Idag får bannemig vara sista dagen för den här dekadensen som sommaren inneburit. Imorgon är det 1a september och då välkomnar jag hösten och ett nyttigare, friskare och finare liv. Så typiskt att "börja om" på när det är ny vecka, ny månad eller nytt år. Men jag antar att det är så vi funkar. Det blir som lättare då på något sätt kan jag tycka.
Hösten ska iallafall innebära: LCHF/Paleo-aktigt fullt ut. INGET SOCKER! INGET MJÖL! För jag orkar inte vara en slav under mitt sockerberoende mer. Jag har klarat av de senaste 3 höstarna såhär, så jag kan ju inte vara sämre nu i höst! Känner mig såååå taggad på att köra igång och faktiskt äta riktigt mat. Inte proppa magen full med socker tills jag nästan spyr varje kväll. För OJ, vad jag gjort det i sommar...men ja, ikväll blir alltså sista kvällen med det, sen jävlar!
Jag vet att det kommer bli tungt så inihelvete. Men det gäller att fokusera på allt det positiva som det ger mig. Alla fördelar. Vinsten.
lördag 31 augusti 2013
tisdag 27 augusti 2013
Coming home
Så var jag tillbaka! Med en förkylning och rejäla jävla lock för öronen efter flygresan som inte går bort. Mitt huvud är som i en bubbla. Trodde att huvudet skulle sprängas när vi skulle landa, har aldrig varit med om något liknande, det gjorde så förbannat jävla ont. Dessutom fick jag galna stickningar/ilningar/nåt obehagligt i ansiktet, främst bakom ögonen och käkarna, som kom från locket från öronen alltså, fyfan vad hemskt det var.
Har haft det bra borta med mina vänner men det är ruskigt skönt att ha kommit hem. Fastän jag haft det mysigt så har jag ändå haft en liten, liten oroskänsla i magen hela tiden. Räknat ner dagarna tills hemfärd. Jag älskar dem till månen och tillbaks men jag har ändå haft den här ensam-trots-att-rummet-är-fullt-med-folk-känslan. Att jag är annorlunda, att jag inte hör ihop med dem.
Vad ska jag säga om maten då? Tjaaaeee...har väl ätit som en hyfsat "normal" människa. Försökt hålla mig borta från de värsta carbsen. Har ätit 3 gånger per dag, vilket inte har hänt på...ja, jag minns inte ens senast? År sedan. Försökt mota bort ångesttankarna och det har väl gått hyfsat, har helt enkelt inte orkat brytt mig.
Och nu är det alltså back to reality. Mindre än en vecka till skolan börjar och sommarens frossande har tagit ut sin rätt. Känner mig som en valross. Samtidigt har jag ingen energi till att skärpa till mig nu heller när jag är sjuk. Orkar inte ta tag i det helt enkelt. Suuuck...vågar knappt gå ut för min dörr. Tycker det är råjobbigt att gå på affären, livrädd för att möta någon bekant.
Börjat se om Sex and the City nu. Satan vad bra det är! Såg alla säsongerna för ett par 5-6 år sen kanske. Känns som att jag kan relatera bättre nu, eller typ, faktiskt fattar vad de snackar om..haha.
Har haft det bra borta med mina vänner men det är ruskigt skönt att ha kommit hem. Fastän jag haft det mysigt så har jag ändå haft en liten, liten oroskänsla i magen hela tiden. Räknat ner dagarna tills hemfärd. Jag älskar dem till månen och tillbaks men jag har ändå haft den här ensam-trots-att-rummet-är-fullt-med-folk-känslan. Att jag är annorlunda, att jag inte hör ihop med dem.
Vad ska jag säga om maten då? Tjaaaeee...har väl ätit som en hyfsat "normal" människa. Försökt hålla mig borta från de värsta carbsen. Har ätit 3 gånger per dag, vilket inte har hänt på...ja, jag minns inte ens senast? År sedan. Försökt mota bort ångesttankarna och det har väl gått hyfsat, har helt enkelt inte orkat brytt mig.
Och nu är det alltså back to reality. Mindre än en vecka till skolan börjar och sommarens frossande har tagit ut sin rätt. Känner mig som en valross. Samtidigt har jag ingen energi till att skärpa till mig nu heller när jag är sjuk. Orkar inte ta tag i det helt enkelt. Suuuck...vågar knappt gå ut för min dörr. Tycker det är råjobbigt att gå på affären, livrädd för att möta någon bekant.
Börjat se om Sex and the City nu. Satan vad bra det är! Såg alla säsongerna för ett par 5-6 år sen kanske. Känns som att jag kan relatera bättre nu, eller typ, faktiskt fattar vad de snackar om..haha.
torsdag 22 augusti 2013
Åker iväg då
And I'm out! Drar iväg nu och spenderar över 4 dygn med vänner. Normalt att vara nervös över det? Skulle inte tro det...min magkänsla är att jag inte borde göra det här, ska jag inte bara vara hemma istället, i tryggheten? Men rent rationellt så vet jag att det kommer bli bra och nyttigt för mig. Ibland måste en göra saker som kanske kortsiktigt inte känns särskilt bra, men där den långsiktiga konsekvensen är positiv och värdefull!
lördag 17 augusti 2013
Seeeeemester!
Här var det ju livat!
