Blackout

Vad ska jag säga.. det går inte så bra för mig just nu. Har aldrig fått sådan blackout som jag fick i lördags. Så många timmar som är totalt borta, efter endast fyra glas vin. Otroligt jävla läskigt. Som tur var vaknade jag upp i min egen säng, ensam, med alla mina grejer med mig hem. Som pricken över i:et hade jag till och med tvättat bort sminket, och det kanske mest spektakulära: inga spår på att jag hetsätit!!

Men alltså...ångesten jag hade igår, olidlig. Känns bättre idag. Verkar inte ha skämt ut mig alltför mycket inför kollegorna.

Vet förövrigt inte hur jag ska göra med min lilla "office fling", om jag ska styra upp något mer innan jag åker hem eller inte. Vill inte försöka och vara lite på och sen få dissen. Orkar fan inte med det alltså. Jag är väl bara nån han tar till när han inte fått något annat på ett tag.

Dejten..

Yeees, det blev ganska mycket som jag tänkt mig i tisdags med dejten. Fast jag måste säga att det var riktigt trevligt och mysigt att sitta ute, i typ 25+ och äta och dricka gott. Dessutom hade vi mycket att prata om och vi hade roligt tillsammans. Det slutade iallafall med att vi gick hem tillsammans, som förutspått...väldigt trevligt, lovar er, han är typ ostoppbar i sängen. Haha.

Egentligen skulle jag nästan kunna tycka om honom. Han är rolig, smart, snygg, vi har saker gemenesamt,  Fast jag är så jäkla tom på något sätt, tom på känslor. Jag har extremt svårt att känna "affection" till människor nuförtiden. Jag kan verkligen inte se mig själv bli kär i någon. Det är som att jag en sköld uppe, eller att jag har en mur omkring mig och ingen får passera.

Moonday

Jag ska på dejt imorgon. Eller ja, dejt och dejt, mer en ursäkt för att bli packad och gå hem och ha sex kanske. Jag vet inte om jag ser framemot morgondagen eller inte...men någonting händer ju iallafall! Det är kollegan från jobbet..han jag gick hem med efter en blöt kväll i juni.

Annars går det åt helvete med maten, sitter med flera chokladkakor varje kväll... är så fruktansvärt jävla less på mig själv och vill bara fly ur den här kroppen för ett tag.

Favoritplatsen

Guuud vad jag saknar detta! Har hängt där större delen av de senaste 4 sommrarna. Det är min friplats och ger mig nån slags frihetskänsla. Ska definitivt ta en promenad direkt jag kommer hem!

Repeat

Orkar inte blogga för jag känner mig sååå jävla misslyckad. Vill inte erkänna det, men sockerhelvetet fortsätter. Så jag låtsas som ingenting, ni får stå ut med det.

Jag kan väl skriva om nåt annat istället? Vädret till exempel, hehe. Äntligen har vi fått ha fanastiskt väder ett tag så äntligen har jag fått lite färg. Tycker att det gör ganska så stor skillnad på mig, känner mig sjukt mycket fräschare och finare.Var till stranden (!!!!! sjukt, med min kropp, men jag spacear ut totalt så att jag inte känner nåt) förra helgen, och blir nog en tur i helgen med.

Har fått mens någorlunda regelbundet två gånger nu. Får sån fruktansvärd värk i nedre ryggen. Uäck. Också får jag svårt att sova. Men det har jag ju iochförsig alltid.

Long time, long gone

Dessa bilder är från årsskiftet mellan 2008/2009. Och gud vad jag skulle vilja komma tillbaka dit. Jag var absolut inte världssmal eller så, men ändå, jag hade lyckats ju! Fast det förstod jag aldrig riktigt. Hade gått ner 13 kg här, men ville ner 7 kg till. Tror jag vägde 55 kg, och målet var 48kg. Våren 2009 hade jag min lowest weight nånsin, 52 kg men det varade inte länge...sommaren 2009 spårade ur, som alla somrar alltid gjort för mig, och jag svullade upp ganska mycket. Sen lyckades jag aldrig riktigt få tillbaka någon kontroll och rutin igen. Jag blev head over heels i en kille, och det var väl lite besvarat men det var (och är) inte vår tid (ännu....) då och jag var så ledsen och kunde inte hitta någon motivation. Jag är fortfarande svag för den här killen och kommer nog alltid vara. Hursomhelst, igår när jag skulle sova blev jag så sjuuuuukt peppad på att gå ner i vikt, kunde inte sova för att jag kände mig så exalterad, på måndag tar jag tag i mig själv igen! Let's go.

