Förstörd.

Det gör så jävla ont. Gråter för första gången på länge. Det kommer aldrig bli vi, jag och han..aldrig aldrig aldrig. Han och hans flickvän har tagit ett stort steg, och det får mig att förlora allt hopp. För jag har alltid tänkt att nån gång, nån gång ska det bli min tur. Att det inte är så stabilt mellan dom, och att det måste ju ta slut någon gång. Men så händer det här. När jag fick reda på det kändes som att någon körde in en kniv i magen på mig.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH. Jag vet inte var jags ska  ta vägen, vad jag ska göra det gör bara så jävla ont!!!!

(Toppen av isberget så har jag haft världens sämsta dag på jobbet också, jag har överätit 6 kvällar i rad och jag känner mig som den äckligaste av de äckligaste, konstigt att ingen vill ha mig......)

REVOLT

Idag verkar det som att jag ska förvåna mig själv. Jag har hela dagen varit superseg och trött, men jag har sedan tidigare i veckan planerat med några nya kollegor att gå ut och festa med dem ikväll. Som oftast, så känns det mycket mer lockande att bara kura ihop sig under en filt, framför en bra film och icke att förglömma; kilovis med choklad och godis och annat. Hela dagen har jag haft beslutsångest hur jag ska göra, men jag ska fanimig ta tag i mig själv och göra något utav den här kvällen, för en gångs skull. Jag kan inte låta sockret stjäla mitt liv. Det har redan stulit så mycket av mitt liv, men det är fan dags att göra revolt.

Så nu dricker jag kaffe. Här börjar folk dricka mycket senare och går ut mycket senare och är ute mycket längre på natten än vad jag är van vid hemma i Sverige, vilket innebär att jag blir dötrött medan dom jag är ute med fortfarande är i partymode vilket är riktigt trist. Därför: kaffekaffekaffeeeeeee!

Ett stort problem för kvällen är dock vad tusan jag ska ha på mig. Efter precis en månad som till stor del bestått av kvällar med överätande/hetsätningar så känner jag mig inte särskilt bekväm i min kropp. Inte för att jag gör det annars heller, men efter flera veckor då jag skött mig bra med maten så har jag definitivt bättre självförtroende. Så, det blir en utmaning att hitta något att ha på mig som jag kan känna mig bekväm i. 

Hoppas ni alla har en fin lördag!

Ett steg framåt, två bakåt, ett steg framåt, tre steg bakåt, ett steg framåt, fyra bakåt....

Never ending story.

Time flies by

Det är måndag igen tänkte jag just skriva utan att ens reflektera över mitt misstag. Det är ju faktiskt nästan onsdag, skönt! Fast nån gång borde jag ju börja försöka uppskatta alla dagar, inte bara försöka ta mig igen dom så smärtfritt som möjligt. Det har jag alltid haft svårt för. Jag lever aldrig i nuet. Utan jag tänker alltid "imorgon", "om en vecka" "nästa månad". Och jag försöker alltid bara ta mig igenom dagen, otroligt sällan som jag faktiskt försöker göra något av dagen, vilket är ganska sorgligt egentligen. För då och då vaknar jag någon morgon och undrar vad tusan jag har gjort av det senaste året. Svaret är oftast: inte ett jävla skit.

Samtidigt orkar jag inte eller har absolut ingen lust alls till att göra något utav dagarna. Det enda jag längtar till är när jag ska få äta min jäkla choklad eller få sova. Ingenting annat kan göra mig så förväntansfull och exalterad än när jag har bestämt mig för att "imorgon ska jag äta choklad och godis och....". Att det är det livet kretsar kring för mig, det gör mig så fruktansvärt ledsen.

Nu ska jag snart sova. Tredje dagen sockerfri och jag är så förbannat trött, och sugeeeeen.

I don't need sex, life fucks me everyday

Vilken jävla skitdag jag har. Idag är en såndär dag då jag hatar människor. Har gått en sväng och kollat längs shoppingstråken här och har varit riktigt nära på att få ett riktigt psykbryt. Människor kan ju vara så äckligt störande.