Har jobbat för fulla muggar och när jag inte jobbat har jag ätit och sett serier. Och sovit. Har känt för att hoppa ut genom fönstret mest hela tiden men nu har jag äntligen, äntligen, semester! I några veckor för sen drar skolan igång igen. Men jag är rädd. Rädd för att jag inte kan vända, inte ta mig ur, det här jävla svarta djupa hålet jag grävt åt mig själv. Jag vill inte träffa mina närmsta kompisar eller min familj, men mest av allt vill jag inte träffa mina klasskompisar för jag vill inte att de ska se hur jag lyckats bli så grotesk under bara en sommar. Jag skäms och skammen växer sig bara större för varje dag jag proppar mängder med skit i munnen. Men jag kan inte sluta. Vaknar upp och tänker att det här ska bannemig bli en bra dag, men varje kväll sitter jag där ändå med en fet godispåse, en stor chokladkaka och annan skit. Disciplin, någon?
Jag har verkligen ett grått, trist, händelselöst liv. Speciellt nu i sommartider. Kan typ räkna på en hand de gånger jag faktiskt umgåtts med folk.
Everybody dies but not everybody lives.
Har jobbat för fulla muggar och när jag inte jobbat har jag ätit och sett serier. Och sovit. Har känt för att hoppa ut genom fönstret mest hela tiden men nu har jag äntligen, äntligen, semester! I några veckor för sen drar skolan igång igen. Men jag är rädd. Rädd för att jag inte kan vända, inte ta mig ur, det här jävla svarta djupa hålet jag grävt åt mig själv. Jag vill inte träffa mina närmsta kompisar eller min familj, men mest av allt vill jag inte träffa mina klasskompisar för jag vill inte att de ska se hur jag lyckats bli så grotesk under bara en sommar. Jag skäms och skammen växer sig bara större för varje dag jag proppar mängder med skit i munnen. Men jag kan inte sluta. Vaknar upp och tänker att det här ska bannemig bli en bra dag, men varje kväll sitter jag där ändå med en fet godispåse, en stor chokladkaka och annan skit. Disciplin, någon?
Jag har verkligen ett grått, trist, händelselöst liv. Speciellt nu i sommartider. Kan typ räkna på en hand de gånger jag faktiskt umgåtts med folk.
Everybody dies but not everybody lives.
lördag 10 augusti 2013
wake me up
Har ingenting nytt att komma med egentligen, trots att det gått mer än en vecka sedan jag sist skrev. Jobbar, äääter och sover (eller ah, försöker sova, stirrar mest upp i taket och vänder och vrider på mig). Är otroligt oglad, om det ens går att säga så. Men ni förstår ju.
Den här sommaren skulle ju bli annorlunda. Jag skulle INTE sitta hemma varje kväll med kilovis av choklad och godis som enda sällskap. But that's pretty much what my summer has looked like. Ångest och stress över jobbet. Kan inte hantera/döva det på något annat sätt än med överätning av socker, det är ju så jag alltid gjort. Bara en vecka kvar nu men jag ser ändå inte ljuset i tunneln angående matsituationen...för då är jag ju ledig i några veckor innan skolan börjar vilket innebär en jäkla massa fritid(dötid) vilket ofta brukar resultera i att jag tar till det jag vet bäst. Fan vilket jävla liv en har alltså. Allt det handlar om är när, var, vad jag ska (inte) äta.
En rolig sak är iallafall att jag ska åka iväg tillsammans med två av mina barndomskompisar och hälsa på fler barndomsvänner om två veckor! Ser framemot det samtidigt som jag bävar inför det också. Vilket är självklart, jag menar, vad vore en resa inte utan den obligatoriska oron, ångesten och paniken över att behöva "äta normalt" tillsammans med sina vänner?
Angående grabben där, så har jag inte haft någon kontakt med honom alls sen vår lilla tripp för en månad sen förutom en kort träff på en krog tillsammans med några andra en kväll för typ tre veckor sen så... och nu är han ute och reser ett tag. Har en liten önskan om att han medan han är borta kommer till sin insikt och inser att det inte funkar med sin flickvän och att han borde vara med mig istället....en kan ju drömma! Hehe. Har dock hört från två olika källor att deras förhållande inte alls är särskilt bra, de bråkar ständigt (bl.a. om pengar????) och gör typ ingenting tillsammans.
Den här sommaren skulle ju bli annorlunda. Jag skulle INTE sitta hemma varje kväll med kilovis av choklad och godis som enda sällskap. But that's pretty much what my summer has looked like. Ångest och stress över jobbet. Kan inte hantera/döva det på något annat sätt än med överätning av socker, det är ju så jag alltid gjort. Bara en vecka kvar nu men jag ser ändå inte ljuset i tunneln angående matsituationen...för då är jag ju ledig i några veckor innan skolan börjar vilket innebär en jäkla massa fritid(dötid) vilket ofta brukar resultera i att jag tar till det jag vet bäst. Fan vilket jävla liv en har alltså. Allt det handlar om är när, var, vad jag ska (inte) äta.
En rolig sak är iallafall att jag ska åka iväg tillsammans med två av mina barndomskompisar och hälsa på fler barndomsvänner om två veckor! Ser framemot det samtidigt som jag bävar inför det också. Vilket är självklart, jag menar, vad vore en resa inte utan den obligatoriska oron, ångesten och paniken över att behöva "äta normalt" tillsammans med sina vänner?
Angående grabben där, så har jag inte haft någon kontakt med honom alls sen vår lilla tripp för en månad sen förutom en kort träff på en krog tillsammans med några andra en kväll för typ tre veckor sen så... och nu är han ute och reser ett tag. Har en liten önskan om att han medan han är borta kommer till sin insikt och inser att det inte funkar med sin flickvän och att han borde vara med mig istället....en kan ju drömma! Hehe. Har dock hört från två olika källor att deras förhållande inte alls är särskilt bra, de bråkar ständigt (bl.a. om pengar????) och gör typ ingenting tillsammans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)