjuta upp det så långt som möjligt, pallar inte med fyra dagar av extrem överätning......

Samtidigt tänker min sjuka hjärna att "nu måste jag passa på, medan jag är ensam, vilka förutsättningar jag har!"

Det var det

Så helgen passerade förbi..inte helt obemärkt men det var verkligen ingenting som jag kommer komma ihåg som hände. Kände mig mest bara tragisk när jag kom hem efter krogen, med inte en susning om vad jag gjorde, för att trycka i mig en massa skit. Var ledsen båda nätterna när jag kom hem och ville bara döva meningslösheten genom att proppa magsäcken full. Tror ni det hjälpte? Neeeeeej.

Dessutom höll min kompis på att "upptäcka" mig i helgen efter krogen också. Vet inte hur mycket eller vad den såg men jag ville bara sjunka genom jorden iallafall. Det är nog bland det värsta jag kan tänka, att någon skulle gå in på mig när jag sitter i sängen med ett hav av chokladkakor, chipspåsar, godispåsar, mackor, hamburgare och glass omkring mig. SKAMMEN.

Fredag

Vaknade upp idag efter en natt av riktigt dåligt sömn. Har vaknat stup i kvarten, drömt konstiga drömmar. Varför? Jo, för att jag bestämt att jag ska få släppa på kontrollen idag, äta choklad och annat godis, dricka massor av alkohol och bara försvinna in en annan värld. Allt eller inget. Som vanligt.

Man kan ju alltid hoppas att den här helgen ska bli lika bra som förra, men jag tvivlar. Inga förväntningar, inte lika lätt att bli besviken.

It's a hard thing faking a smile when it feels like you're falling apart inside.

Värdelös

Har känt mig värdelös i veckan. Som att folk utnyttjar mig och sen slänger mig i soporna. Det kanske inte ligger någon sanning i det, men det är så det har känts. I samband med den känslan har jag då tänkt att "jag ska då fan visa dem.." (och med det menat att nu jävlar ska det svältas här, jag ska bli smal och snygg och perfekt). Men förnuftet vet ju bättre, att svälta löser inga problem, utan bidrar bara med dem.

Ändå kan jag inte låta bli. 

Babysteps

Alkohol, minimalt med sömn och choklad är väl vad helgen till största del bestått av. Men också, hör och häpna, ett brytande av kyskheten jag levt i senaste året. Fyfan vad efterlängtat. Även om jag var full, och det inte direkt är några känslor inblandade så var det härligt. Och att det händer något i mitt liv! Är så trött på att isolera mig själv för att kunna svälta och hetsäta ifred, att alltid välja bort livet. Dock var det kanske inte det smartaste draget att sova med just den här killen eftersom vi går i samma klass. Äh.

Den här helgen har gett mig mersmak, visst har jag överätit men jag har också levt mer än vanligt. Babysteps, babysteps..

Hur jag (inte) hanterar känslor

Otroligt sugen på att bara skita i allt idag, och trycka i mig.. trots att jag bestämt att jag får göra det i helgen. Blev utsatt för en ja, konfrontation i brist på ett mer passande ord, av han den där som jag tycker så mycket om.. vilket jag reagerade väldigt konstigt på. Eller, jag är inte riktigt van att känna känslor riktigt, därför har jag svårt att hantera dem. Som i sin tur mynnar ut i hets eller överätning. Som sen leder till svält, och mer hetsätningar i ett desperat försök till att bli avtrubbad och känslolös. Måste inse att det är bra och viktigt att känna saker, det är inget farligt och det är bara nyttigt.

Men jag ska klara det idag. En dag i taget. Jag vill äta tills jag spyr ikväll, men jag orkar inte, faktiskt.

-

Jag önskar att jag inte tänkte på mat, choklad, godis, chips osv osv osv dygnet runt. Drömmer fan om mat också. BESATT?

Onsdag 1/2

Jag har de senaste dagarna känt av ett större obehag än vanligt, jag kan inte sätta finger på vad det är som oroar mig eller får mig att känna mig så illa till mods. En krypande ångest under huden. Vet inte var jag ska ta vägen.

Jag har inte hetsätit eller överätit sen i lördags iallafall. Skönt! Men är inte sugen alls på mat, så har inte fått i mig mer än ett mål mat per dag sen dess heller (fast det är väl lika bra känns det som..) däremot är jag sugen på sånt jag inte ska vara sugen på.