Jag hatar inte bara andra idag, jag själv kommer inte undan heller. Försökte testa lite kläder vilket inte var världens bästa idé. Idag är en såndär dag, ni vet, då bara allt är fel, och jag avskyr människan som stirrar tillbaka på mig i spegeln.Vill bara vakna upp och vara smal......................

Appropå rubriken, så såg jag den som en tavla i en liten butik här idag och tyckte den var väldigt passande dagen till ära. Kvällen ska jag bara spendera ensam framför några serieavsnitt (och med choklad........suck) Hoppas ni andra har en bättre lördag än mig!

Welcome to a day in my life

07.00 - "Idag ska bli en bra dag, idag ska jag varken hetsäta, överäta eller feläta."

08.00 - "Åh...choklad och några kakor skulle vara gott ikväll.."

09.00 - "Skärpning! Jag behöver ingen sån skit. Jag kan må bra utan det"

10.00 - "Det här går ju bra.. suget är inte så farligt, jag nog ska klara dagen utan socker!"

11.00 - "Fan vad tråkig kvällen kommer bli.."

12.00 -  "Det vore ju gott med några rader choklad, eller en hel kaka för den delen, förtjänar jag inte det?"

13.00 - "Eftersom jag blev tvungen att äta så många tomater till lunchen så kan jag lika gärna trycka choklad ikväll.

14.00 - "Några extra tomater gör väl inte så att jag ska äta 400g choklad heller?"

15.00 - "Jooo.. tomater ingick inte i min plan. Allt har redan skitit sig. Dessutom har jag druckit en stor mugg kaffe, kommer aldrig kunna sova så då kan jag lika gärna ge efter.."

16.00 - "En till kaffemugg. Fan också. Men jag får väl dricka kaffe, det är väl inte att förstöra dagen?"

17.00 - "Åhåhåå vad tråkigt jag har. Vill bara ha choooooklad. Ge mig! Jag har ju några olika chokladkakor hemma i och för sig, men NEJ jag vill inte förstöra här dagen. Vadå FÖRSTÖRA??"

18.00 - "Dags att bestämma sig. Jaaa..jag kan ju alltid gå förbi affären på vägen hem och bestämma mig där (yeah right)"

19.00 - "Det är okej, det är okej, jag har också rätt till att äta sötsaker efter en lång, tung dag"

20.00 - "Ska jag verkligen ta den här raden? Ohh..det luktar så gott. Nu har jag redan bestämt mig. Men IMORGON, då ska jag verkligen inte falla"

23.00 - "VARFÖR VARFÖR VARFÖR?"

Och sådär går tankarna på repeat vareviga dag. Säkert 20 gånger i timmen. Fram och tillbaka. Snälla lämna mig ifred!

Sugarjunkie

Jag mår så djäkulskt dåligt just nu. Mest fysiskt då, pågrund av sockerabstinensen. Fyfan säger jag bara! Efter att proppat i sig socker i 2,5 vecka och sedan helt abrupt inte tillför något socker alls så får kroppen en chock. Jag trodde jag skulle spy på jobbet idag. Timmarna har gått sakta förr, men det var helt galet idag, kollade på klockan typ en gång i minuten. Har sån fruktansvärd huvudvärk också så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det enda bra (?) med att må såhär pissigt är att jag inte är sugen på nånting. Tanken av mat får det att vända sig i magen på mig, det enda som jag kan tänka mig är min kära vän Choklad. Fast det är ganska lätt att stå ifrån just nu, i detta mående. Men, att jag mår såhär dåligt fysiskt när jag försöker utesluta socker får mig verkligen att tro att jag verkligen är sockerberoende, inte bara att jag har ett psykologiskt "sug" efter socker, utan att jag är beroende av socker både psykiskt och fysiskt. Måste dock läsa på lite om det ämnet känner jag. Läste (Sockerbomben förra sommaren tror jag det var och kände igen mig otroligt mycket iallafall.

Jag ska gå och lägga mig alldeles strax, hoppas på att sömnen botar det värsta, det brukar den göra. Natti!

