Tårar

Jag gråter nästan aldrig. Jag kom att tänka på det idag, efter en diskussion jag hade med några kompisar i helgen om killar som gråter. Hur som helst, när jag var liten var jag en riktig gråtare. Grät för allt verkligen! Direkt någon höjde rösten åt mig tårades mina ögon på beställning. Jag låg också i min säng och grät när jag var ledsen minns jag. Men sedan, ja jag minns inte när, men flera år sen tillbaka gråter jag extremt sällan. Det går liksom inte, tårarna kommer aldrig naturligt. Jag kan må skit, vara hur ledsen som helst, fly förbannad, otroligt sårad eller bara känna dödslängtan men kan inte ens pressa fram en tår. Är jag så jäkla avtrubbad eller?