Tyst och tråkig

Solen har skinit idag för en gångs skull. Jag skiner inte ikapp med den dock, försöker, men det går inte vägen direkt. Jag känner mig otroligt trött. Helt urlakad på energi. Jag har världens ringar under ögonen dessutom.

Men det här som jag nämnde igår, att folk säger att de "gillar mig när jag är full" är faktiskt något jag fått höra upprepade gånger här från säkert 5 olika personer. Varje gång de säger det skrattar jag mest bara, men egentligen undrar jag för mig själv, är jag så jävla tråkig annars då? Det är ändå en ganska konstig sak att säga till någon, eller hur? Fast en av de här personerna påpekar dock jämt hur tyst jag är, att jag aldrig säger något och att jag är en "duktig flicka". Vad i helvete...? Say what? Jag vet inte riktigt var han får allt det där ifrån, eller varför han säger det rakt till mig. Okej, jag pratar inte oavbrutet om vi är fler än tre personer som umgås, då kan jag bli lite tyst, men annars så. Och även om jag nu i hans syn är tyst och tråkig och what not, varför säger han det till mig flera gånger i veckan. Kan lova att det är rätt frustrerande. Det är så jag är uppenbarligen, så har han problem med det får han väl hantera det bäst han kan själv. Varför måste han säga det till mig, det får mig bara att bli ännu mer osäker och (i brist på det svenska ordet) "self conscious".

I like you when you're drunk

Bloggen blir lidandes när jag, ja jag vet inte varför riktigt, allt har bara varit upp och ner på sistone. Har känt mig oövervinnlig för att nästa dag känna mig totalt värdelös. Livet rullar på, dagarna går och jag njuter för varje dag som passerar. Att jag lyckats ta mig igenom dagen. Att vakna varje morgon för en ny dag däremot, det är en plåga.

Går totalt åt helvete med att vara sockerfri. Jag mår för dåligt för att ha någon motivation till det, eller så kanske jag mår så dåligt för att jag överäter socker varje kväll. Har lyckats ligga med en kollega också, grattis till mig. Det är iallafall inte särskilt obekvämt att träffa honom på jobbet utan det känns ganska relaxed, och ingen annan vet något (hoppas jag). Kanske inte supersmart, men däremot inte sagt att det inte kommer hända igen. Har blivit alldeles för full 3 gånger de senaste två veckorna också. Riktigt jävla pissfull alltså.

Men folk gillar mig ju då. Det är var de säger iallafall. I like you when you're drunk!

Madness

Kvällsnöjet.. text överflödig.

I only wanna be with you

Igår var jag snygg. I förmiddags var jag också rätt nice, sådär "dagen efter" casual snygg, men nu är jag ful och fet som stryk. Det är ju sjukt hur fort ens tankar kan ändras. Vad beror det på egentligen, att man vaknar upp en morgon och känner sig smal/snygg/vältränad/whatever och sedan nästa dag vakna upp och känna sig som en valross? Jag menar det är ju inte mycket som hinner ändras på en natt rent fysiskt sett. Desto mer på det psykiska planet tydligen!

"Fick till det" lite igår. Var på fest. Blev askalas. Kommer inte ihåg så mycket från och med att vi går till krogen.. iallafall, på vägen till efterfesten så började jag och en av killarna som var på festen innan hångla och lite av varje. Han ville följa med mig hem. Jag var sugen, det var en rätt snygg kille faktiskt, men samtidigt är jag så äcklad av mig själv och min kropp att jag nog inte skulle kunna njuta särskilt mycket av sex med någon annan. Dessutom ville jag hem och äta (surprise surprise!) i min ensamhet. Blir så jävla less på mig själv.

Någon jag aldrig skulle avböja är min chef dock, ouch. Vill. Ha. Honom. 

Everybody but me

Jag älskar den här låten. Fullkomligt. Lyssna!

Lykke Li - Everybody but me

Skolkade från jobbet idag. Mådde verkligen inte bra i förmiddags, illamående så in i helvete. Men så går det väl när man varvar hetsätning med "fasta". Har försökt äta mer, men det går inte särskilt bra. För jag är inte sugen på någonting förutom det jag inte får vara sugen på. Men jag känner verkligen på mig att det kommer bli en extrem kamp för att inte falla ner i sockerträsket ikväll igen.

Jag hade ju förhoppningar om den här sommaren. Det här skulle bli sommaren där jag levde mer, där jag inte stängde in mig på rummet varje kväll och åt tills jag ville dö. Visst, sommaren har bara börjat, men jag känner mig inte lika positiv längre. 

För mig är det svårt att ha ett socialt liv och samtidigt vara sockerfri, nästan svårare än det är att vara djupt nere i sockerträsket och ha ett någorlunda socialt liv. Jag vet inte var jag vill komma med det här.

Tolfte Juni

Har inte alls varit sugen eller för den delen haft tid att blogga. Varit alldeles för upptagen med att jobba, jobba, och äta choklad. Fyfan vad jag har suttit hemma och tryckt i mig.....De senaste 2 månaderna har verkligen varit katastrof matmässigt. Eller mat och mat, äter knappt någon riktig mat ju, men en massa jävla choklad. Orkar inte med mig själv!!!! Fan jag har ju hållt på mer eller mindre såhär i 5 år nu. Det är helt sinnesjukt. Ska jag fortsätta kasta bort mitt liv eller ska jag försöka kämpa mig ur det? Just nu saknar jag motivationen. Höjdpunkten i mitt liv är att sitta hemma och "njuta" framför en film med oändliga mängder av choklad och diverse annat. Jag vill inte att det ska vara det.

Men jag trivs inte här, jag saknar min bästa vän otroligt mycket och våra kompisar. Människor jag trivs med! De jag träffat här, visst det är väl trevliga och så men jag känner mig inte bekväm med dem och jag har inte roligt med dem. De tycker nog att jag är jävligt tråkig också, påpekar alltid att jag är så tyst utav mig och inte säger något. Men sen när är jag en tyst och blyg person? Mitt självförtroende ligger verkligen under marken. Allt för många tankar går åt hur jag ser ut i den här vinkeln, ser jag tjock ut nu, ska jag äta choklad ikväll, fan vad jag är ful, och tråkig.. osv, för att jag ska kunna vara riktigt närvarande tillsammans med andra.

Nu har jag snart lyckas med 2 dygn utan socker iallafall. Ska lyckas till på fredag. Babysteps!