Ropa inte hej

Idag klarar jag det, jag känner det. Tankarna har hållit sig ganska lugna hela dagen vilket gör att jag känner mig ganska säker på att det här blir en lyckad dag, så sköööönt. Efterlängtat!

Fast kommer nog må skit imorgon. Asbtinensbesvär.

Men heja mig! En dag i taget!

När kvällstankarna kryper på

När jag får ett ögonblick över att tänka, efter jag försökt tränga bort alla tankar genom att trycka i mig skit tills jag tror att jag spy, och lite till, så känns det åt helvete. Jag är ensam, jag har bara mig själv och litar inte på någon här, jag blir överväldigad av ovisshet och rädsla och får panik. Jag vill bara hem till mamma och pappa och sova i mitt barndomsrum och känna lite trygghet.

Detta är första gången jag bor helt själv. Och knappt känner någon i staden. På vissa sätt är det skönt, man blir som anonym. Men det är också skrämmande, för det gör det så jäkla mycket enklare att hetsäta/överäta. För det mesta är jag ju ensam på min lediga tid, och som jag skrivit tidigare, ledighet leder ofta till rastlöshet (eller iallafall rädsla för att bli rastlös) för mig och då tycker kloka jag att det bästa sättet att underhålla mig själv är att äta. Jag måste försöka se till att hitta andra saker att underhålla mig med. Kompisar, organisationer, aktiviteter..whatever, någonting som gör det svårare och minskar möjligheterna och suget efter hetsätningarna eller överätningarna.

Gud vad jag svamlar. Jag är så himla trött efter igår. Men det var en kul kväll, allt som allt! Skriver mer om det senare ifall jag kommer ihåg.

Sunshine

Gick på AW med nya kollegorna igår. var jättetrevligt, fast samtidigt som jag stod där och försökte vara trevlig och social så var det mesta jag tänkte på när jag kunde gå hem och äta choklad. Egentligen ville jag inte gå hem, men det var som något inom mig tvingade mig. Hur sjukt är inte det?

Iallafall, innan jag gick hem fick jag höra av min chef (han är bara 4 år äldre än mig, yes!) och en till kollega att det kallade mig för "sunshine". Haha, jag vet inte om de gör det seriöst eller inte, men det var kul att höra och jag tog det verkligen som en komplimang!

Vi ska ut ikväll igen, men inte AW idag, så jag passar på att äta min jävla choklad och se mina jäkla serieavsnitt nu, så jag kanske förhoppningsvis kan slappna av mer ikväll och inte tänka på det 95% av tiden. Men jag känner mig inte fräsch alltså.. efter över två veckors överätning så mår man inte så jäkla gött i kroppen kan jag lova. Framförallt inte i psyket heller för den delen.

First thing I think of when I wake up, last thing I think of when falling asleep.

Tur att det finns god, jäkligt billig choklad här. Annars hade jag blivit pank efter de senaste veckorna.. så mycket choklad jag har köpt alltså. Det går fortfarande åt helvete alltså.

Men det går bra på det nya jobbet iallafall. Måste försöka se ljusglimtarna i mitt liv också, inte bara fokusera på allt det negativa. Alla är supertrevliga och det är skön stämning...dock så är jag riktigt tänd på min chef. Vet inte om det är bra eller dåligt, jag blir som en liten skolflicka när han är i närheten också. Fnittrar och håller på med håret, haha. Guuud. Men det är något med han..och när jag säger chef kanske det låter som att han är medelålders men det är han inte, han kanske börjar närma sig 30. Jag har ju något annat att tänka på än choklad då iallafall.

Varför in i helvete fortsätter jag göra såhär mot mig själv. Har överätit skit i 14 kvällar i sträck nu. När fan ska jag få nog?

flkhgfhngkl

Skjut mig. Varför varför varför ska det vara så jävla svårt för!!!

Ja ni förstår kanske hur kvällen kommer spenderas.

Nejnejnej...