Obekväm

Skön träningsvärk idag alltså. Planerar att ta mig ut på fredag igen. Taggat!

Har lagat en uppsättning med köttfärssås idag också. Och varit obekväm hela dagen också. Känt hur magen hänger över mina extremt tajta jeans, och ryggfettet som valkar sig under behån. Dubbelhakan som syns mer än nånsin och oxnacken som ser ut som en 65årings har gjort sig påminda i stort sett var och varannan minut. Värsta känslan.

I did it!

Och det med besked! FAN SÅ SKÖNT. Joggade i 35 (!!!) minuter, nog för att det inte var sånt jättetempo, men ändå, sjukt stolt! Det är typ det längsta jag sprungit, tidsmässigt, sedan jag slutade med all sport jag höll på med när jag var 17-18 år.

Det bästa av allt var att det inte var så jäkla jobbigt. Alltså missförstå mig rätt, jag ser ut som en övermogen tomat i ansiktet och mina ben skakar och det är typ ett tryck i skallen på mig men just där och då under tiden var det ändå överkomligt. Åh vilken endorfinkick. Nu ska jag bannemig komma ihåg den här känslan så att jag kan göra löpningen till rutin.

Ja.....jag ska. Det känns extremt tungt att ta sig ut just nu, men jag har iallafall bytt om till någorlunda träningskläder (äger inga "riktiga" härborta) och sitter med en fet mugg med kaffe för att få lite koffeinkick så kanske jag blir lite mer peppad. Koffein har lätt den inverkan på mig, gör att livet känns lite lättare, lite värdare att leva.

Mission: löpning!

Sovit 12 timmar inatt då, tackaarrrr! Grejen är ju den att jag lätt skulle kunna fortsatt sova. Jag fick tvinga mig upp efter att ha snozaat i nån timma. Känner mig aldrig utvilad hur mycket jag än sover.

Idag ska jag.. hm.. städa badrum (wohoo!) och försöka ge mig ut och springa. Jag är ju som sagt en allt eller inget människa, sen jag kom flyttade utomlands i april har jag blivit en inget människa vad gäller träningen vilket suger. Min dröm är att älska löpning, som tycker det är härligt med en löptur. Sedan får man ju sjukt snygga muskler av löpning. Egentligen så vill jag ju ut och springa typ minst 5k i hyffsat tempo idag, men gör jag det vet jag att jag kommer ta ut mig totalt och att det kommer vara så fruktansvärt jobbigt att jag inte kommer göra det igen inom de nästa 6 månaderna. Så. För en gångs skull ska jag försöka börja försiktigt, dvs, det viktigaste är att jag faktiskt tar mig ut med löparskorna på! Sen om jag springer i 2 minuter eller 20 minuter spelar mindre roll. Jag uppdaterar sen hur det gick...hehe.

Jag känner att det är för fan dags att skärpa till mig. Jag har alltid en ursäkt till att sitta där med min förbannade (alldeles underbara..) choklad om kvällarna. No more excuses från och med nästa vecka. Jag måste få lite tid på mig att peppa upp, och ställa mig in på det.. så funkar jag (men egentligen är det väl kanske bara ännu en ursäkt). Wish me luuuuck!

All the things that mattered, they were broken and shattered, one by one

Idag sjukskrev jag mig från jobbet. Orkade verkligen inte gå dit. Tror jag är sjuk imorgon med. Jag får dåligt samvete, och jag tycker det är dålig moral att sjukskriva sig från jobbet utan att vara sjuk men jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till annars. Jag behöver ett par dagars luft. Fastän jag inte är sjuk i den rätta bemärkelsen så mår jag inte bra. Varken psykiskt eller fysiskt efter att jag misshandlat min kropp i flera månader nu.

Och lika förjävlig som jag känner mig, så ser jag ut också. Fast samtidigt känner jag mig bara totalt likgiltig och apatisk.

Har iallafall lyckats tvätta vilket var otroligt välbehövligt. Sen ska jag städa lite också. Och se på Desperate Housewives ikväll tror jag. Inte direkt min typ av serie, trodde jag iallafall, men jag gillar den. Att Eva Longoria har världens snyggaste kropp är ju inte heller helt fel!

Onsdag

Såhär bodde jag förra helgen. Jatack!

Ingen inspiration till att skriva nåt och vad som händer i mitt liv är inte heller särskilt spännande så.

De senaste dagarna på jobbet har dock varit helt fruktansvärda och har känts som två evigheter. Blöh.