Jag som tänkt starta fresh idag började redan när jag gick och la mig igår (efter 3 timmars konstant ätande=400 g choklad, chips, ost.. osv) tänka att jag kanske skulle skjuta upp omstarten till måndag eftersom "det är ju trotsallt påsk". Jag inser att en av de största anledningarna till att jag planerar dessa sessioner är rastlöshet. Och med rastlösheten kommer ångesten och paniken. Vad ska jag göra om jag inte äter liksom? Och eftersom jag är ledig på måndag får jag panik, jag har ingenting att göra på 2 dygn. Kvällarna blir outhärdliga om jag inte kan fly från verkligheten med några serier och massvis med choklad. Orkar inte känna. Därför bestämde jag mig direkt när jag vaknade att nä, jag är duktig på måndag istället. Åh vad jag är patetisk! När jag skriver ner det såhär så inser jag verkligen det.

Jag känner mig fruktansvärt ofräsch också. Uppsvälld. Tjock och äcklig. Men jag får ju skylla mig själv för det. Jag undrar hur mycket det egentligen syns på mig, jag ser väldig skillnad på mig själv efter en veckas konstant ätande. Jag tänker ju att andra ser det direkt med, men rent logiskt och, förhoppningsvis, så gör dom nog inte det. Bara för att jag går runt och tänker att min dubbelhaka syns extra mycket nu så hoppas jag att andra har vettigare saker att tänka på.

Lunch?

Jag inser nu att fan, vilket stört förhållande jag har till mat. Okej, jag vetat det tidigare också, men nu blir jag verkligen påmind om det varje dag. Varför? Jo därför att varje dag är dagens fråga på kontoret vad/var man ska gå och käka till lunch. Lunch? Säger jag då. Jag har levt i min lilla bubbla nu i flera månader och bara käkat en gång per dag. Ingen har ifrågasatt det för ingen har vetat om det. Men nu "måste" jag alltså äta lunch, och det känns skitkonstigt. Jag kan inte komma ihåg sist jag ätit lunch?! Jag har när jag har haft bra perioder ätit stabil frukost och middag. Men det är typ 5 år sedan jag åt lunch regelbundet. Gaaalet! Hursomhelst, eftersom jag ätit lunch har jag skippat middagen istället...fast jag har ju dock tryckt i mig en massa annat skit på kvällarna. 

Förutom att det är helt nytt för mig att äta lunch så måste jag dessutom gå ut på "resturang" och göra det med kollegor. Panik. Vad ska jag beställa?! Vill inte ha en massa kolhydrater. Äta macka som måltid, nejtack. Det har mest blivit sallad men ibland finns inte ett enda bra alternativ att välja... åh hej ångest! Ska börja ta med mig matlåda tror jag.

Nu ska jag sluta klaga. Har vandrat runt i min nya stad idag, och inser att jag börjat hitta lite nu. Och att jag kanske ska kunna komma att trivas här. Försöker tänka positivt!

Change has come

Så mycket förändring på så kort tid, jag får panik! Jag klarar uppenbarligen inte av det. Hela veckan har därför bestått av att lära mig mitt nytta jobb, komma hem till mitt nya hem klockan 19, och sen trycka i mig en massa skit framför en film bara för att jag inte kan hantera allt nytt på något annat sätt. Jag klarade söndagen utan det, men då hade jag verkligen grov ångest och panik över hur jag ska överleva här, utomlands, ensam. Så resten av veckan har jag alltså försökt bedöva mig med socker. Därför jag inte har haft någon tid att skriva något här heller.

Egentligen går det ganska bra på mitt nya jobb tror jag. Alla är jättetrevliga och det är skön stämning på kontoret. Men i veckan har jag knappt haft tid att tänka på annat än jobbet och mat. Därför vet jag ärligt talat inte vad jag känner inför hela den här förändringen. Men jag ska fan rycka upp mig nu, eller ja.. på söndag kör jag. Då är det slut med den här självbedövningen.

Uppdatering

Dålig uppdatering här senaste dagarna men jag har haft väldigt mycket att stå i. Stora förändringar.

Mår inte bra.

Men jag återkommer när allt lugnat sig lite.